Sverige kan gå och ta sig. Jag menar, det är inte ens kul, alla ryssar var överallt och svennarna lyckades inte alls med sin uppgift - att ta oss vidare i em-spelet. Fy och skam, skärpning! Hem och träna liite till bara, annars kommer jag och rycker in. Med oanade konsekvenser!

Det var då tur att jag hängde med Helena och Evelina till bion och kollade på ännu en kärleks-komedi (Brudens bäste man). Kärleks-komedier har en förmåga att både vara underbart mysiga att kolla på, men också väldigt grubblande-framkallande, och önsketänkandet sätter lätt igång.. Varför kan inte jag träffa välrldens bäste kille som uppvaktar, bryr sig om, överraskar mig, säger att han älskar mig, kramas sånadär mysiga kramar som man aldrig vill att dom ska ta slut, och dessutom en som ser sådär fruktansvärt bra ut? Man kan alltid drömma, och visst sägs det att hoppet är det sista som lämnar en människa.. hmmpff! (Snarare det första.)

   

Jag skyndade mig hem efter bion och bakade en kaka som jag ska bjuda på imorgon. Chokladälskarens Dröm. Det blir gott, hoppas jag! Samtidigt som jag slängde ihop kaloribomben kollade jag på Sverige-Ryssland matchen,  fast det slutade jag med 20 minuter innan den var slut pga Sveriges skit-spel.

What if, what if, what if...Det är för övrigt titeln på en riktig gråtfilm som jag borde införskaffa. Toppenbra! Och sen ska jag ta och fixa lite mysiga låtar som ex Sara Bareilles Love Song.

Ibland blir jag så arg att jag bara vill skrika. Men jag är en uppfostrad flicka så jag håller käft. Vissa saker gör mig så galet irriterad så jag morrar ordentligt inombords. Så, nu har jag nämt det. Lättat på trycket lite.


Tack och hej,
leverpastej!