Ikväll har jag inte varit värdelös på pluggfronten. Okej, det går sakta men det går. Herrejesus, jag är inte mer än en människa! Emellan frågorna i min suveräna religionsbok kollade jag tillbaka på mitt liv de senaste två åren. För det är faktiskt därför jag klottrar ner sådana här små, till synes onödiga tankar och funderingar. Jag får en chans att gå tillbaka och komma ihåg vem jag var då, vad jag har blivit till och vad som har format mig. Faktiskt må jag säga att Ellen-two-years-ago var en lustigkurre av rang. Eller så var hon bara lite klantigare och lite mer tankspridd än dagens Ellen. Eller egentligen bara mer angelägen om att skriva ner allt tokigt. För nog har jag varit med om roliga saker, komiska saker som bara ska hända i serietidningar och komedier. Mycket smart idé det här bloggandet!

Men förutom att skriva ner lättsamma och roliga incidenter skrev hon också ner fler uttryck för vilsna känslor som var tvungna att komma ut. De inläggen har glesnat genom åren och jag undrar varför. Är det för att den nutida Ellen hivar ur sig det på annat håll, eller är det för att hon blivit mer återhållsam och mer brydd om vilka som lägger ögonen på de sårbara tankarna och känslorna? Kanske känns exploaterande av den äldre Ellens inre som en mer avlägsen reaktion nu för tiden. Kanske är hon mer mån om att välja vem som ska få veta vad som rör sig i på djupet? Eller kanske vill hon ge en annan bild utav sig själv nu jämfört med för två år sen. För inte är det så att hon blivit mer nonchalant och befriad från djupa känslomässiga dalar och höga lyckotoppar. De finns kvar, men var och när ger den äldre Ellen utlopp för dem? Blir man helt enkelt försiktigare med åren, mer reserverad och mer sluten?

(Himmel, nu hittade jag visst tillbaka till den där djupa linjen igen. Hittade visst även tillbaka till längden på inläggen, som på den tiden liknade en examinerande uppsats, som ingen orkade plöja igenom. Det finns tusen saker jag skulle vilja skriva ikväll och fingrarna flyger över tangenterna trots att timmen börjar bli sen. Men hur mycket orkar man läsa, och spelar det någon roll vilka som orkar läsa? Jag skriver för min egen skull. Inte sant? Sen är det utan tvekan kul ifall någon annan kan få sig ett gott skratt emellanåt! Men övriga ämnen som jag är sugen på att klottra ner tar jag separata inlägg. Det här var mitt djupa, this time!)

TJINGELING.