För tillfället sitter jag med färg i håret och ska sno ihop något om hur jag har det och vad som har hänt sen sist jag skrev. Jag insåg just nu att jag borde ta tag i det sociala spelet som ständigt ska hållas rullande. Varför har jag till exempel tappat bort Ellen Fransson, som av en ren tur dök upp på bloggen? Eller de "gamla" klasskompisana som man lovade att man skulle träffa och hålla kontakten med. Faktiskt försöker jag vara på mig själv att vara bättre på det där med att inte bara skaffa vänner utan också behålla dem. Det är svårt, även om man funkar hur bra som helst tillsammans. Det är lätt att falla isär. I en del relationer gör det inget, utan man känner nästan en liten lättnadskänsla när det "rinner ut i sanden". Men i en del är det som att se en del av sig själv dränkas utav sanden. Är det inte så för fler än för mig?
 
Imorgon ska jag definitivt träffa Anna innan vi på måndag sätter oss i skolbänken igen. Inte Anna då, bara jag och mina andra jämnåriga som har den turen att få börja skolan två dar innan de resterande eleverna. Så börjar ännu ett år av ständiga plikter och ansvar och förväntningar. Men, det är bara tre år kvar nu. SKÖNT!

Nu har jag och min mamma tagit hand om oss själva och haft någon slags hemma-skönhetsbehandling. Jag funderar på att komma till skolan på måndag som den skabbigaste någonsin. Då kan det inte bli värre, eller? Fast då blir jag lite pisst på mig själv som ens orkar fundera på hur alla ska uppfatta mig. Jag är jag, precis som jag är. De får väl ta det som det är. Hur som helst ska jag torka håret nu och sno mig till sängs. Imorgon ska jag köra till Anna, då måste jag vara pigg och koncentrerad. Och för den delen körde jag in till Böleäng idag och hem från Teg. Sjukt pirrigt och roligt!

Nu ska jag ta och skicka lite sms till en hel hög som bara måste få en dunst av Ellen Amalia Bergström.

Tack och hej,
leverpastej!