Nu har jag brist på skriv-idéer. Tro det eller ej. Idétorka, helt enkelt. Det kan väl hända även de bästa?

I dag har jag förvånande nog vaknat tidigt ( 09:22), ätit en ordentlig frukost, legat i solstolen och bara myst tills jag bestämde mig för att det var dags att skruva isär moppen och göra en vår-ur-blåsning, och tvätta såklart. Nu är moppen klar och jag ska sova hos Helena i Hössjö. Det är tur att jag har henne här i alla fall. Hon gör lite av min dag. Och resten av hennes familj såklart.

Jag tycker det är fruktansvärt jobbig att bo här, samtidigt som jag inte skulle vilja byta bort en dag som denna för allt i världen. Jag vill bo mitt i gröten, tror jag. Jag vill inte vara långt borta från AnnaSara i Flurkmark och Lisa i Ersmark, Anna i Stöcke, Helena i Hössjö osv. jag vill bo så att jag har nära till alla och kan göra spontana grejer. När ska jag flytta? Det känns som man missar så himla mycket när man sitter här och måste planera i flera dagar innan man kan ta sig för att göra något. Jag känner mig fängslad och stressad då jag inte är där jag vill vara - release me?  

Sommarlov snart och jag tror jag kommer bosätta mig hos mormor om jag ska kunna känna mig lugn och avslappnad, hem kan jag fara när jag har tid över, eller bara en obotlig lust att inte bli kontaktad av någon.
På tisdag fyller jag 16, det blir kul. Jag gillar dock egentligen inte att fylla år, det är så jobbigt att önska sig saker. Helst utav allt skulle jag bara vilja fylla, få en tårta och ett grattis och sedan gå och lägga sig. Tänk att jag får börja övningsköra snart, det ska blir kul i alla fall. och tänk när jag tar körkort. då snackar vi frihet - vart man vill, när man vill.

Kommer konfa-känslan att upplevas någon gång igen? Jag vill tro det men jag tror jag måste ge upp hoppet. Det vore guld värt att få sjunka in i den planerade lilla egna världen man befann sig i de där dryga 3 veckorna förra sommaren. På något vis kommer jag alltid att sakna den känslan. Och alla olika karaktärer som man skapar olika relationer till. Känlsan är borta, vardagen är tillbaka. Och vad gör jag? - Gnäller!
Jag gillar inte männsikor som alltid gnäller. Nu får jag ge mig. Ingen kommer ju orka läsa vad jag skiver om jag ska vara sådan grinpelle.

Jag funderar för den delen på färglinser, blå, bara för att förstärka det lilla blå jag redan har i ögonen.
Kanske borde umgås med den underbara människan jag har i rummet brevid, nu när jag har chansen.

Tack och hej,
leverpastej!