Det här med att skriva lagomt mycket lagomt ofta är inte något jag är speciellt bra på. Men jag ska vara korftfattad idag. Jag orkar inte svamla på som jag alltid gör annars, för jag och min lillasyster ska faktiskt se på film, tillsammans.

Skolavslutningen idag slutade ganska rätt och slätt i tårbad för många. Jag måste säga att jag bara kände mig lycklig, "nu är det slut, så skönt" , liksom. Jag kände mig inte befriad, jag menar, det är fortfarande 3 år skola kvar innan jag är helt fri. Men känske är lättad, är ordet jag söker. Lättad över att jag kan "slappna av" i 10 veckor och bara tänka på mig själv och hur härligt livet kan vara.
Visst kan jag också känna mig lite sorgsen. Men inte över att jag knappt kommer träffa klassvännerna. De kommer alltid finnas kvar i stan! Utan jag kommer snare sakna alla gånger vi suttit i klassrummen och klagat på alla uppgifter vi fått. Stunderna innan vi fick veta betyg i olika ämnen och var tvugna att titta på någon dålig film, alla grupparbeten och redovisningar. Klassråd, klasstider och liknande. Fast samtidigt är det ju också det som jag har längtat ifrån och är glad att få slippa. Äh, det är så svårt att förklara!
Det är de stunderna då man var på topp, orkade ta itu med skolan och ha roligt på samma gång. Okej, det kanske bara är jag som känner så. Men faktum är att jag faktiskt kunde ha kul samtidigt som jag orkade satsa en aning. Även om jag utåt klagade. så fanns det en tid när jag orkade, och den, just den tiden kommer jag sakna.
Man blir alltid less på människor som man har så nära inpå sig under en så lång tid. Det går inte att undvika. Men ändå måste jag säga att den här klassen har fått mig att växa i mig själv. Jag vet mer om mig själv och det har jag mycket att tacka stämningen i klassen för. - TACK!

Nu väntar en sommar som är allt annat än ledig. Jag har så mycket planerat att min kalender utan tvekan kommer bli utnött tills hösten. Hoppas det blir soligt i alla fall!  

     

Vad hände med det kortfattade inlägget? Bortblåst..

Tack och hej,
leverpastej!