Jag började dagen otroligt starkt med en sovmorgon och en snabb cykeltur till Trafikskolan Öst på stan där jag idag körde stadstrafik, mitt i smeten så att säga. Fick även öva att parkera lite mer och kirrade mina första (och förhoppningsvis enda) motorstopp. När spektaklet var över cyklade jag hem. På vägen hem hamnade jag i ett förrädiskt halt parti på cykelbanan och huxflux så försvann cykeln under mig och jag druttade i isen. Ajajaj! Snabbt var jag uppe på benen och skyndade vidare, skrattandes åt mitt eget fall.

Hemma plockade jag ihop stöket som jag lämnat framme och såg till att ladda om diskmaskinen i hopp om att samla några pluspoäng hos mamma. När hemmet såg någorlunda välordnat ut plockade jag ihop mina kemiböcker och begav mig till NK där jag sedan har suttit från 12 till 19 då dörrarna skulle låsas. Grabbarna grus kom och gjorde mig sällskap men jag vet inte hur mycket som egentligen gick in i skallen eller som blev gjort. Tror vi mest satt rakt upp och ner för att sedan några timmar senare ta avsked av varandra. Jag har nu satt mig på Waynes och funderar på att övernatta här, det är fantastiskt mysigt och det finns trådlöst internet. Allt man kan behöva alltså! Kemin får ta en paus nu i, typ 20 minuter till. Om jag känner mig själv rätt kommer jag sitta kvar här tills det bara inte går längre, för ut vill jag inte gå.

Måste säga att det känns trögt nu. Mycket som känns stressande och pressande nu framöver. En hel del aktiviteter, dagar och träffar som ska gå i lås och dessutom förberedas. Den där lilla högen med grejer att beta av allt eftersom har vuxit till ett mindre berg och jag vet inte ifall jag ska börja bearbeta den under- eller överifrån. Hur jag än gör känns det som om den inte blir mindre. Det här med våren är konstigt, det är så många känslor som är i omlopp och på det trillar krav och förväntningar in titt som tätt. Det är ett under att man faktiskt klarar sig igenom det på något vis och år efter år får avnjuta sommaren.

HIMMEL VILKET MONSTERINLÄGG. Ni behöver inte läsa längre än såhär. Nu spottar jag bara ur mig massor och återigen massor. Det är som om fingrarna brinner på tangenterna ikväll.

Nu kom det ett mysigt par och satte sig här bredvid. Jag blev plötsligt toksugen på att kramas, krypa in i en famn bara för en liten stund. Vems som helst! Mormor, mamma, pappa, syskon, kompis - you name it! Men nu är det dags för kemin att få sig en omgång till, så take care alla flitigt läsande människor.

TJINGELING!