Bloggandet har tappat sin finess. När jag började skriva för nästan tre år sedan var syftet med bloggen ett annat än vad det är idag. Vad som tidigare var en samlingsplats med olika nischer som passar olika människor har mer eller mindre blivit till ett verktyg för marknadsföring av sig själv. För ärlig talat, vad skriver man om när man bloggar? Det var länge sedan jag läste ett inlägg med innehåll av större betydelse än vad personen i fråga vill eller inte vill ha för tillfället. Är vi så ytliga idag att allt vi vill veta om andra människor är vad de har på sig, vad de ska äta till middag, vad de ska köpa vid nästa löning, vilka de festade med förra helgen osv?

Jag ska inte dra alla över en kam, självklart finns det bloggar som fyller ett syfte. Det finns absolut de som man kan ha nytta av att läsa. Flyttar man utomlands är det ett suveränt sätt att hålla de där hemma uppdaterade om vad man har för sig. Flera bloggar är specialiserade på ett ämne där de ger tips och råd, kanske om matlagning eller fotning mm. Dessa modebloggar som ploppar upp var man än klickar sig fram är inte heller värdelösa. Självklart kan de inspirera och ge tips till oss dödliga som inte blev födda med modeögat fullt utvecklat.

Vad jag menar är att bloggvärlden blivit ett sätt att sälja och marknadsföra sin personlighet. Antalet besökare på bloggen är ett mått på hur omtyckt och populär du är. För ju fler besökare du har desto mer rolig och intressant är du, visst? Behöver vi verkligen fler faktorer som bedömer och sätter ett betyg på hur bra, eller dåliga, vi är? Det är enkelt att se vilka som kommer lyckas med sin blogg (dvs. de som får flest besökare).

Receptet på framgång inom bloggvärlden är simpelt;
- Minst en bild på dig själv och dagens outfit.
- Kort text om vad du gör, vad du borde göra, vem du ska träffa, vad du är less på och ett löfte om att snart blogga igen.

Medan dessa typer av bloggar fullkomligt gör en invasion i den relativt nya bloggvärlden förpassas bloggare med utvecklade tankar, funderingar och diskussioner till utkanten av massan. De är ytterst svåra att sålla fram ibland de resterande bloggarna vars innehåll är så lika att bloggarna skulle kunna byta blogg med varandra och ingen skulle märka något.

Egentligen är min enda undran varför man vill skriva så minutiöst och utelämnande om sig själv? Varför ger man andra chansen att hitta fel och brister? Varför tillåter man sig själv att få den tysta bedömningen av sig själv? Jag bara undrar såhär mitt i natten, faktiskt...

TJINGELING!