Hej. Hallå. Tjena. Tja! Läget?

jag har jobbat idag, woow.. på nk, ooh - wooow. på stömpilen - WHAT?
jag låg alltså i min säng när telefonen ringde och jag svarade, det var min chef som ringde och hade lite kris på jobbet. - kunde jag tänka mig jobba? med start så snabbt som möjligt? stängning? visst, typ egentligen inga problem om man bortser från att jag blir tvungen att dissa min och annas hängardag. men pengar är pengar. bra att ha, inte sant? dock fanns en liiten hake.. du behövs på strömpilen, sa jag det? eh, nej det uppfattade jag inte! jag har ju inte ens fikat på strömpilen och nu är det tänkt att jag ska jobba där, och STÄNGA!?


det gick i varje fall mer eller mindre bra. jag sopade, skurade, plockade och fixade. allt flöt på fint tills jag skulle rengöra espressomaskinen. det var en liten spak som var trög och tillslut blev jag less och tog i allt vad jag hade med lill-tummen min tills den plötsligt gav med sig. grejen var bara att jag då skar upp en djupt sår i tummen på en metallkant. jag säger en sak: bloder droppar, bloder rinner, blodet sprutar! jag har aldrig skurit mig så att det har kommit så mycket blod, aldrig någon gång. urs vad djupt och ont! samtidigt som jag sökte febrilt efter plåster och tillfälligt virade in tummen i papper ringde telefonen. när jag stod och pratade i telfonen såg jag hur espressomaskinen bubblade upp vatten ut på mitt nyskurade golv. YES, så underbart! Efter ett aburbt avslut på samtalet och en sanslöst blodig och dunkande tumme började jag torka upp kletet. jag hittade inget plåster, men med tummen inlindad i ett ton papper fick jag tillslut av beslysningen, larmade och låste stället.

nu är jag hemma och har varvat ner lite. imorgon ska jag jobba på vanliga stället i stan. tack och lov. det är skönt att känna sig "hemma" - inte som att man är världens klantigaste vad man än försöker göra!
nu raffar jag ut på en kvällsprommis istället. vad sägs om det?
TJNGELING!