Så har det rullat igång, namnlekarna är gjorda liksom sammarbetsövningarna och rundvandringen. Och som den vanliga pessimistiska Ellen måste jag säga att jag redan är less på allt som har med skola att göra. Lärare, klassrum, ansvarstagande, förväntingar, examinatrioner och så vidare. För att inte tala om att måsta visa framfötterna och skapa en bild av mig själv som ska funka i tre år. Det kommer vara jobbigt. Allt jag vill nu är att något roligt ska hända. En rolig förändring i mitt liv. Något som gör det lite lättare ett tag i mitt liv. Får mig på andra tankar, med andra inställningar till skolan.
(Wow, det behövs ett mirakel)
Som alltid är det stelt i början när den sociala kompetensnivån ligger på noll. Jag hoppas verkligen att alla, inklusive jag själv, släpper lös lite så småningom. Grymt skönt att ha Veronica med mig!

Ikväll har jag åkt runt till hästarna runt om i byarna och tagit små ridturer. Perfekt för att koppla av och tänka på annat. (Måste passa på medan tiden finns) Ibland önskar jag bara att jag kunde fara ut på en tur helt för mig själv, bara med hästen ut i skogen, ingen fler. Det jag tycker är grymt kul är att jag ändå har en del nära vänner som inte är helt anti dessa djur som jag inte kan sluta att sysselsätta mig med. Lisa red islänningar i Söndags, det lät som om hon ändå hade det kul. (Hon såg i alla fall ut som en riktigt proffsig hästtjej med sin utstyrsel.) Anna har följt med mig ut till Mellansvartbäck och tagit några turer med mig ut i skogen på de skönaste transportmedel som finns. Alla borde testa!

Nu ska jag gå och leta fram ett tomt skrivblock och en bra penna tills imorgon. Önska mig lycka till!

Tack och hej,
leverpastej!