Extra Extra



Om man kollar riktigt noga kan man se när orken sinar. När tröttheten och uppgivenheten lyser igenom den annars glada, starka och tålmodiga fasaden. Om man är uppmärksam kan man se hur hjärtat hoppar upp i halsgropen, molnen samlas tunga och grå runt omkring, hur huvudet blir tyngre och tyngre tills det tillslut faller bakåt med en duns mot väggen. Den som vet vad den ska lyssna efter hör surret av tusen förvirrade tankar som studsar fram och tillbaka utan att vila, hör hur ovissheten förnöjt slår sig ned och breder ut sig, nynnar på något som liknar en segervisa. 

På senaste tiden har det publicerats alldeles för många "grådassiga" inlägg. Time to shape up! Jag vet bara inte hur vardagen ska gå i lås. Mitt medvetna har redan tagit sommarlov, det verkar helt omöjligt att planera veckorna. Allt blir gjort i sista minuten om det inte skjuts upp ytterligare några dagar. Det är snudd på ännu jobbigare än att bara göra och få allt bortgjort. Varför är jag seg som en 50årig honung? 
Hoppas jag kan fixa måsten lite snabbt nu, cykla iväg i regnet och träna tills jag är helt slut. Fly från vad jag egentligen borde göra. Inte tänka på något annat än att andas. Det är precis vad jag vill göra, och det betyder att jag måste sluta svamla här nu. 

Tjingeling - vi ses!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0