Welcome to the good life, pippi-fågel.
Det är så typsikt Ellen! Det är ju röd dag idag, och det missade jag imorse. Jag kan bara berätta det att jag sitter framför datorn hemma och tjänar pengar.. Det är det inte alla som gör. Men så åkte jag ju också in till stan i onödan och fick vända hem sen igen.
Igår blev det en fin midsommarkväll trots regnet tidigare på dagen, speciellt när man fick fira med storja tjocka släkten utökat med Helena och Lisa - toppenpopulärt bland de yngre kusinerna! Nu är släkten tillbaka och vi ska fika hemma hos oss. Det betyder att det blir fullt hus. När jag ändå har dragit igång snacket om ätbara grejer så kan jag fortsätta med att berätta att jag återigen blivit bjuden på middag i hössjö, och ännu en gång är det grillat på menyn. Alltid grillat hos Sunesson i Hössjö - mumsfillibabba!
Vi (eller pappa och Signe) hittade två små fågelungar som hade trillat ur sitt bo idag. Dom låg på våran grusgång först innan pappa, med hjälp utav en kratta, flyttade dem till baksidan. Dom är verkligen pyttesmå och helt försvarslösa. Kanske var därför jag nästan blev näbb-huggen av ungarnas morsa när jag skulle fota de små liven...?
Dom såg ganska fula ut när jag tänker efter. Kolla själva!
Tack och lov att jag är en människa och förmodligen kommer få liite vackrare avkommor, utan den hemska näbben.
Tack och hej,
leverpastej!
Igår blev det en fin midsommarkväll trots regnet tidigare på dagen, speciellt när man fick fira med storja tjocka släkten utökat med Helena och Lisa - toppenpopulärt bland de yngre kusinerna! Nu är släkten tillbaka och vi ska fika hemma hos oss. Det betyder att det blir fullt hus. När jag ändå har dragit igång snacket om ätbara grejer så kan jag fortsätta med att berätta att jag återigen blivit bjuden på middag i hössjö, och ännu en gång är det grillat på menyn. Alltid grillat hos Sunesson i Hössjö - mumsfillibabba!
Vi (eller pappa och Signe) hittade två små fågelungar som hade trillat ur sitt bo idag. Dom låg på våran grusgång först innan pappa, med hjälp utav en kratta, flyttade dem till baksidan. Dom är verkligen pyttesmå och helt försvarslösa. Kanske var därför jag nästan blev näbb-huggen av ungarnas morsa när jag skulle fota de små liven...?
Dom såg ganska fula ut när jag tänker efter. Kolla själva!
Tack och lov att jag är en människa och förmodligen kommer få liite vackrare avkommor, utan den hemska näbben.
Tack och hej,
leverpastej!
Kommentarer
Postat av: lisa
hur gammal är anton? haha.
Trackback