Nu tycker jag ändå det kan räknas som sommar. Det är juli och vi har ätit middag utomhus, så gott som. Det var lagomt varmt i luften och solen värmde, då den väl kikade fram bakom molnen. Det tycker jag räknas som sommar, plus att jordgubbarna hemma i landet har börjat mogna. Svensk sommar - Underbart!? Och för att inte glömma igår när jag jag tog med Anna till världens gulligaste familj, och hästar i Innersjö. Jag är säker på att Anna fick blodad tand och vill göra om det. För vad kan vara härligare än att sätta sig på hästryggen och bara softa i skogen och kvällssolen? Jag vet då inte.

Jag jobbade på cafét idag och det var inte mycket att kalla jobb. Ändå har det varit en utav av de jobbigaste jobb-dagar jag varit med om hitills sen jag började i höstas. grejen r att även om man inte gör saker hela tiden så går/står man alltid upp, i 6 timmar frånsett en rast på en kvart. Nu kan jag inte riktigt gå ordentligt, eller jo, det kan jag. Men det är inte skönt i mina ben, som värker. Konstigt nog hjälper det inte att slänga upp benen på en stol och bara slappa. Det är snarare så att läget försämras. Antar att det beror på att jag känner efter då. Hur som helst, jag skulle faktiskt komma till en sak när jag började snacka om jobbet. Det är faktiskt ingen bra arbetsplats för den som har ett hotande sötsaks-beroende. Som idag till exempel. Eftersom det inte har varit så många kunder på cafét idag så blir det väldigt mycket mackor över när vi gör iordning inför en storsäljande lördag - som aldrig kommer. Vilket betyder att de mackor som inte säljs ska slängas vid dagens slut. Det tycker jag, och många fler, är totalt onödigt så då plockade jag med mig en hel hög med mackor hem idag. Utöver de färdiggjorda mackorna kunde jag också rädda ett antal ciabata-bröd som också skulle slängas. Som om det inte räckte med det hade vi också en hel del krämbullar, några danska wienerbröd och ett par wienerkammar kvar när dagen skred mot sitt slut. Så jag förbarmade mig även över de flesta utav dem och tog med mig dem när jag tillsammans med familjen blev bjuden på middag i min gamla hemby Degernäs. Godsakerna var uppskattade, och det är alltid kul att kunna bidra med något.

Nu ligger jag och Anna ute i hennes "lillstuga" på gården i Stöcke. Hon läser den tjockaste bok jag någonsin sett. En japansk bok som jag inte tänkte berätta mer om. Jag funderar på att se en film innan jag somnar. Fast just nu känner jag mig pigg, det är synd bara att alla andra verkar känna sig trötta. Igår skrev jag av mig, för hand och det var lite jobbigt. Jag måste öva upp mina "skriv-muskler" så att jag orkar skriva lite. Det har blivit lite av den varan på senaste tiden då jag bloggar istället, det fördelar fingrarnas ansträngning lite mer jämnt än att skriva med en penna på papper. Fast det är bra att ibland skriva av sig om saker som man inte kan nämna på bloggen.

Imrogonkväll kommer min, min riktigta familj hem efter en veckas semester i Göteborg. Det kan bli trevligt, fast jag önskar att jag hade klippt gräset eller något sånt innan de kommer hem så att det är fint när de rullar in på gården. Nu får de nöja sig med vad det är, för jag är som sagt i Stöcke och har inte tänkt åka hem för att klippa gräs! Nu ska jag ge mig, nästa gång ska jag skriva max en tredjedel av vad jag skrev idag.
Hare gött!

Tack och hej,
leverpastej!