Ellen Bergström

Hej på er!

 

Nej det här går faktiskt inget vidare. Att äta alltså, eller snarare att få i mig den mängd som är tänkt. Det blir liksom bara inte av. Det var som att vi hade laddat och planerat minutiöst fram till dagen då de klippte fixeringen och räknade väl mer eller mindre med att jag skulle kunna käka som vanligt direkt. Så har det inte blivit, jag har inte kunnat käka som förr än och inte gått tillbaka till sopp/flytande kost dieten heller. Jag har helt enkelt släppt alla de där extra tankarna på mat som faktiskt behövs för att jag ska få i mig lika mycket som om jag kunde käka normalt. Att jag inte tar mitt ansvar är nog av flera anledningar, mycket för att jag kanske fått för mig, och känner att "det inte behöver" samma eftertanke när jag inte är fixerad. Fast det kanske behövs ändå!

 

1. Jag är inte hemma på dagarna och har för mycket tid över till ingentig som då gör att jag faktiskt tycker det är kul att planera måltider osv. Nu när jobbet tar upp mycket tid orkar/vill jag inte ägna den tid som blir över till att planera mat eller handla mat till det jag ska äta!

 

2. Jag har i princip stått stilla på vågen (plus minus ett par hundra gram beroende på vilken tidpunkt det varit) där kring 53 kg vilket inte får mig att panikartat tänka att jag är på väg att försvinna.

 

3. Jag känner mig prima! Mår inte dåligt, har inte ont i huvudet, är inte ovanligt hungrig, är inte tröttare eller så. Hade allt varit tvärtom och jag inte kände igen mig själv och kroppen skulle jag nog vara mer motiverad att faktiskt räkna kalorierna och verkligen se till att jag fick i mig det som var tänkt.

 

Jag äter och försöker lära om mig att tugga men det är inte så himla skönt med krokar som skaver, leder som känns stela och tänder som ömmar, och för att inte tala om gummibanden som är ivägen och går av lite när som helst.. Får se hur det blir i munnen när jag åker dit på fredag den 4e januari. Gruvar för att de får för sig att kanske buta båge i underkäken då bakersta tanden (alltså slutet på bågen) i princip fortfarande är helt inbäggad i kinden.

 

Dags för nyår imorgon och tro det eller ej, menyn är anpassad för min knepiga mun och består av saker som går att mosa hyfsat med tungan i gommen - jippie!

 

Tack och hej, leverpastej!

JAG ÄR FRI...

 

Nu är jag äntligen av med fixeringen. Fast nu är den ersatt med fyra gummisnoddar som håller gaddarna på plats och hindrar dem från att sticka iväg åt något annat håll. Måste faktiskt säga att på ett sätt kändes fixeringen mer bekväm än det här. Kanske mest för att jag hunnit vänja mig vid det här laget. Nu är jag extremt öm i tänderna, fick en ny båge i överkäken igår eftersom den förra var avklippt, och har skav på insidan av kinderna.

 

Jag har funderat länge på hur jag ska försöka förklara känslan av att gapa och röra på käken för första gången efter sex hela veckor. Det enda jag kommer fram till är att det nog inte går att förklara riktigt. Det var liksom läskigt och helt overkligt. Jag kom mig faktiskt inte för att gapa när han först bad mig det. Det var som om jag hade glömt bort hur man gjorde och var rädd att det inte skulle gå. Sen kunde jag inte sluta le, och log brett i säkert en dryg timme utan avbrott. Sen kändes det (och känns fortfarande lite) som om jag har underbett fortfarande. Som att jag inte förstår hur den här munnen ska vara och vad som är normalt.

 

Efter en kort sväng på röntgen kilade jag ner till Ronny som skulle byta min avklippta båge mot en hel och sätta nya, bättre gummiband än de hos kirurgen. Jag ska inte försköna hela processen med att byta bågar, för det är inte det skönaste som finns här i världen. Tänderna brukar vara ömma i vanliga fall när man ska byta båge, tnk själv att de håller på att flytta på sig, de är inte det mest stabila mot för i vanliga fall. Nu är mina kinder svullna på insidan, käken är kapad och flyttad på, övre käken är också delad i mitten och tänderna har inte utsatts för något tryck alls under sex veckor. Så när den gamla bågen skulle ut och inte gled ut av sig själv så att säga så stacks det i tandkött/kinder, drogs och slets i tänderna en hel del innan all båge var ute. Inte skönt men "det går över på ett kick". När den nya bågen ska på plats brukar den oftast vara lite för lång så att ändarna sticker ut i bakre kinden och är jobbiga, visst dom klipps ju av så småningom, men innan dess.. Sen ska bågen tryckas på plats i fästena på tänderna och medan jag varit fixerad med en båge som varit avklippt har en framtand stuckit iväg lite utåt vilket gjorde att man var tvungen att trycka till ganska ordentligt för att få dit bågen. Huvaligen, men också det över på ett kick! Tror faktiskt jag råkade bita Ronny i fingret lite, men han är nog van! Faktiskt kunde man se direkt att den där tanden som stuckit iväg åkte tillbaka en aning direkt bågen kom på, snacka om att det är "mjukt" och formbart i munnen medan det fortfarande läker. Till slut så satt bågen där den skulle, avklippt och färdig. Då var det bara gummibanden, två på varje sida av munnen för att dra bettet åt rätt håll. Så var allting på plats och jag är mer eller mindre fixerad igen i två veckor ytterligare tills jag ska tillbaka till Ronny och byta bågar, igen...

Tillbaka uppe hos Mats fick jag se dagens röntgenbilder som bara såg bra ut och blev hemskickad med order om att gapa och tugga så mycket jag kan och så länge det inte gör ont. Så var det i princip färdigsprunget hos kirurgen, bara tandreglering kvar fram tills i sommar då. Fick mig ett par bilder på modellerna av mina tänder som jag ska lägga upp här, skulle även få tillgång till röntgenbilderna vid tillfälle så de kommer de med!

 

Så nu undrar ni säkert vad jag åt först? Helt ärligt, det har bara blivit soppa.. Är så öm i tänderna, käkleden och kinderna att jag inte fixar att tugga något än. Skulle nog kunna påstå att det är träningsvärk jag har i kinderna och så de obligatoriska tryckkänsliga tänderna efter ett bågbyte. Så jag får nog vänta ett par dagar till med fast föda och fortsätta min flytande diet..

 

Tack och hej, leverpastej!

Hallå där, igen!

 

Tänkte skriva ner hur en typisk matdag sett ut för mig de här veckorna. Har haft toppenhjälp av mamsen som turligt nog är intresserad och har bra koll på vad som är näringsrikt och vad kroppen behöver. Bra att ha en hobby-dietist tillgänglig när jag inte själv orkat tänka till kring mat alla dagar, supertack till mamma Mia alltså. Och minst lika stort tack, om inte ännu större, till världens bästa mormor som exprimenterat med olika soppor för min skull!

 

Till att börja med kollade vi upp hur många kalorier jag behövde under en dag för att inte rasa i vikt, alltså behålla min vikt. Nu hade jag försökt äta upp mig lite innan operationen men vi satsade ändå på att försöka behålla vikten eftersom vi visste att det inte alltid skulle fungera varje dag att få i sig det jag behövde för att hålla vikten så jag skulle ändå tappa kilon. Viktigt att komma ihåg är att jag inte kunde tugga alls, inte det minsta. För många som gör en käkoperation blir inte helt fixerade och då är det, vad jag förstått, möjligt att få i sig mat med lite mer fast konsistens som då kan ge fler möjligheter till näringskällor. Det här är mina personliga påhitt och inget expertutlåtande om vad man måste äta eller få i sig!

 

Hur många kalorier man behöver under en dag för att behålla sin vikt beror på ålder, kön och hur pass aktiv man är under dagen. Det finns bra sidor på internet (klicka här) som kan räkna ut det om man bara fyller i ålder, kön osv. Jag behövde få i mig ca 2000 kcal varje dag, helst några hundra extra.

 

 

 

Smoothie: Turkisk yoghurt, grädde, bär (oftast hallon bara).
Juice: Proviva, bubbelvatten (gärna grapefrukt eller blodapelsin), flytande vitaminer (Mivi Total från hälsokostbutik).

 

Drickyoghurt av något slag. Gillade ICA's Hallon, Arla's Yoggi Yalla (banan/mango eller blåbär/hallon).

 

Varm soppa av något slag, gärna baserad på mycket grädde eller creme fraische. Berikad med linfröolja som innehåller bra fettsyror som ex. Omega 3 (finns på hälsokostbutiker).

 

NUTRICA Fortimel Energy (finns på Apoteket): Näringsersättning med chokladsmak, emellanåt berikad med kokosfett (finns på hälsokostbutiker) som innehåller bla. laurinsyra (finns även i bröstmjölk), vitaminer, antioxidanter och mineraler.

 

Varm soppa av något slag, gäller samma som vid lunch. Dock max 1 msk linfröolja per dag.

 

Juice: Proviva, bubbelvatten, flytande vitaminer.

ev. smoothie som vid frukost.

 

Om man räknar ihop kalorierna nu kommer jag inte upp i 2000 kcal som jag skulle behövt för att behålla vikten och det är också till stor del därför jag gått ner ca 4 kg.

Välkommen till min sista kväll med fixerad käke!

 

Så imorgon smäller det alltså, då ska i alla fall hälften av allt skrot i munnen bort. Kommer säkert gå ner ett kilo bara av att få ur det där ur munnen. Så, vad ska jag summera nu då här ikväll? Jag gör ett par listor, topp tre-varianter (eventuellt fler punkter i vissa kategorier). Utan inbördes ordning!

 

1. Rostad macka med ost.

2. Sallad (i alla former) + något kött och en härlig sås.

3. Finn Crisp med färskost.

 

1. Fisksoppa med saffran. FAVORIT!!

2. Broccoli & Ost-soppa.

3. Asiatisk linssoppa

4. Näringsersättning med chokladsmak.

5. Proviva-juicer (helst med smak av citrusfrukter)

 

1. Första svullnaden.

2. Känselbortfall i läppar och kinder.

3. Magens omställningsdagar från att få fast föda till att bara få flytande.

4. Gäspa.

5. Hitta olika och goda soppor.

6. Få ihop tillräckligt mycket kalorier.

7. Skavande trådar i munnen.

8. Ta bort stygnen.

9. Prata engelska, hehe.

 

Nu måste jag poängtera att de här "jobbiga" sakerna är sånt som jag har varit tvungen att fundera på för att komma fram till några punkter. Det är faktiskt så att allt som är lite jobbigt, som att ta bort stygnen till exempel för det sved och drog lite i munnen, glömmer man bort fem minuter efter det är klart. Allt går över snabbare än man tror och inget är för evigt. Man glömmer det på nolltid. Alltså inget att egentligen gruva för!

 

1. Hitta på saker, ut och gå, läs, se filmer, aktivera dig så glömmer man bort det som är jobbigt. Lev så normalt som det går!

2. Dokumentera "utvecklingen" med bilder och text om hur dagsformen är och vad som händer i kroppen/munnen/ansiktet. Helt enkelt kul att se förändringen!

3. Ät så bra mat som du kan, inte bara Coca Cola och juicer. Man behöver mer än bara socker för att fungera som människa.

4. Se till att bli uppassad av familj, släkt och vänner som finns i närheten. Man orkar inte lika mycket som vanligt om man inte får i sig ordentligt med mat.

5. Köp en munskölj - det räddar dagen!

6. Köp inte kläder medan du går på soppdiet, de kommer inte passa när sopporna ersätts med vanlig mat...

 

Summa summarum, jag tycker som sagt att de här veckorna har flugit förbi rätt obemärkta trots att jag verkligen inte fungerat som vanligt. Människan är verkligen ett vanedjur, anpassar sig snabbt till situationen. Tror också att det är lättare när man vet att det är under en begränsad tid och är förberedd på vad som komma skall. Jag gick omkring i veckor föra operationen och funderade på hur tusan det skulle gå med att äta, hur det skulle kännas att inte kunna öppna munnen osv. Det gjorde mig nog bra förberedd på alltihop, fick även order om att verkligen tänka mig in i att jag skulle vara fixerad när jag vaknade efter operationen för att göra det lättare för mig själv och inte försöka med något dumt. Sedan visade det sig att allt jag trodde skulle vara jättebesvärligt, som att dricka, prata och vem vet vad inte var så himla knepigt i alla fall. Jag kunde till och med svälja i fel strupe utan att jag var tvungen att knipsa upp käkfixeringen med tången som följt med mig vart jag än gått. Borsta tänderna gick ju över förväntan även om jag bävar inför att ta itu med insidan av tänderna på riktigt. Har bara kommit år ytterst lite som det är nu.

 

Tänkte som sagt försöka fixa en eller två bilder av vad de gjort med min käke och hur det såg ut från början. Vore även tufft att få någon bild på hur röntgenbilderna sett ut innan och efter! Tänkte också skriva ner lite av vad jag har ätit, ifall det skulle vara till någon hjälp för någon någonstans, någon gång.

 

Tack och hej, leverpastej!

Nog sinar det med inlägg här, men det är till största del på grund av att det inte händer speciellt mycket kring käken. Den sitter där den sitter så att säga! Sen har jag också börjat jobba nu så den tid som blir över går åt att laga nya soppor och äta dem, och lite annat så klart men i huvudsak kretsar allt kring mat och kalorier.

 

Idag har jag passerat en månad (och en dag) sen operationen och fick åka på besök hos Mats uppe på käkkirurgen. Himmel vad det är många trappor upp till åttonde våningen! Idag handlade det om att kolla igenom munnen så att det läker som det ska och blicka över fixeringen så den inte släpper efter något. För två veckor sen var det ett område i högra kinden som var lite irriterat och svullet, fortfarande svullet idag men läker fint. Nästa gång jag åker upp till sjukhuset, redan den 18 december ska Mats klippa upp fixeringen och Ronny ska få sätta igång med finjusteringarna. Jag kommer alltså kunna käka MAT på jul, oj vad det ska bli gott. Fast knäcken avrådde de mig från att ge mig på, och egentligen mat som man måste tugga igenom ordentligt. Egentligen inte för att jag skulle förstöra något utan för att det nog skulle göra ont. 

 

Jag har nästan all känsel tillbaka, bara hamsterkinderna och längst ut på överläppen, samt i mitten av gommen. Jag var inte riktigt säkert på vad de hade gjort i överkäken så vi kollade lite på modellen av hur man skulle göra med min mun. Där har de sågat itu min gom äna fram till ovanför framtänderna. På modellen är den "sprickan"

hjälp av skruvarna på sidan av näsan och under okbenen, samt bettskenan som ligger mellan tandraderna och fixerar hela bettet.

 

Nu har jag snart rört ihop två soppor (ena måste mamma rädda upp) och ska börja dra mig mot jobbet, kom och köp praliner!

 

Tack och hej, leverpastej.

Hallå där kära käkintresserade läsare!

 

Jag har visst varit lite frånvarande de två senaste dagarna, ibland kommer helt enkelt livet i vägen. Sist jag skrev skulle jag iväg till tandläkaren och försöka att inte fälla dem med min andedräkt. De är i livet och var enormt positiva till hur min mun/käke såg ut nu. De såg så överlyckliga ut och var sprudlande som små barn som fått syn på tomten, jag förstod inte riktigt uppståndelsen. Det var ju bara - jag? De måste ha sett hur många käkopererade som helst, är de så överlyckliga varje gång med varenda en? Glad blev man i alla fall och allt såg lysande ut. När de tar bort fixeringen kommer de byta min avklippta båge till en hel och försöka plocka bort så mycket som möjligt så det går att hålla rent i munnen. Så blir det nog ordning på diverse spretande tänder och trasiga kinder, oj så skönt det ska bli! Ska också bli skönt när tänderna slutar flytta på sig för de är liksom ömma där de fäster i käken, lite luddigt förklarat.

 

Har stått och pendlat på vågen, mellan 53.4 och 53.8 kg är det vanliga!

 

Tack och hej, leverpastej!