Dåså, då var det överstökat och jag tyckte det var riktigt trevligt. Jag har helt klart haft en händelserik dag som med hjälp utav bloggen kommer att kommas ihåg lite längre i alla fall. Oj, hur ska jag fortsätta?

Som vanligt börjar den ärofyllda dagen med ett milt uppvaknande till en skönsjungande familj, morgontrötta med 3 tulpaner på en bricka tillsammans med en sverigeflagga i trä. Plus några små paket, kreativt ihopklistrade pga. brist på tejp. Jag har fortfarande inte förstått tjusningen med att fota en helt nyvaken äcklig människa som dessutom inte duschade håret dagen innan. Det är bara vanvettigt jobbigt och inte speciellt kul för den äckliga nyvakna människan på bild. 

Skolan började grymt härligt med en lugn lektion och sedan 9 MU's konsert! Dom var verkligen, verkligen sanslöst bra. Verkligen synd att de inte kommer hålla ihop och fortsätta spela tillsammans, det är sån stämning. Jag fick en reserverad plats längst fram i mitten, bara för att jag, Ellen, fyllde år idag. Ni är FÖR söta! Och stämningen som sagt, inte dålig va!?
Sedan, mitt i allt, grabbar Malin tag i micken och förklarar för publiken att "Det är nu så att det sitter ett födelsedagsbarn, Ellen Bergström, i publiken. Längst fram i mitten. - Grattis, och denna sång är tillängnad dig."  Så startar Helena, som sitter på en pall mitt på scenen att stilla sjunga "Your song" skriven av Elton John med en känsla som berörde djupt i hjärtat, endast några ögon var torra. Helena - du är det, med stort D!
Måste tillägga att jag inte kan förklara känslan som spred sig när sista låten, "The show must go on"  trängde in sig i åhörarnas uppspelta huvuden och fick allihopa att resa på sina annars så trötta ben och jubla tillsammans ända tills musiken tystnat och glädjen bubblade ostyrigt i bröstet.
Känslan av att detta var sista gången vi fick höra hela truppen samlade tillsammans. Känslan av att ge gärnet en sista gång sperd sig till alla och det blev bara tipptopp!

Tårtan med klassen hemma hos Jenny blev pricken över i:et idag - så fruktansvärt trevligt med "El Proppo" och Gustavsson som svassade runt och uppskattade all uppmärksamhet samtidigt som vi lyckades njuta av en solig dag med tårta och gott att dricka.

Drog sedan ner på stan och svassade runt, försökte hitta och få tag på Helena som varvade ner på stan. När jag turligt nog tog en omväg (av okänd anledning) genom kungspassagen stötte jag på en svettig och fräsch AnnaSara som laddade inför balen, vilken för övrigt pågår just nu. Det var sista-minuten-inköp av strumpisar på gång. Efter lite efterlängtad tid med AnnaSara tog Helena kontakt med mig och påpekade att jag nu var TVUNGEN att ta mig till henne, tydligen hade hon en kris av något slag. Så jag lämnade AnnaSara och vandrade till Helena som satt på kajen och myste. Näväl, myste vet jag väl inte, men det såg skönt ut i solen.

Nu ikväll har släkten dragit förbi Kasamark och fikat födelsedagstårta. Klanen Bergström är något speciellt som är värt att hålla ihop. Toppen hela högen. Blandade typer som har ett sådant härligt humör och en vanvettigt trevlig inställning till varandra, är jag förvånad? Nej!



Nu är jag fett trött och ögonlocken faller igen, även på mig.

Tack och hej,
leverpastej!