Nu gav AnnaSara mig en funderare. Hon fick mig att känna litegrann som om mina "problem" faktiskt är hanterbara, och att jag inte alls mår lika dåligt som jag brukar. Är inte det en positiv känsla? Svar: Nu blev jag förvirrad.
Vad ska jag känna nu då? Jag kan inte känna mig glad, för inget har hitills blivit som jag drömt om, eller? Och hur ska jag känna mig när jag inte går omkring och är småsur, lessen, arg, besviken, och bortgjord? - Glad? Jag känner mig mest tom.

Kanske är det så att jag måste ha mina problem och känna mig ur balans för att vara, i balans? För att inte trilla av pinnen kanske det bästa är att redan hålla på att falla av den, då kan det inte bli värre, eller? Men alla är vi olika, det bästa kanske är att testa och se vad som händer ifall jag kravlar mig upp på pinnen och ställer mig rakryggad där uppe. Om jag faller kan jag välja att falla med värdighet, eller att falla pladask, rakt ner.

Jag har två nya favorit-ansikten. Scrolla upp en liten bit, om det behövs, och ni hittar något fint. Vem vill inte ha det där vid sin sida? Jag skulle då inte tacka nej.. Men lite fånigt är det nog ändå att fundera på hur livet skulle se ut med en sån typ med i vardagen. Det skulle nog inte ens kallas för vardag längre - PARTY! Nej, det räcker med att veta att de finns och är sanslöst snygga. Wooa!

Tack och hej,
leverpastej!