Ett tappert försök till ett snyggt inlägg i denna sena timme. Ozzy är så ofantligt sömnig, han somnade innan vi ens kommit igenom halva Decemberboys. Jag höll mig vaken utan problem. Natten är min tid, det är då man lever och upplever. Fast det förstås, de få sömntimmarna de senaste dygnen börjar göra sig påminda genom påsar under ögonen. De är inte allt för långt ifrån Ica MAXI-kassar vid det här laget. Med det i tankarna slår jag igen macen för ikväll och soveer gott med en snusande, kickande Oscar intill.