Knäpp med fingrarna och orken sipprar ut från kroppen likt luften ur en trasig ballong. Just så känner jag mig nu, som en slapp ballong. Den där tokigt osammanhängande, främmande känslan jag hade innan är ersatt med ett annat underligt tillstånd. Det är som om man gråtit länge och väl och dragit sina sista suckar och hulkat klart, en känsla av tomhet. Detta är för mig en underlig känsla som är aningen oförklarligt med tanke på att jag inte har någon egentlig förklaring till detta tillstånd. Jag tror jag måste sova - this makes no sense!