Var jag än vänder mig strålar vårkänslor mot mig. Alla verkar ha någon att slänga en lycklig blick på. Gamla som unga, oväntade som väntade. Till och med naturen verkar le mot allt i sin omgivning. Vissa dagar är jag inget undantag, och andra dagar är jag absolut ett undantag. Då är jag inte på något håll fylld med vårkänslor upp till öronen. De dagarna då jag är precis som resten av omgivningen, lycklig och sprallig, känns allt lätt och väldigt överkomligt. Ett gott skratt förlänger livet, right?