Så avslutar jag detta blogg-maraton med att klottra ned några minnesanteckningar även om lördagen den tjugonde, denna kalla februarimånad med U2 dundrande i öronen. Dessvärre har jag dåligt med bilder tillhörande denna dagen så jag blir mer eller mindre tvungen att använda målande och väl beskrivande ord för att riktigt komma ihåg denna dagen då jag läser detta som senil, härlig 70-årig gumma.

Jag och Verran vaknade upp till en solig, förbaskat kall lördag och dukade upp en slående frukost. Hur kan en lördag någonsin sluta illa ifall man får börja dagen med färska frukter, färskt bröd och goda pålägg? Det har jag inget eget svar på och jag fick då rakt inte reda på det eftersom vi nämligen hade alla de tre ingredienserna denna morgon. Pappa dök upp och slängde in ännu en tvätt i maskinerna medan vi kvinnor käkade och bestämde oss för att ta en tur ner på stan för att undersöka hur de rökskadade plaggen på Stadium tedde sig. Vad vi inte riktigt räknat med var att i princip hela Umeå tänkte samma sak. Kön var mördande lång och kylan alldeles för påträngande. Till och med Telia hade bra med besökare idag. Dock kollade inte kunderna på telefoni utan använde endast lokalerna för att inte frysa fast medan de väntade på att Stadium skulle slå upp dörrarna. Så går det minsann om man lever här upp i norden, ibland måste man se till att överleva också.


Vi orkade rakt inte köa utan gick vidare genom centrum. Det tog sin lilla tid då både jag och Verran var totalt ofokuserade och inte alls inställda på att trängas med andra människor som rusade omkring i Umeås butiker. Det var som om båda hade tankarna på annat håll och lyfta tankspritt upp produkter för att snarast ställa ner dem igen utan att kunna säga vad man nyss plockat upp. Det slutade med att jag plockade på mig en del fina saker från Make Up Store och kände mig nöjd med det. (Min plånka var också nöjd med att jag endast brände iväg en halv 1000-lapp denna gång). Jag får för allt i världen inte glömma av att jag fick ett fint hudkrämsprov från The Body Shop helt gratis för att undersöka om det är mr. Right för mig. Så hoppade Verrs på en buss och jag cyklade hemåt för att fortsätta bossa över tvätten vilket jag gjorde med bravur fram till det var dags för en redig palt-middag hos pappa. Efterrätten fick jag dock i soffan hos mormor litet senare. Vi åt semlor, drack kaffe, kollade på melodifestivalen och myste gärnet. Ja, efter jag hade busat av tokspralliga hunden då. Som om det inte räckte med semlorna (som får årets högsta betyg, utan fjäsk) snörde stål-mormor ihop en härlig fruktsallad. När hunden börjar gny och förklara på sitt vis att det var dags för en "göra-sina-behov-promenad" kände jag och kusin Emelie att det var dags att röra på oss. Ut i kylan och hem kom vi utan att bli till vackra isskapelser på vägen.

Nu har jag kastat ur mig ord som gör att jag kanske kommer ihåg den här dagen lite tydligare än jag skulle gjort annars när jag läser detta i framtiden. Så duktigt av mig, ikväll flödade orden på som en vänlig tsunami från hjärnan ut i fingrarna. Sådana kvällar ska man se till att ta reda på. Tråkigt nog har inte superflytet velat komma när jag sätter mig ner framför skolblocken, hade varit skönt att få lite flyt även där. Kanske kan åtgärdas imorgon för nu tänkte jag göra en tidig kväll och säga adjöss.
TJINGELING!