Ellen Bergström

Sådärja, en korv kl 24:00 på Shell kan väl inte vara fel. Eller faktiskt så åt jag inte någon korv, men det gjorde däremot Emil och Emil. Trevligt att träffa lite "oldies" sådär spontant, grejt. Nu är det dags att avsluta, helt enkelt. Nattinatt.

Ps. Peta prillan!

Tanken var alltså massor med matteplugg i går kväll. Det slutade med lite plugg, en del musik och... Fotboll (Barcelona - Chelsea)! Jag ska inte uttala mig om matchen i sig, men rent spontant tyckte jag att den var ganska seg. Det mest spännande var väl när flera Barcaspelare skadade sig typ samtidigt och det var egentligen inte ens roligt. Näe -  ny match, ny chans en annan dag. 

Pyttsingen så blöt jag är nu, det droppar om jackan och byxorna skulle kunna vara direkt plockade från tvättmaskinen. Jag skulle kunna jämföra mig med en blöt katt, fy tusan vad det regnade. Tillbaka med solen - ja tack!

Nu sitter jag på balkongen, visserligen skuggas solen av ett träd. Det är ändå fantastiskt härligt, luften är lagom sval och jag behöver inte ta på mig en kofta - inte ens nära! Det kan knappt bli bättre. 

Läget just nu ser ut som följande: 

Natten är ung - det är så man brukar säga, inte sant? Tyvärr spelar det ingen roll hur ung eller gammal den är, jag borde ändå ligga och snarka som min bror vid det här laget. Faktiskt så är jag på god väg att tippa huvudet på tangenterna och somna, här och nu. En allt för vanlig situation nu för tiden.

Vad i hela glödheta är jag vaken för? Jo, jag har haft en dundertrevlig kväll med Frida och Anna som just ebbade ut. Jag var tvungen att slänga mig isäng, även om jag inte är speciellt trött. Men jobbar man så jobbar man och jag börjar dessutom alldeles för tidigt med tanke på när jag kommer somna! 

Nu har jag tagit mig hem från kära, lilla Klimpfjäll. Jag tänker inte nöta ut tangenterna med att berätta vad vi har gjort precis varje dag. Överlag har vi solat, åkt fantastisk skidåkning, ätit, läst, spelat ruter sju och haft det "för underbart gudomligt". I morse klev Lisa, AnnaSara och jag upp tidigt för att sätta oss på bussen som skulle ta oss hem till Umeå. Den avgick 06.40 från affären i Klimpfjäll. Jag sov stenhårt till Vilhelmina där vi skulle byta buss. Sen har vi skumpat fram många mil tills vi äntligen, 14.00 gled in på Umeå busstation. Mor min plockade upp mig och vi åkte hem till Tjärhovsgatan där mormor var på besök med Ville och vi fikade gott. Signe hade bakat "Amerikanska muffinsar", smarrigt.

Förvånande nog har jag alltså hunnit med att vakna i fjällen, tagit mig hem och varit i stallet på kvällen - Allt på en dag, fantastiskt trevligt. Nästa vecka, på lördag blir det stor-fiasko på V75 när min ridgrupp (inklusive jag själv) ska stå för någon slags uppvisning eller "underhållning" innan loppen börjar. Jag är vansinnigt nervös redan nu, publiken kommer inte bestå av släkt och vänner. Utan en hel hög (närmare 5000 har jag hört) främmande hästmänniskor. Chansen att någon ska peka ut mig som något slags svart får är väl kanske inte så stor - men folk har ändå förväntningar och tror att vi fixar det här. Jag vill bara inte göra någon besviken, jag vill inte göra fel - Fiasko. Så håll en tumme om en dryg vecka!

I morgon ska jag umgås med Frida och Anna om allt går i lås. På kvällen kommer även Helena hem till Umeå och bor hos oss. Vi funderar starkt på att ställa till med en redig Actionkväll. Film och mys, det är trots allt lov. På lördag blir det däremot ingen rast och ingen ro. Dagen startar 8.00 med jobb på NK. Där slutar jag 16.00 och sen bär det av mot Bergsviken, Piteå för att lyssna på skön musik och titta in till Farmor och Farfar (det var skrämmande längesen nu).

Tack för en dunderhärlig lång-weedend i Klipmfjäll. Ta't coolt, tills vidare!

Ögonen faller igen titt som tätt och ändå envisas jag med att skriva några rader. Nu är det äntligen lov - vad snabbt tiden går - och i morgon åker jag, tillsammans med Lisa och AnnaSara till Klimpfjäll. Så den här kvällen har varit kaos-artad. Ingen förälder hemma som styr upp packandet vilket betyder att det har tagit ca 5 timmar att få ihop 3 väskor. Allt är inte nedpackat än, det är... skrämmande! 

Nu räknas timmarna till lovet! Sören svamlar omkring som vanligt, man gör det bra om man hänger med! 

Tisdagar är alltid lite skruvade. Man vaknar tidigt, åker hemifrån och är hemma lika snabbt utan att man fattar vad som hänt. Vad ska jag hitta på nu då? Flera timmar fria som jag kan fylla med nyttiga, eller roliga saker. Men vad gör jag - sitter på en stol, rakt upp och ner utan att ta mig för någonting. Jag kanske tar mig en cykelrunda, vart ska jag cykla då? Ingen aning! Tid är mest jobbigt. Man är aldrig nöjd - antingen finns det för mycket, eller så räcker den inte till. För att återgå till tisdagar, när jag blir ledig så här tidigt vill jag inte sitta/cykla/vara själv. Jag vill ha sällskap på något vis, men allt sällskap är i skolan eller på andra ställen. Måste jag kanske ta mig till dem? Det kanske är dit jag ska cykla? Frågan är då också vilken skola jag ska söka mig till, det finns trevligt folk på de flesta skolorna!

I alla fall - ryck upp mig och gör något. jag ska inte sitta här som en sävk potatis flera timmar i sträck nu. Nej, nu ska det hända grejer där Ellen befinner sig. Var beredda, typ!

Jag har lärt mig ett nytt ord: Flow...

I kväll känner jag mig seg som kola, i kroppen och i hjärnan. Det suger som fast varenda gång jag försöker aktivera någon kroppsdel eller tänka ordentligt. Snacka om att man kan göra en hel-omvändning! I morse var jag utvilad och nästan sprallig när jag tillslut gav mig iväg till skolan. Bra, hög musik i öronen och det kändes som om jag kunde flyga. Musiken rörde varje liten bit av mig. Det är precis det jag älskar med musik, den kan liksom, nu och då, fylla hela mig och bära iväg mig med en otroligt lycklig känsla. Jag beundrar varenda människa som är berikade med förmågan att skapa musik som når in i själen, som kan ändra sättet att se på olika situationer, musik som talar till människor på olika vis helt enkelt. Det är en gåva som ska vårdas.