Idag har jag insett att det är komplett tokigt att försöka cykla på vintern. Jag är komplett tokig som tror att jag kan cykla när det vinter.. Idag när jag hade superbråttom på morgonen för att hinna i tid till spinning-passet höll det på att gå riktigt illa. Jag cyklade på bilvägen eftersom att cykelvägen är alldeles för spårig. Hade en bil bakom mig men det var för trångt för att köra om så jag trampade på lite extra så att jag snabbare skulle komma ur vägen och släppa förbi bilrackaren. Så plöstligt fick jag en tvärvidrig sladd på framhjulet och tappade kontrollen. Styret flög vilt fram och tillbaka innan cykeln bara försvann under mig. Jag försökte styra mig så mycket jag kunde i fallet så att inte bilen skulle göra mig till pannkaka. Bilen stannade och väntade tills den såg att jag var på benen och på väg igen. Gah, jag blev så arg när jag trillade. Inte ett dugg rädd för mitt liv men arg - på vintern och den äckliga snön som bara är i vägen såndana här dagar. Speciellt när man är sen och cyklen redan rullar trögare än någonsin, då behövs inte allt slir på några villkor. På hemvägen var jag tvungen att gå minst var tredje meter för att vägen blev allt för spårig. Suck, imorgon blir det buss alla vägar jag ska ta mig. Till och från skolan men också när jag ska träffa Verran på IKSU och lyfta lite skrot igen. Hejaheja musklerna..

Nu har jag och Hellan äntligen landat hemma hos mamma efter att ha åkt runt i bilen för att hämta Amos och köpa lite trams på Ica Supermarket. Helena stannar över natten och ikväll drar mamma slingor på henne och bleker dem. Tänk vilken superfrissa som ser på TV samtidigt som hon fixar hår.. Vi får sel på resultatet ifall hon är så skicklig som det verkar. Kanske dags för mig nu att plocka fram något i studieväg nu, innan klockan blir alldeles för sent.
TJINGELING!