Himmel vad roligt det var, alla har haft så rätt. Det blir inte roligare än sådär! Haha, först när vi fick åka med körskoleläraren och testa högfartsbanan var jag suuuupernervös och höll i mig i handtagen som en gammal tant. Sen när jag hade kört iväg (kände mig för övrigt som världens mäktigaste kvinna där jag satt ensam i volvon) och tagit mig igenom första väjningen för "cyklisten" och sladdat lite sprutade adrenalinet ut i kroppen och mitt ben kunde bara inte sluta skaka. Helt omöjligt, samtidigt som jag satt och jublade för mig själv: "Fyyy tuuusan vad roligt det här är, jag vill köra igen"! Sen körde vi den där högfartsbanan några varv, de flesta vet hur det går till redan. De gångerna jag ändå kom åt "cyklisten" eller den "mötande lastbilen" svor jag som attan, kopplade på stenansiktet och tänkte: "nu rackarns ska jag klara det här!"


Sedan bar det av till en smal, krokig väg.  Det helt omöjligt att inte sladda. Jag snurrade några läckra varv. Värre än någon annan, resten hade i princip koll och höll sig på vägen. Medan jag hade liten och ingen kontroll alls så fort det gick över 30 km/h. Men däremot tog jag igen lite i en backe med trafikljus. Visserligen missade vi alla trafikljuset första svängen, men jag höll mig i alla fall på vägen. Andra gången fixade jag att stanna mitt i backen (eftersom jag den här gången hann lägga märke till att det var rött i trafikljuset) och tredje gången när han skulle jäklas med mig genom att ge rött ljus när jag var i princip mitt i backen så fixade jag det också!

Men jäklar vilken adrenalinkick, jag ville sladda mer, och mer, och mer! När man fick ner hastigheten och inte snurrade blev det liksom, tråkigt? Vem hade kunnat tro att jag skulle känna så när jag har gått och gruvat mig i sen den här dagen bokades in i kalendern, inte jag i varje fall!

För att inte glömma det sista - voltandet i bilen... Jag var så nervös när jag satt där och han snackade om hur man skulle ta sig ut från en upp och ned vänd bil och att man har tre minuter på sig innan man tuppar av osv osv. Men sen när bilen började snurra skrattade jag och satte bara upp händer (och fötter) i taket. Dock försökte jag inte ta mig ut, det kändes omöjligt.

ÅH vilken dag! Om det inte vore så dyrt skulle jag absolut göra om det många gånger om! Just det, sa jag att jag råkade hålla in radioknappen när en hopp-spindel attackerade  mig? Haha, tror de andra fick sig ett gott skratt..
TJINGELING!