THING UNO idag:
Ursprungligen skulle jag upp vid halv 10 för att hinna duscha och äta i lugn och ro innan kemiprovet kl 12:15. Jag tvivlar inte på att väckaren ringde men jag tvivlar på min hörsel för jag vaknade inte i varje fall. Jag har för mig att jag tittade på klockan vid strax efter 11 och tänkte att "nu bör jag stiga upp" men somnade garanterat om för nästa gång jag vaknade hade jag värsta panik-känslan i kroppen och kände mig döstressad när jag letade efter telefonen för att kolla vad klockan var.. KVART I TOLV!
Saker jag inte hann göra som jag hade tänkt hinna:
- Duscha.
- Tänka på vad jag satte på mig.
- Äta en lugn frukost.
- Fixa det mosiga ansiktet med röda märken från lakanet.
- Kolla igenom kemin.
Saker som jag hann göra:
- Sätta glasögon på näsan.
- Borsta gaddarna.
- Raffa med penna, sudd och formelsamling (och ett äpple till frukost/lunch)

En lite rolig grej: När jag skulle resa mig upp ur sängen var det som om jag inte kom NÅGONSTANS hur mycket jag än försökte. Min ena arm bara hängde som en shlappsig dase vid min sida och jag kunde verkligen INTE röra den, på några villkor. Hur jag än försökte bara vifta på den så hängde den bara där, tog INGA kommandon. Perfekt...
Hoppade på cykeln 12:01 och cyklade som ett psyk till östra paviljongerna.  12:14 trillade en andfådd och svettig jag in i precis rättan tid när skrivvakten var på väg att stänga salen...

THING DOS idag:
Dags för hemgång, cykeln rullar fint och Max är en vänlig själ som följer med mig på hemvägen. Det var i och för sig svinkallt men vi försökte sätta tankarna på annat håll: kakor, oboy, varma bullar och film som väntade hemma.
När vi kommit ner från svingen känner jag ett visst oflyt i min cykels "glid".. När jag tittar bak på hjulet ser jag problemet - PUNKA. När jag stannar hörs ett svagt pysande men Max försäkrade mig om att man kan nog cykla lite fastän det är 0% luft i däcket. Det blev skitslirigt att cykla på endast fälgen så vi höll en hastighet på typ 3 m/h. Efter ett tag började bakhjulet ge ifrån sit ett taktfast klonkande ljud. Det blev droppen som fick bägaren att rinna, där hoppade jag av och började gå på sidan av med förargade steg och morrade lite, dels för mig själv men också så att förbicyklande kunde höra mitt missnöje. Vad är en cykel bra för om man inta kan cykla på den? Tur då att Max var med och tog tankarna från den dumma cykeln genom att börja diskutera våran klass och framtida mål. Två bra samtalsämnen som man aldrig kan prata för mycket om. GR8!! (ordförklaring för mor&far: det uttalas grejt, och har samma betydelse som engelskans "great"..)

Ps. Jag var helnöjd när jag kunde retas med Max och njuta av att ha mitt utv.samtal kl 12:15 imorgon medan han hade sitt på morgonen. Det tråkiga var att två sekunder senare kom jag på: tandläkaren kl 8 och 9 imorgon för min del. Haha, så himla typiskt!

Så nu vet ni vad Anna tyckte var så underbart kul att hon skrattgrät när jag berättade om detta för henne tidigare idag..


..TJINGELING från lilla mig