Thing one;

Igår kväll när jag faktiskt hade lyckats med en del andra vuxengrejer som att tex. tvätta, laga mat och städa lyckades jag ändå paja den kvällen med att glömma mina nycklar i tvättstugan. Okej, inte så farligt kanske kan man tycka. Men saken är den att när man stänger dörren till tvättstugan går den i lås och man behöver lägenhetsnyckeln för att kunna ta sig in igen. Great, mina nycklar låg ju redan i tvättstugan och klockan var strax efter 22:00. Ingen extra nyckel inom räckhåll, den närmaste befinner sig i Piteå. Efter en grymt pinsam dörrknackning - INGEN HEMMA, fortfarande inga nycklar. Behöver jag ens beskriva hur uppgiven jag kände mig när jag satt ensam i trapphuset väntandes på någon med nyckel och försökt fått tag i Oscar för att få lite medkänsla men utan att lyckas? Trots skitungen jag är måste det nog finnas en Gud som vill mig lite gott för tro det eller ej - vid halv elva skramlar det till i ytterdörren och en tjej kommer in. Eller jag hade egentligen bara ögon för nyckeln. Det löste sig alltså. 

Thing two; 

Denna dagen började storslaget med den andra försovningen på 4 dagar. Idag vaknade jag dessutom 45 minuter efter min schemalagda arbetsstart och om inte telefonen hade ringt skulle jag inte heller vaknat på många timmar. (Låt mig få försvinna till typ Kina och inte dyka upp på ett bra tag - FY SÅ PINSAMT!) Det är ett alltså ett under att jag ens kom mig upp den tiden. Men en totalt förvirrad och tom hjärna trampade jag iväg på cykeln mot stan. Det enda jag lyckades med på morgonen var att få med mig maten som jag så vackert hade tillagat dagen innan. Alltså, det är inte OK på något plan at försova sig sådär. När man går i skolan går det bara ut över en själv, men när det handlar om jobb är det så mycket viktigare att verkligen vara på rätt plats i rätt tid. Ska jag hålla på så här kan man inte lita på mig, jag är en jäkla slarvmaja. En sömnig sån dessutom, det är på tiden att jag blir en morgonmänniska.

Thing three;
På jobbet är det högt tempo, samma fraser rullar ut ur munnen 8 timmar i sträck. "Kaffe?" "Lösviktste eller Påste?" "Var det bra så?" "Ljust eller grovt bröd?" "Vill du köpa grädde till denna?" "Då blir det 45 kr tack." "..och så får du 24 kr tillbaka där, vill du ha kvittot?" "Har du legitimation med dig?" "Tack ska du ha!" "Varsågod!" "Tack så mycket" "Vatten har du längst ute på kaffebordet." "Självklart, abslout - det ordnar vi." Efter ett tag slutar man liksom lyssna, man hör men man registrerar inte vad kunderna säger. Dessutom vet jag inte längre vad orden jag slänger ur mig har för innebörd. Heter det verkligen "legitimation"? Det är fantastiskt att jag inte råkar säga fel summa oftare än vad jag gör. Toppa 7-9 timmar av det med en enda 15 minutersrast så har du min härliga arbetsdag. Det kanske låter som om det är ett skitjobb men det är inte sant. Allt blir 1000 gånger bättre och man tänker inte på allt det som är jobbigt när vi är ett sånt härligt arbetsgäng. Thank God for that.
"Kunden har alltid rätt" heter det visst. Jag håller med, man ska se till att kunden är nöjd och göra så mycket man bara kan för att det blir på det viset. Idag fick jag ta en het diskussion med en familj om två Varma Choklad som tydligen inte var vidare heta. Vi erbjöd oss självklart att göra nya och se till att de var ordentligt varma. När mjölken var så varm att jag nästan brände mig på kannan som den var i tänkte jag att nu ska de väl inte kunna tycka denna är kall.. Men det var precis vad de tyckte! Grejen är att man kan inte skumma mjölken för länge eftersom att den då börjar koka och smakar bränt så jag hade verkligen gjort vad jag kunde. Tummen ner för missnöjda kunder när man känner sig som en zombie alltså..

Thing four;
Jag har ont. Ont i huvudet, benen, vristen och jag är trött. Så djuriskt trött. De två senaste dagarna när jag ramlat in i lägenheten på slutkörda ben har jag från ingenstans börjat blöda näsblod. Mycket. Om man kollar in handfatet på toan skulle man kunna tro att någon dött där inne. Jag brukar inte blöda näsblod ofta och då det bara händer en gång nu och då kan det nästan vara lite läckert. Jag har sock en förklaring till allt blödande: För lite sömn och för mycket stress. Igår när jag berättade för Helena hur skadad min näsa var tyckte hon jag skulle testa med en tampong i snoken nästa gång. "Visst" tänkte jag, det kommer jag ju komma ihåg. Men tillfället att testa idén kom redan nu idag när jag kom hem. Det såg för korkat ut med en tampong i ena näsborren men det fungerade. Men den där magiska bommulspinnen började som väntat svälla och måste säga att det inte var speciellt bekvämt. Jag kan nu i alla fall säga att jag har använt en tampong i näsan vid näsblod. På riktigt.

Thing five;
Jag saknar Oscar. (och helena, och anna, och lisen, och annsi, och verran, och frida, och amos, och signe, och pappa, och mamma, och en hel radda med fler människor.) Jag vill duscha bort allt trött och jobbigt segt med mig. Det är pissväder och jag sitter själv i en trist lägenhet i Umeå.