Jag brukar inte se film speciellt ofta även om jag tycker det är roligt med olika historier, påhittade som verkliga. Jag skulle nog kalla mig själv för en allätare av filmer. Visst föredrar jag vissa typer framför andra men allt som oftast kan jag plöja genom halvtaskiga filmer utan att somna... 


Saken jag ville komma till var ett filmtips faktiskt. Förmodöigen har de flesta redan sett den men jag ska ändå lyfta fram den i ljuset lite till. CHANGELING. Helt fantastisk film baserad på en sann historia om en kvinna som mister sin son i Los Angeles på 1920-talet och hennes kamp för att hitta honom igen. Supertung film som präglas av en hopplös och förtvivlad känsla. Men trots det helt fantastiskt att man kan bli så engagerad i en annan människas öde.

Tjingeling!