Ellen Bergström

Så, nu har jag besökt stjärnorna än en gång. De är alltid där när man behöver dem, starka och klara.

     

David pratade med mig medan jag var ute och gick en långpromenad, det var verkligen mysigt att prata med någon. Det fick mig i alla fall att tänka på annat än blåsan som växte sig större och större på hälen medan jag promenerade. 
 (Så klart känns den nu igen - RING MIG!) Alla som jag känner måste skaffa Halebop, för hur mycket jag än är beredd att lägga på stjärnpromenads-samtal så är det inte alltid jag har pengar och då är Halebop bäst. (Gratis är gott!!)

Jag fick göra VÄLDENS ÄCKLIGASTE grej idag på jobbet. Det var en kund som hade varit på toa och bajsat - diarré, och sedan dragit där ifrån fortase än fortast. Och det slutade att jag fick städa bort det där medan kräkningsreflexen satte igång, gång på gång. (utan att jag lät något komma upp, så klart.) Det var helt klart det äckligaste jag någonsing gjort, min framtida barn ska aldrig få diarré och bajsa utanför toan! Det positiva nu är att jag har Sofie i den gigantisk hållhake efterssom toan egentligen är hennes ansvar då hon jobbar nere i butiken. Ha ha ha, nu kan jag begära vad jag vill! YES...

Imorgon blir nyårsfirandet hos Anna i Stöcke, jag är laddad till tusen. Eller åtminstone lite laddad, förkylningen sitter i och jag kommer nog inte vara frisk än på ett tag. Om det finns ett mirakelpiller vill jag hemskt gärna ha det. Nu på momangen! 

Tack och hej,
leverpastej!

PS. GOTT NYTT ÅR!

Så kan jag äntligen sitta hos mormor och surfa på nätet, det fantastiskt stora nätet som man kan använda till så mycket. Vi har ätit middag hos mormor och jag har hjälpt henne att skaffa en mailadress.
Nu ska vi sticka, snabba puckar här alltså!

Tack och hej,
leverpastej!

     

Jag hade inte tänkt hamna här, men har man sett på rackarn. Här sitter jag ändå, och klockan är inte tidig. 00.46 - Det är som det brukar då. Om jag inte skriver här på bloggen vid den här tidpunkten så ligger jag i min säng filosoferar, och skriver några rader för hand. Men jag får skrivkramp hur fort som helst så det blir många pauser och lite skrivande.

I helgen har jag, pappa, Amos och Signe varit i Hortlax och hälsat på släkten där uppe i Norr. Det blir ganska länge mellan gångerna, faktiskt. Men den här gången blev jag invigt i skotrarnas värld. För första gången körde jag skoter själv, jag har förlorat skoter-oskulden, ha ha ha.
Igår såg jag på Änglagård - Andra sommaren, den var bra. Faktiskt, trots att jag brukar vara lite anti Svenska filmer.

Imorgon ska jag jobba, och tisdag. 11-15, wiiehoo - Här drar jag in storkovan! (Jag jobbar även den 3:e och 4:e)
KOM OCH HÄLSA PÅ!

Tack och hej,
leverpastej!

Hej och hå, nu var det julaftonsmorgon helt plötsligt. Jag har definitivt inte hängt med på den vändan men det är trots allt en enorm julstämning. Snön och kylan kom lagom till julenatten och granen lyser rätt mysigt i vardagsrummet, nu är det bara tomten som inte har infunnit sig ännu. Det är lugnt, han har några timmar på sig..

     

Idag jobbade jag, så sjukt hårt, och det lönar sig. Hur jobbigt det än är. (Det är annat med skolan, där jobbar man hur mycket som helst. Visst vi får kanske ut något av det med, men det tar aldrig slut. Så fort man tror att man ska få en andningspaus så drar allt igång igen.)
 Men det jag skulle komma till var att jag inte kan förstå mig på alla människor som är ute på stan och springer dagen före julafton.
För det första: Borde man väl vara lite planerad så att man köpt alla klappar innan "dan före dopparedan".
för det andra: (tufft att jag för en gångs skull hade ett "för det andra"), om man nu är ute i sista minuten, har man verkligen tid för att sätta sig och ta en fika!?
När jag hade slutat fick jag chansen att vara en vänlig medmänniska när en äldre dam (tant) handlade tonvis av papparkakor, tårtor och ovanligt nog ett pepparkakshus. Hon hade ingen som kunde hjälpa henne att bära, och jag såg min chans att göra någon glad och erbjöd mig att bära. Toppen!?

I måndags hamnade jag lite oplanerat på X3M med Lisa och hennes två klasskompisar Elina och Jessica. Det blev superlyckat fast jag inte trodde alls på idén från början. Vi hade i alla fall hur kul som helst och gick lös på dansgolvet, vilken känsla ändå. Det fanns inte en enda formulerad tanke alls i hjärnan när vi kastades fram och tillbaka under de blinkande lamporna och de dundrande högtalarna. En lite annorlunda frihetskänsla av att vara precis så som man känner för i stunden.
Samtidigt kunde jag inte sluta lägga märke till att jag och Lisa försvann undet alla långa människors armhålor och att jag nog knockade en och annan med mitt huvud. Jag skulle kunna dra en liknelse mellan oss två den kvällen och de urläckra damerna i HEARTBREAK HOTEL. (Fri och egen tolkning.)
Det ver roligt att se så många bekanta ansikten, till exmpel: Sophie Birgersson, Fanny Nordström, Malin Månsson, Sofie Jonsson, Max Englund, Sofia Ledin, Emil Lindberg, Jesper Wallgren m.fl. 
(Några borttappade Minerva-elever, (Sebastian, Nima och Calle) stod utanför X3M och hängde.)

När jag och mamma äntligen kom hem testade jag och Signe det sansationella "Wii"-spelet. Jag har nu hittat en ny favoritsport, eller egentligen två - Baseball och Golf. När jag kände att jag började piggna till, vid 12-draget så tog jag på mig massor av varma kläder och vandrade ut på en promenad under alla stjärnor, rakt ut på en åker. Helena höll mig sällskap hela vägen. Nu borde jag verkligen gå till sängs, det är nämligen obligatorisk uppsigning kl 08:00 imorgon. Frukosten serveras vid 09:00. Är det inte härligt med uppstyrda dagar som man precis vet hur de kommer se ut och sluta? Jag längtar i alla fall till Kalle Anka och hela det gänget. Samtidigt som jag får skämmas för att jag är vän med AnnaSara och fortfarande inte sett ett endaste avsnitt ur "Sunes Jul" på säkert 3-4 år!.

Tack och hej,
leverpastej!

(GOD JUL!)

   VS.  

Jag kanske bör skriva något, men jag är lite oförmögen att klämma ur mig mer svammel är jag brukar. Idag fick vi jullov, efter lite problemlösning och Jepordy, jippidio!

Nej, det får räcka med att berätta kort om dagen:
- Fika med Anna och Helena, byte av julklappar. (TACK! Annas paket får gosa till sig till på julafton!)
- Stadsrunda med Helena, Anna och Amos.
- Middag (äkta palt) hos mormor. Jag, Signe, Mamma, Anna och Amos var närvarande.
- Slumrade i mormors soffa, Anna nickade till i hennes fåtölj.

Tack och hej,
leverpastej!

 
(Den lilla bilden är från en ö utanför afrika i Indiska Oceanen
där min vän Marie-Nella Payet bor. Den stora är en bild från Maldiverna... Åhhh!)



Miljöombyte, det börjar bli dags igen nu. Jag börjar vara i desperat behov av att resa bort, och nu till ett ställe där regnet är varmt och lugnet dominerar. Jag är nog en rastlös människa, det var inte mycket mer än en månad sen jag var i Göteborg och sprang omkring. Tänk om jag aldrig kommer känna lungnet på ett och samma ställe? Det blir jobbigt och måste betyda att jag kommer bli tvungen att jobba tills jag är i princip miljonär. Inte förrens då kommer jag kunna stilla min oro och resa som jag vill. Se nya platser och upptäcka så mycket jag vill. 

Men just nu skulle jag vara nöjd med en tripp till en lång vit sandstran och turkosblått, 30-gradigt vatten. SNÄLLA SKÄNK EN PENG. - Snåla inte med generositeten, ta mig härifrån!

Jag trodde att jag skulle kunna bota längtan av värme och stillhet genom att surfa in på exempelvis apollo.se eller fritidsresor.se. Phnnf, det blev absolut värre! Jag skulle nästan kunna dreggla upp ett eget litet hav av längtan att få sätta mig på ett flyg med endast en bikini i resväskan och sedan kliva ur i värmeböljan med solen som värmer min frusna varelse.

Jag har gjort ett impulsköp idag. Ett par skor med grundpriset 1300:- Nu kostade de 799:-. Jag vet inte riktigt, jag gillar dem verkligen, men har jag råd då? Jo, jag kunde ju betala och jag får snart en lön som täcker upp den förlorade summan. Jag måste nog behålla dem ändå.

Som avslutning vill jag säga GodJul, i förskott så klart.

 
Tack och hej,
leverpastej.

Sådärja! Nu är det helt ok att andas ut. Nu är Julshowen i stallet helt avklarad, nåväl lite återstår att städa bort och efter-göras. Jag är supernöjd med alla som var med och hjälpe till  eller medverkade i årets Julshow, JUL I HOLLYWOOD! NI som inte var där missade något riktigt, riktigt roligt och bra!

Nu är det skola imorgon, som jag tänker ta ledigt från, och två prov / inlämningar som ska göras. Sen har jag faktiskt JULLOV! Det finns inget härligare från min sida sett, just nu. Jag längtar så att jag håller på att spricka.

Nu ska jag dra mig till kojs!

Tack och hej,
leverpastej!

     

God kväll kära vänner och okända.
Hur mår ni?
Jag mår som en tilltäppt dammsugare. Med tanke på hur mycket skit jag går och drar in stup i kvarten så är det inte konstigt att jag känner mig tilltäppt och hängig. Det är otroligt, när jag tänker tillbaka på de senaste tre - fyra veckorna så kan jag konstatera att jag inte har stannat hemma en hel dag för att jag känt mig dålig. Jag skulle kunnat haft jullov sen en månad tillbaka, men nej nej. Jag, Ellen den lille kämpen drar mig ändå till byggnaden där vi får jobba som djur. Offra blod, svett och tårar...
BRYT.
Nu är det nog. Så allvarligt är det inte. Men visst vore det kanske nyttigt att stanna hemma och vila upp sig. Ta sig en chans att vrida tillbaka dygnet och komma på rätt köl igen.

Inom de närmaste 5 dagarna kommer jag bete mig som en skållad höna. Jag borde vara överallt och om man kunde skulle jag dela upp mig i flera stycken och verkligen vara på flera olika ställen. Jag är 16 år. Det är väl ändå inte meingen att man ska leva som en tokstressad 45åring med hus, 3 barn som alla har varsin fritidsaktivitet, jobb och hund? Det ska väl faktiskt vara en viss, ytte pytte liten skillnad mellan de olika åldersfaserna? Alla vi 16 åringar borde klaga över frisyr, brutna naglar, skolan som fullkomligt tar död på oss, kompisar, nya och gamla ex och span. Jag kan inte ärligt säga att jag inte alls gör något utav dessa tonårsprylar, men jag gör samtidigt väldigt mycket som den tokstressade 45åringen gör. Åh, nåväl, det är bara jag som inbillar mig. Egentligen har jag det säkert väldigt lätt för mig, utan att vara medveten om det.  -  Påminn mig om hur bra vi ungdomar har det nu igen, bara en gång till, sen lovar jag att vara nöjd med att jag lever ( eller överlever)!

Ser ni.. Den som väntar på något gott, väntar verkligen inte för länge. En enstaka dag är inget att klaga över.

Tack och hej,
leverpastej!

      

Jag kan verkligen inte komma ifrån den där låten från Disneys "katt-film". Den har suttit som fastklistrad i flera veckor, ungefär lika länge som jag varit sjuk. Jag har väl fått "kattnoja". Ärligt talat så är det inte så vansinnigt roligt att vara snuvig och ha en hosta som, i princip bara rökare får. (Jag måste sluta röka.. Hehe!) Samtidig ska jag inte klaga, jag har faktiskt inte direkt drabbats av AIDS aller något annat allvarligt livshotande.

Så är ännu en tisdagsskoldag avklarad. Jag har hoppat in i en annan mattegrupp och det var roligt idag. Helena är alltid rolig på ett eller annat vis. Men ibland får jag göra henne rolig, med min sarkasm! Efter skolan var avklarad åkte jag ner till stan, Max från min nya klass åkte också ner med samma buss. Han har idag, för första gången smakat en biskvi - den fick godkänt. 

Jag har lite goda nyheter också för den som är intresserad. Någon gång i Februari kommer familjen Bergström att fytta till stan. Det blir till en trea på Tjärhovsg. och till en annan trea på N.Obbolav. Äntligen, har vi hittat någonstans att bo. Det blir inte gatan, tack och lov. Fast det hade säkert gått an det med. 

Jag är ledsen att jag inte är bättre på att meddela vad jag egentligen håller på med dagarna i ända. Det är helt och hållet mitt fel och ansvar. Skärpning.
En kul grej - Jag såg tuff ut i går eftermiddag. (Efter jag hade torkat och inte såg ut som en dränkt katt längre..) Det var nämligen så att jag hade ett sår på näsryggen, precis där glasögonen ska ligga. Det gjorde lite ont, så jag plåstrade om min näsa och såg ut som om jag hade varit med i slagsmål. COOLT. 

Så vill jag bara avsluta med att hälsa: Håll ut, det kommer ett inlägg så småningom. "Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge!"

Tack och hej,
leverpastej!