Nu är det dags för... FREDAGSMYS!

Snacka om att den där reklamtrudilutten har hakat sig fast i hjärnan och alltid, lika lämpligt dyker upp på fredagseftermiddag då man känner helgnerverna ladda igång. Idag var ingen annorlunda dag, vi var glada och spralliga och endast någon enstaka stackare missade att nynna eller sjunga på OLW's reklammelodi.

Den här fredagen har varit lång. På något vis känns det som om jag tryckt in en hel vecka på en dag, är det inte för underbart? Speciellt med tanke på att jag fortfarande har fyra dagar kvar i "frihet". Efter att ha gjort klart några kemiuppgifter susade jag ner på min cykel så at det tjöt om öronen. Självklart tågade jag in på NK och hejade på tjejerna. Men eftersom det är/var fredag och mamma skulle möta upp mig för att sedan gå på AfterWork passade jag även på att pudra näsan lite när jag ändå hade tillgång till en spegel. Jag och mamma satte oss på Allstar där vi trivdes suveränt. Visserligen var de lite halvtaskiga på att fylla på buffébordet allt eftersom det sinade i skålarna. Miljön där inne är supertrivsam, läckra färger med moderna möbler, bra musik i kombo med fullsatta bord ger helt enkelt en bra fredagsfeeling! Vi hade kunnat sitta hur länge som helst (åtminstone några timmar till) vid vårat runda lilla bord näst intill baren och bara snacka strunt medan människor kom och gick. När jag inte trodde bsöket kunde bli bättre dök Krille upp som från ingenstans. Jag älskar spontana möten och händelser!

Vi knatade hem i kylan och bjöd pappa på en semla i soffan framför Lets Dance varvat med På spåret. Strax innan tio fick jag kontakt med Sebbe som var sugen på en slappis-titta-på-film-kväll. Jag bjöd som vanligt in mig själv och bultade på mig kläder. (Dock ingen mössa, betyder det att jag inte lärt mig något alls under mina dryga 17 vintrar här på vårt jordeklot?) Cyklade gjorde jag för kung och fosterland, det var svinkallt och längre än jag trodde till Grisbacka. Vi såg en film som hette så mycket som... waiit for it, (minnesbanken jobbar febrilt) - Forgetting Sarah Marshall. På vägen hem tårades ögonen av kylan och tårarna frös till is i mina ögonfransar och hindrade därför ögonen att öppnas helt. Det var så kallt, huvaligen!

Nu måste jag verkligen låta ögonlocken falla tungt ihop, jag vet att jag skulle behövt göra det för längesedan men det blir bättre sent än aldrig denna gång!
TJINGELING!


Kommentarer
Postat av: fridis

myyysig fredag!

Btw, du skriver väldigt bra, alltså beskrivande och så.. kanske borde börja skriva noveller lr ngt?=D eller låtar!

hör av dig omdu ska parta ikv/månadG! puss!

2010-02-13 @ 11:52:38
Postat av: fiple

fan vad ointressanta texter, vem fan bryr sig?

2010-02-15 @ 00:01:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0