I närmare en timme har jag försökt skriva den här raden. Inledningen till ett fantastiskt inlägg om min dag hitills. Om man ska följa dygnets alla "rätta" regler är den dagen snart slut så detta får nog räknas som ett "summan av kardemumman-inlägg". Eller något i liknande stil. Det här med rätt ordspråk är inte så viktigt!

Jag och Lisa startade våran härliga tisdag på olika ställen (fortsatte och avslutade den på olika ställen också...) men med samma aktivitet. Kan hända att jag sagt det förut, men här kommer det igen: Spinning 40 min. Varje tisdag utan undantag. Tja, det skulle vara något extremt som hänt då. På något konstigt vis är det ofattbart skönt att svettas som en gris långt innan många tagit sig upp ur sängen. Sedan är duschen aldrig så skön som när man stapplar in i omklädningsrummet efteråt. Aldrig någonsin!

På engelskan avslutade vi en film som vi sett och under filmens sista 20 minuter flög jag rakt upp i luften. Det var så otroligt fånigt vad rädd jag blev, av egentligen ingenting. Ingen annan blev det minsta berörd, vad jag såg. Kan lova att jag vevade med armar och ben, slog ut en och annan tand vilket jag ber så hemskt mycket om ursäkt för. Det var längesen jag blev så genuint överraskad. Hjärtat visste verkligen inte om det skulle stanna på direkten eller pinna på tills det snubblade på sig självt. När vi senare gick på lunch nästan en halvtimme senare hade jag fortfarande onormalt hög puls. Skärpning Ellen, skärpning!

Som den vänliga själen jag är trampade jag med extra last på pakethållaren till stan. Max liftade och denna gång blev det jag som trampade skoningslöst i uppförsbacke som nedförbacke. Tyvärr kan jag nog inte påstå att jag är den bästa på att förvarna inför kommande ojämnheter i vägen som resulterar i rätt kraftiga smärtor i stjärten! Till stan kom vi i varje fall till slut. På stan fanns det minervafolk var man än vände blicken. Så småningom trampade jag vidare till Midgård och hängde med Helena ett tag innan hemgång och matlagning.