Copycat
inför skolåret 09/10;
"Det kommer inte sluta komma dagar då huvudet känns som en magnet mot kudden, och man kämpar sig motsträvigt upp fast huvudet väger typ 15 kg. Sedan upptäcker man att man försovit sig, skyndar till duschen, hinner inte torka håret, missar frukosten, drar på sig en misserabel kombination av kläder, hinner med nöd och näppe med bussen, eller varför inte missar den? Sedan anländer man till skolan med en obeskrvlig frisyr, lite för mycket mascara som sitter på lite många ställen förutom ögonfransarna, en blöt jacka (eftersom det regnar, naturligtvis) som klibbar mot bleka armar, borttappade nycklar - med andra ord inga, och ett fantastiskt dåligt humör. Och det kommer inte bli bättre med dagens gång. Man får huvudvärk som stegrar ganska parallelt med antalet läxor som tillkommer under dagens gång och efter vad som känns som en evighet får man äntligen missa bussen hem, gå hungrig på stan ett tag innan man i sämre skick än en blöt disktrasa får kliva in genom dörren till vad som tydligen är ens hem. Där möts man av en motbjudande spegelbild och blir förfärad när man kommer på att det är en själv. "Herregud, har jag visat mig såhär bland folk!?" Fast det tänker man mest för sakens skull, egentligen har man slutat bry sig för längesedan. Sedan trycker man ut två alvedon som man sveper i ett nafs innan man ställer sig vid spisen med tomt huvud och snor i hop ngt som ska likna en middag. Efter det väntar en förskräcklig kväll med alldeles för mycket tankekrävande arbete i jämförelse med vad som finns att tillgå. När klockan sedan länge passerat "lämplig tid att gå till sängs" lägger man ihop de fasansfulla böckerna, tvättar fejjan, får mens och gårvoch lägger sig. Man hinner knappt somna förän väckarklockan ringer, och sedan väntar en ny dag. Förmodligen i samma stil."
detta var inte mina ord ursprungligen men de passar så kolossalt bra in på hur jag känner mig. och hur jag spår mitt kommande år. wish me good luck..?
"Det kommer inte sluta komma dagar då huvudet känns som en magnet mot kudden, och man kämpar sig motsträvigt upp fast huvudet väger typ 15 kg. Sedan upptäcker man att man försovit sig, skyndar till duschen, hinner inte torka håret, missar frukosten, drar på sig en misserabel kombination av kläder, hinner med nöd och näppe med bussen, eller varför inte missar den? Sedan anländer man till skolan med en obeskrvlig frisyr, lite för mycket mascara som sitter på lite många ställen förutom ögonfransarna, en blöt jacka (eftersom det regnar, naturligtvis) som klibbar mot bleka armar, borttappade nycklar - med andra ord inga, och ett fantastiskt dåligt humör. Och det kommer inte bli bättre med dagens gång. Man får huvudvärk som stegrar ganska parallelt med antalet läxor som tillkommer under dagens gång och efter vad som känns som en evighet får man äntligen missa bussen hem, gå hungrig på stan ett tag innan man i sämre skick än en blöt disktrasa får kliva in genom dörren till vad som tydligen är ens hem. Där möts man av en motbjudande spegelbild och blir förfärad när man kommer på att det är en själv. "Herregud, har jag visat mig såhär bland folk!?" Fast det tänker man mest för sakens skull, egentligen har man slutat bry sig för längesedan. Sedan trycker man ut två alvedon som man sveper i ett nafs innan man ställer sig vid spisen med tomt huvud och snor i hop ngt som ska likna en middag. Efter det väntar en förskräcklig kväll med alldeles för mycket tankekrävande arbete i jämförelse med vad som finns att tillgå. När klockan sedan länge passerat "lämplig tid att gå till sängs" lägger man ihop de fasansfulla böckerna, tvättar fejjan, får mens och gårvoch lägger sig. Man hinner knappt somna förän väckarklockan ringer, och sedan väntar en ny dag. Förmodligen i samma stil."
detta var inte mina ord ursprungligen men de passar så kolossalt bra in på hur jag känner mig. och hur jag spår mitt kommande år. wish me good luck..?
Kommentarer
Postat av: ANNIS
ELLEN! Jag har kollat din blogg typ tusen ggr men du värgar ju uppdatera!! :( (Förlåt, jag vet preics hur det är. Varken tid eller ork finns att tillgå. Bloggen liggerinte direkt högt på prio-listan, kanske... )
PS: Känner till din anonyma vän som beskrivit en vanlig skoldag här ovan. Finns en + lista med grejer som tillhör vardagen för denne arme krake, om du skulle vilja kompletera...
Trackback
