Passa på medan det finns ork.
Nu är det verkligen dags för en uppdatering av mitt liv för tillfälligt. Just nu i denna stund är Signe sur och vill att vi ska ha datortid. Det innebär tydligen att varje individ i familjen får använda datorn i en timme per dag... max! Men på helgen får datorn användas så mycket som det bara går. Som det ser ut i nuläget funkar det inte på något vis eftersom många i den här famijen behöver fri tillgång till datorn varje dag i veckan. En annan liten småsak som ställer till problem är att vi måste passa på att använda datorn när den fungerar, den är nämligen "ur funktion" nästan alltjämt. Jag längtar verkligen tills min egna dator är hemma hos mig och redo att använda. Då ska ingen utom jag få använda den. Mohahaha!
Idag har jag jobbat. Det förstörde min helg, kan man säga. Om jag inte hade jobbat, skulle jag ansträngt mig för att fixa så att jag fick flänga runt till olika hus i stan och mysa med mina kompisar, träna och göra massor med saker som kan tyckas vettiga och roliga. I Fredags ville jag verkligen hitta på något, umgås med lite annorlunda typer som jag inte brukar umgås med, eller kanske bara hänga med Lisen och Annis som jag tycker så mycket om. Men ingan hade tid och ork, inte ens jag. Istället för att göra något roligt efter skolan hamnade jag på biblioteket och började göra min första svenska uppgift. Hur mycket mer tragiskt kan det bli på en fredagseftermiddag?
Idag jobbade jag som sagt, och jag hade ingen ork kvar i kroppen att ta mig för att göra något ikväll heller.
I hjärnan ser jag framför mig hur jag smyger upp i en mysig famn och drar en filt runt om oss och bara myser över att jag har haft turen att träffa en sån underbart mysig och omtänksam person som jag får rå om så mycket jag vill. Och den är nöjd med bara mig, precis som jag är. Vi tittar på en mysig kärleksflm och dricker varmt te som luktar som sommarens blommor. När filmen är slut får jag en puss på pannan och blir nerbäddad i en stor säng med stora, luftiga, varma täcken och massor med kuddar. När jag just är på väg att somna tar en hand tag i min och någon viskar i mitt öra, talar om för mig att jag är det bästa som finns och sedan somnar jag, med den underbara doften av den person jag älskar i näsborrarna. Det sista jag ser innan ögonlocken glider igen är konturerna av den finstilta nästan, födelsemärkena på käkpartiet och den rufsiga kalufsen på huvudet.
Och med den bilden i hjärnan, måste jag säga att livet är orättvist. Alltför ofta spelar det mig små spratt som går an då de är ensamma och små, men när de hopar sig och blir till stora, dåliga skämt gör det mig besviken, arg och ledsen. Idag satt jag i 70 minuter framför tvättmaskinen på tvättstugegolvet och kollade på då mina svettiga träningskläder blev rena. Det säger mer än en bild, faktiskt. Vilken tur att jag hade Anna som sällskap itelefon, Halebop är ett mirakel.
Sov gott, jag dör.
Tack och hej,
leverpastej!
Idag har jag jobbat. Det förstörde min helg, kan man säga. Om jag inte hade jobbat, skulle jag ansträngt mig för att fixa så att jag fick flänga runt till olika hus i stan och mysa med mina kompisar, träna och göra massor med saker som kan tyckas vettiga och roliga. I Fredags ville jag verkligen hitta på något, umgås med lite annorlunda typer som jag inte brukar umgås med, eller kanske bara hänga med Lisen och Annis som jag tycker så mycket om. Men ingan hade tid och ork, inte ens jag. Istället för att göra något roligt efter skolan hamnade jag på biblioteket och började göra min första svenska uppgift. Hur mycket mer tragiskt kan det bli på en fredagseftermiddag?
Idag jobbade jag som sagt, och jag hade ingen ork kvar i kroppen att ta mig för att göra något ikväll heller.
I hjärnan ser jag framför mig hur jag smyger upp i en mysig famn och drar en filt runt om oss och bara myser över att jag har haft turen att träffa en sån underbart mysig och omtänksam person som jag får rå om så mycket jag vill. Och den är nöjd med bara mig, precis som jag är. Vi tittar på en mysig kärleksflm och dricker varmt te som luktar som sommarens blommor. När filmen är slut får jag en puss på pannan och blir nerbäddad i en stor säng med stora, luftiga, varma täcken och massor med kuddar. När jag just är på väg att somna tar en hand tag i min och någon viskar i mitt öra, talar om för mig att jag är det bästa som finns och sedan somnar jag, med den underbara doften av den person jag älskar i näsborrarna. Det sista jag ser innan ögonlocken glider igen är konturerna av den finstilta nästan, födelsemärkena på käkpartiet och den rufsiga kalufsen på huvudet.
Och med den bilden i hjärnan, måste jag säga att livet är orättvist. Alltför ofta spelar det mig små spratt som går an då de är ensamma och små, men när de hopar sig och blir till stora, dåliga skämt gör det mig besviken, arg och ledsen. Idag satt jag i 70 minuter framför tvättmaskinen på tvättstugegolvet och kollade på då mina svettiga träningskläder blev rena. Det säger mer än en bild, faktiskt. Vilken tur att jag hade Anna som sällskap itelefon, Halebop är ett mirakel.
Sov gott, jag dör.
Tack och hej,
leverpastej!
Kommentarer
Postat av: Anna
munterjök? :P Har du köpt en egen dator?! :) Jag kan lova dig att det är det bästa köpet du kan göra för inre frid! ;) haha (Talar av erfarenhet)
Trackback
