Det krävs mer än så, för att skilja oss åt.
Idag var det näst intill suveränt att plocka upp fysikboken efter skolan. Jag tror omgivningen var anlednigen till det, för inte var det så att jag hade flyt i problemlösningen. Kaffe, macka, cafémys och superfärsk kaka spelade stor roll. Jag lurade med mig Max till NK istället för att gå till svenskalektionen och slösa bort tiden på annat. Vi försökte och försökte göra bort så mycket som möjligt men i slutändan gav vi upp med ca 2 uppgifter lösta på hela två timmar. Kanske det inte alltid var så effektivt räknande, mer snack och mindre verkstad. Dock bättre än inget måste jag säga och det var mycket trevligare än att traggla hemma för sig själv. Hett tips tills andra gånger! Kaffelukten får mig på bra humör, socker och mysbelysning bättrar bara på det hela konceptet. Hela atmosfären inne på caféer känns för mig lite "magisk" på något vis. Känns som taget ur en film att sitta på ett café med en kopp rykande hett kaffe i handen och studieböcker utspridda runt omkring sig med en penna bakom örat.
På nyheterna visas det gång på gång bilder ifrån Haiti och jag har flera gånger tänkt skriva ett ord eller två om detta. Jag vet inte vad jag ska skriva. Det är svårt att veta hur man ska tänka. Som många säger tycker jag att vi ska göra det vi kan för att vara till hjälp. Ah, jag borde inte snacka - kan inte säga att jag bidragit med något mer än en fis rymden. Eller egentligen inte ens det heller (vart ville jag komma med det här, kacklar värre än en vimsig, senil höna). Gör vad som är möjligt för att hjälpa och underlätta för de som behöver.
TJINGELING!
Kommentarer
Trackback