Jag kan bara inte lyssna på föreläsningar utan att nicka till. Det kan vara hur intressant som helst men det går bara inte! Så igår när den superduktiga fysikern Marcus Berg unnade Minervas elever (som läser fysik b) en föreläsning försökte jag verkligen hålla mig vaken. Jag hade förväntat mig att det skulle vara riktigt trist att lyssna men tji fick jag - det var oväntat roligt, intressant och begripligt. Så jag somnade inte? Jo det gjorde jag, och det kändes så jobbigt för jag ville inte missa något. Både för att det vore sjukt pinsamt om den där kända personen som inte brukar åka ut till skolor och prata såg att jag sov när han pratade - respektfullt!? Men också för att jag ville höra vad han sa. Jag vet, det låter motsägelsefullt eftersom att jag trots allt inte kunde hålla ögonen öppna. Det är som om hjärnan tror att det är vila när jag ska sitta rakt upp och ner utan att göra något annat än att lyssna. Nej, föreläsningar är inte min grej helt enkelt...

TJINGELING!