Hur länge är tio månader? Utspritt på ett helt liv är det inte alls långt, men det kan stundvis kännas som en evighet. jag är egentligen inte deppad nu eller har det jobbigt. Jag har bara en standard-vardag. Jag är lite förkyld, jag måste plugga lite mer än vad som anses skonsamt, jag läser mycket, jag vill sticka lite, jag vill umgås med mina vänner mer än vad jag hinner, jag längtar till jul, jag jobbar lite nu och då osv.

Men sedan tio månader och en vecka går jag ständigt och drar på någon slags sjukdom, en form av feber som aldrig vill ge med sig helt. Visst svalnar den ibland, men den kommer alltid åter. Kan det här vara något allvarligt, eller är det en fas i livet som alla ska gå igenom. Som vattkoppor ungefär?
Ja, jag vet om andra som har liknande symptom. Men de flesta verkar bli botade. Jag har inte hittat botemedlet än. Frågan är om jag kommer göra det någon gång? Om jag dessvärre inte hittar det nu så kommer den här febern ändå att lägga sig till ro. Förr eller senare, det kan bara inte vara på något annat vis. Ingen är frisk rakt igenom hela sitt liv. Man är alltid krasslig en eller två gånger under sitt liv.

Nu ska jag snart gå och klippa mig. Halv 12 ska jag infinna mig på ClipRoom för att ta bort lite hår från huvudet mitt. Det blir nog skönt, och speciellt om mamma färgar mitt hår imorgon. Då blir jag en mörk donna, once again. Be prepared... Efter klippningsupplevelsen ska jag åka hem och tvätta kläder som ska med till Göteborg. Då kan det inte bara skitiga Kasamarks-kläder som fyller upp resväskan. Nejnej, det ska vara chict, fräsigt och varför inte lite läckert?
Flyget går i alla fall 06.50 på fredagmorgon och vi skommer vara dö-trötta. Stora ica-kassar underögonen, men såklart laddade till tusen!

Tack och hej,
leverpastej!