Ellen Bergström

1. Min väckarklocka är mer än bra. Den är GRYM, ta i morse som exempel - jag vred på huvudet och öppnade ögonen utan vidare innan alarmet ringt. Där står min väckare och bara lyser innan den kort därefter börjar pipa. Snoozen används egentligen bara för att den finns, inte för att jag känner mig i behov av den. Summan av kardemumman är att den här julklappen artar sig till att bli den bästa på länge ifall jag fortsätter vakna lika pigg varje morgon!

2. Idag har varit en ordentlig "feel-good" dag som började på Strömpilen med mamman min. Där fick jag med mig allt ifrån två REA-plagg (ja, du läste rätt - jag shoppade på REA!) till hårprodukter och en väska (som tyvärr inte var på rea). Det visade sig sen när jag pratade med Helena att hon köpt ett precis lika plagg som jag där på strömpils-rean, ibland är vi skrämmande likasinnade!

Hur som helst fortsatte jag med ming positivt laddade dag när jag skjutsat mamma till jobbet och sedan parkerat bilen hos pappa för att promenera i eftermiddagssolen hel till mamma. Tragiskt är väl egentligen är "eftermiddag" är kring 12 mitt på dagen när man bor här uppe i Norden. Väl hemma kände jag mig supermotiverad att städa mitt rum, byta sängkläder och se till att skapa lite vardagslyx i mellandagarna. På en dryg halvtimme var rummet dammsuget, till och med sängen fick sig en omgång, och sängen bäddad med nytt örngott och påslakan.

Sedan kom lyxen till mig själv. För det blir ingen vardagslyx om man inte kombinerar nya sängkläder med nyrakade och smorda ben. När jag ändå höll på att skämma bort min torra vinterkropp snyggade jag till mina härdade fötter som ständigt är instängda i skor och sockar med ett varmt fotbad. När tårna såg ut som russin åkte även sista resterna av nagellacket bort som var kvar från i somras då vi satt på balkongen nere på Mallorca och målade oss sommarfina. Istället åkte en ny färg på både på tårna och fingrara som får sitta tills det faller av, jag orkar sällan hålla efter sånt där. Speciellt inte när skolan sätter igång så småningom!


Nu är det dags att sluta ta upp sådant här onödigt vetande för er stackare som inte är ett dugg intresserade av vad jag gör i tid och otid. Istället ska jag satsa på att njuta av sammetslena ben mot lakan som luktar svagt av ljuvt sköljmedel. MUMS, vad man kan glädjas åt småsaker emellanåt. TJINGELING!

ps. Om jag ägde en kamera och tid/lust/kunskap/ork att fota och lägga upp bilder på min inköp skulle jag göra det. Nu får ni nöja er med svartvit text och göra era egna bilder. Om det mot förmodan inte går kan man alltid kolla på bilder från Göteborg som jag nyss berikade min fejsboksida med!

Så har även jag varit och vandrat kring shoppinggalna människor på jakt efter de bästa reafynden i den lilla staden Umeå. I princip var tredje person jag mötte var mer eller mindre bekant och det säger väl en del om hur stort Umeås shoppingdistrikt är.. Dock är det här med mellandagsrea inget för mig. Jag lyckas aldrig, hur jag än försöker, hitta efterlängtade plagg till nedsatt pris. Visserligen  gick jag inte ens in på Gina Tricot eller H&M idag för jag vet och såg vilket kaos det var där inne.

Jag och Anton strövade ändå omkring bland hela Umeås befolkning och lyckades få med oss några kassar i händerna. För mig resulterade det i två plagg som jag självfallet betalade fullpris för. Båda kom från MONKI och egentligen tror jag mer att jag köpte dem för att inte vara ensam om att gå utan en kasse i min hand. Så ifall jag inte glömmer bort mig och missar "öppet köp"-dagarna eller blir handlöst efter-förälskad i plaggen kommer de nog åka tillbaka till affären. Egentligen är jag inte ett dugg sugen på att spendera pengar så det är väl dumt att göra det bara för att?

Trots att mina händer, och hela min kropp, skakar av sömnbrist och köld tar jag mig några minuter för att summera ett antal tankar och händelser från dagen som gått. Inte så illa pinkat, right?


Jag följde med Frida till stallet i eftermiddags med en viss fjärlisinvadering i magen. Sen när tycker jag hästar är skrämmande? Jag har hållit på med dem sen jag var åtta år och har endast haft ett uppehåll sen i våras. Inte ens när jag trillade av och bröt armen höll jag mig borta från pållarna. Visst, jag red inte men jag var i stallet och kunde inte tänka mig att skippa en vecka för allt i världen. Men så idag tog jag tjuren vid hornen och traskade efter Frida där i stallet. Ju längre in bland boxar, skottkärror, höbalar, grimmor och hästtäcken vi kom desto mer insåg jag hur mycket jag saknar stallvärlden. För det finns inget mysigare, speciellt vid jul, att känna den där hästdoften i näsborrarna. Sedan tränsa en pålle och ge sig ut barbacka på en skogsväg där trädhänger övervägen, tyngda av all snö. Snacka om att hitta hem till värsta vinterlandet... Det var bara så mysigt att sitta på hästryggen och bäras fram genom den här vackra vinterkvällen. Att Frida också gjorde en kämpeinsats som coachade mig till att faktiskt arbeta med hästen ett tag och återuppleva känslan av att vara så koncentrerad på bara min egen kropps och hästens rörelser var supertaggande. Nu vill jag rida mer!

Nu är det hög tid för mig att sova, det är nämligen julavslutning på skolan imorgon och sen JULLOV!
TJINGELING

ps. JAG KLARADE VG PÅ MATTE D. YAAAAAAYYYIIEEPPPIIE!!!!

Helt ärligt, var inte popmusik bättre förr? Jag menar, hur många timmar har man inte skakat rumpa till S Cub 7 genom åren! Jag ska inte ljuga, jag kan faktiskt inte hålla mig från att sjunga med och bli helt sprattlig i kroppen när de låtarna rullar igång. Jag har för mig att de hade en serie om just denna grupp där i slutet av 90-talet som jag följde slaviskt. När den senare slutade gå på tv var jag mer eller mindre förtvivlad och mailade till tv för att få dem att visa serien en gång till. Nu ska jag spela klart albumet och skaka rumpa igen, det går bara inte att sitta still. Ibland är det lätt att bli 8-9 år igen..

TJINGELING!

ps. min favorit var alltid rachel, längst ner till höger. I wanted to be heeer, hehe!

Är det inte en helt fantastisk juldag idag? Snön är fjäderlätt och lägger sig ombonande kring husen och i träden. Den är så lätt att den tar evigheter på sig att komma till marken. Mitt i all denna snöyra går jag med ansiktet mot himlen och sträcker ut tungan för att fånga snöflingor som jag gjorde när jag var liten. Plötsligt får jag ett enormt sug efter att ta på mig riktigt med vinterkläder och busa i snön. Det är inte så ofta det händer nu för tiden. när jag försöker komme ihåg tror jag faktiskt inte att jag ektle i snön en endaste gång förra vintern. Men så tänker jag lite till och kommer fram till att det är nog så det blir när man blir äldre. Det här mysiga vinterlandskapet som landat idag uppskattas på ett annat vis nu. Jag kan gå omkring och bara kolla på snöflingorna som faller medan jag nynnar på jullåtar i skenet av den mjuka belysningen från julpynt i människors trädgårdar. Julen är allt bra vacker ändå, välkommen till mig julkänslan!

Tjingeling!

Jag brukar inte se film speciellt ofta även om jag tycker det är roligt med olika historier, påhittade som verkliga. Jag skulle nog kalla mig själv för en allätare av filmer. Visst föredrar jag vissa typer framför andra men allt som oftast kan jag plöja genom halvtaskiga filmer utan att somna... 


Saken jag ville komma till var ett filmtips faktiskt. Förmodöigen har de flesta redan sett den men jag ska ändå lyfta fram den i ljuset lite till. CHANGELING. Helt fantastisk film baserad på en sann historia om en kvinna som mister sin son i Los Angeles på 1920-talet och hennes kamp för att hitta honom igen. Supertung film som präglas av en hopplös och förtvivlad känsla. Men trots det helt fantastiskt att man kan bli så engagerad i en annan människas öde.

Tjingeling!

Jag tror vi kommer bli fast i den här kylan tills det inte finns en enda rörlig människa kvar på dessa breddgrader. Alla kommer frysa till små isstatyer tills jordens medeltemperatur gått upp ca 10 grader så vi tinar igen. Det är verkligen inte ett klimat som jag prisar till gudarna. Det är fantastiskt vackert ute med rimfrost och vita landskap. Inget snack om den saken, men den här tiden hade inte behövt vara en sån lång period.

Med det sagt tänker jag stänga ner det här och krypa in under en varm filt. Eller kanske dra på mig löparkläder och dra ut en 30 min?

TJINGELING!

Idag är en såndär dag som aldrig verkar vilja bli riktigt bra. Det började redan igår när jag skulle gå och lägga mig med att jag verkligen inte kom i säng innan 01:30. Det i sin tur ledde till att jag verkligen inte steg upp vid åtta som jag hade tänkt. Det innebar också att jag gav upp försöket att stiga upp lite tidigt och somnade om tills kvart i elva. Då steg jag visserligen upp och käkade frukost, duschade håret och sminkade mig snabbt. Håret hann blåsas så att jag, mot förmodan, var i tid till skolan. Men inte heller det skulle lyckas idag. Den här gången var husnyckeln spårlöst försvunnen. Jag letade ÖVERALLT i fickor, lådor, under kläder, i kakburkar - you name it, men ingen nyckel. När jag irrat omkring i en kvart och missat två bussar stoppade jag uppgivet handen i jackfickan och vad låg där om inte NYCKELN!?

Så dagen började trassligt, blev aldrig riktigt vaken. Jag kände mig trött och vimsig, nästan lite yr. Så jag drog ut på tiden och gick till träningen en timme senare, var med på Body Pump passet men gjorde egentligen ingen insats för att få ut speciellt mycket utav den. Sen blev jag sittandes i en fåtölj på IKSU medan jag pratade med Anna i telefonen. Jag ORKADE INTE resa mig och gå ut till bussen. Hemma hade jag som plan att räkna matte - den sket sig. Jag åt sen middag, pratade med Anna som dök upp och sen var det dags att packa ihop för att åka till pappa några dagar.

Så utan att orka skriva roligare än så säger jag:
TJINGELING!