Ellen Bergström

Jag ska fatta mig kort, muntert och intressant. Eller, vem är det jag försöker lura? Det där var näst intill en omöjlig uppgift att klara när dagen varit segare än sirap och huvudet tyngre än en elefant. Men trots att dagsformen var risig både rent fysiskt och psykiskt har jag haft en trevlig kväll.


Jag och Anna vandrade omkring på stan som två zombier tills vi tillslut insåg att det enda rätta för oss var att vila fötter och huvud på NK. Innan vi kom till vilopausen prövade, och hittade, Anna ett par dunderläckra skor på DNA. Jag tror jag skulle vilja beskriva dem som Dr. Martins fast nättare och 1000 gånger snyggare. Helena kom in och slängde sig ner i soffan med en suck, precis som vi gjort en kvart tidigare. Måste jag säga att alla såg ut som om de varit med om sju svåra år? Sanningen är att vi inte har härjats av sju svåra år utan av skolan i 1 vecka! På renmarkstorget stod City Airlines och delade ut godisaskar och ordnade en tävling om gratis resor till Göteborg. Tyvärr verkade våra poetiska ådror inte tillräckligt utvecklade för att formulera en vinnande slogan. Men tablettaskar fick (tog) vi i alla fall.

Snabb middag fixades och sedan dök Fanny upp i hallen. Sedan var det raka vägen ut till Stöcksjö och Ida som åker till USA imorgon som utbytesstudent. Himmel vad roligt det låter, jag skulle verkligen vilja göra prick samma sak. Ida är dessutom inte ensam om att åka till USA i år, bland andra ska Fanny pallra sig iväg om en vecka imorgon. Fanny stannade kvar hemma hos mig efter att vi kommit hem, sett på sista "Sommar med Ernst" och vinkat av Helena. Det var verkligen roligt att prata lite strunt och lite viktigt. Blev dessutom lite inspirerad att ta tag i det här dagboks-bloggandet igen.

Tjingeling!

Men så kompenserade jag faktiskt de förslappade timmarna i viloläge med en promenad till mormor. Det var inte en seg promenad i mjukisar, stor kofta och ett par solbriller att gömma sig bakom. Nej verkligen inte! Jag blev tokless på att se ut som en snorkuse och satte på mig både ordentliget smink, kavaj och svarta pumps. Sedan vandrade jag iväg med stora WESC-lurar på huvudet och Crocs i en kasse. Jag förutspådde att jag skulle vilja slippa klackarna på vägen hem och där gissade jag mitt i prick. När jag hade mormors lägenhet inom synhåll ömmade fötterna saftigt. Det hade som väntat utvecklats ett par härliga vattenblåsor på mina ömma fötter. De skorna kräver förberedning i form av smärtlindring och ordentlig omplåstring av fossingarna.

Det är inte klokt så kallt det blir på kvällarna nu. Jag kunde inte gå raka vägen hem till mamma utan att stanna hos pappa för att 1. värma mig och 2. klä på mig mössa, tjocksockar, halsduk och vinterhandskar. Frågan är vad som ska få åka med i hanväskan ut på After Work och Droskan imorgon. För inte kan man ta med en ryggsäck med extrakläder när man ska ut på det viset?

Allt gör ont och allt det onda sitter i en tiondel av min kropp - huvudet. Halsen bränner, gommen är öm och varm. Näsan svider och ena kinden känns stor som en fotboll. Höger öga är svullet och hjärnan är fortfarande för stor för huvudet. Bihålorna skriker i protest mot det hemsla trycket som ligger däröver. Jag kan inte sova! DAMMIT, jag letade efter kraftiga sömnpiller (en narkosläkare, tack) för att få sova bort det onda, men inte det. Nu fortsätter jag sitta här med en kropp varm som en riktigt sprakande majbrasa! 

PANG. Dörren smälls igen hårt med en ljudlig smäll, jag hör inget eftersom de snart sprängda högtalarna i mina slitna hörlurar gör sitt bästa för att hålla omvärlden borta. De gör ett bra jobb, jag hör varken smällen eller min syster som ropar hej från vardagsrummet. På värkande fötter stapplar jag rakt in till mitt rum. Där ligger det sängkläder på sängen som jag väljer att inte se. Kroppen landar tungt på den knöliga ytan, blicken stirrar tomt i taket. Mitt hår är smutsigt, jag orkade inte tvätta det på morgonen. Oroväckande mycket hår har fallit från mitt huvud de senaste veckorna, är jag sjuk? En vanlig förkylning har i alla fall smugit sig på under dagen, typiskt. Medan musiken fortfarande kämpar för att bättra på förutsättningarna för tinnitusflyger tankar kors ovh tvärs över, genom och under huvudet. Tusentals intryck bearbetas och kopplar vidare till ytterligare händelser som läggs på hög. Hur ska allt någonsin kunna struktureras när jag knappt hinner fånga en handfull av alla snurrande tankar och intryck?

Igår gick jag ut ur mig själv för en kort stund. Kollande på personom som gick längs gatan. Solen sken och värmde hennes kropp. Hon gick med lätta steg. Musik spelandes i hennes sprängda hörlurar, lätta, lyckliga och uppiggande låtar. Hon sträckte sig i farten efter ett äpple som hängde ut över gatan. Det såg ut som i en musikal, jag vred på huvudet för att när som helst se en grupp människor komma dansandes, sjungandes och sluta upp bakom personen nedanför mig i en perfekt synkad rörelse. Det blev ingen musikal men hon fortsatte gå med lätta steg med ansiktet vänt mot solen.

Idag tittar jag i spegeln efter 12 timmars jobb. Jag behöver, eller vill inte, se mig själv på avstånd. Jag vet vad jag kommer se. Stegen hem var trötta. Musiken var tung och dyster, som om jag bestämt mig för att jag lika gärna kunde göra en grå dag kolsvart. I spegeln tittar svullna, röda ögon tillbaka på mig. Håret hänger i smutsiga testar, mina fötter är smutsfläckiga och har vattenblåsor. Händerna svider och bultar efter varma tallrikar och vassa knivar. Det känns som om hjärnan är för stor för kraniet. Näsan är obrukbar, imorgon kommer läpparna vara torra som krut.

Partydunket inifrån stan hörs klart och tydligt över till Teg. Men medan övriga jämnåriga partysugna människor studsar omkring på ett trångt dansgolv har jag krupit ner i sängen och ska sova. Tidigare ikväll var jag tillsammans med ett gäng olika människor hemma hos Krille som åker till USA på tisdag. En brak-avskeds-fest med allt från mat till lekar. När partyt förflyttades till Sommardroskan åkte jag hem. Här hemma har jag ordnat en mysig kväll för mig själv. Det är lika bra att göra det bästa av situationen.

Med tända ljus, en stooor mugg citron/ingefära-te, filt, mysig tröja, fårskinnstofflor från Mallorca och en film kröp jag ner i sängen och har aktivt kollat på en film för mig själv. Det var extremt länge sen sist och jag förstår inte varför. Det här är så fantastiskt mysigt, hoppas jag kommer ha tid för åtminstone en film mer i höst. Imorgon ska jag jobba, HALLELUJAH, och efter jobbet kanske jag och mamma stämmer träff med Anna och Carina för en liten utgång.

TJINGELING!

Järnspikarns vresmoppsigt svårstartade inlägg. Nu är det verkligen dags att jaga ut dammråttorna från den forna massproducerande inläggshålan här. Det borde inte vara så svårt med tanke på att höstens schema börjar ta form, dagarna blir kortade och fram för allt kallare, solbrännan bleknar och höstregnet snart tar tag i nyvakna människor påväg till skola och jobb. Det borde inte vara svårt att klaga ihop några fina rader med förakt mot situationen.

Helt ärligt talat är jag kluven. Ena halvan vill skriva minst fem olika inlägg med bilder och meningar som berättar om det mesta som snurrar omkring i huvudet på mig. Den andra halvan blir äcklad av det första halvan som är så ivrig på att fläka ut sig i sin totala nakenhet inför öppen beskådning. Så, var lämnar det mig som en helhet - skriv ingenting? Det går inte heller, jag gillar att skriva. Men så frågar jag mig själv "varför publicerar du texten, behåll en del för dig själv?". Problemet är bara att jag befarar att då kommer INGET att publiceras.

Äsch, strunt samma. Det här blev inget vidare (kom-ihåg-lapp till mig själv).
TJINGELING