Jag vaknar av väckarklockan som jag stänger av och slumrar vidare istället, bara 10 minuter till? Signalen ljuder igen och nu pallrar jag mig upp, perfekt - en timme tills avgång. Då hinner jag med frukost också.. Fast jag nästan inte har någonting mer att göra än att tugga min macka, ta på mig kläder och kleta mascara på fransarna rinner klockan iväg och helt plötsligt har jag sådär bråttom igen. Det är omöjligt att komma iväg i tid, typiskt att jag dessutom alltid kommer för sent till fysiken som är så svår att förstå om man inte är med från första början..


Jag har lärt mig att trampa fort och inte ge upp där det är tungt utan fortsätta trampa sakta och säkert. Det går alltid snabbare än att hoppa av och gå, hur sakta jag än trampar. Så med någon minuts marginal rullar jag in på cykelparkeringen och börjar låsa cykeln. Samtidigt kommer min fysiklärare, "toppen, då blir jag inte sen" tänker jag. Men riktigt så bra var det inte, han säger "God morgon" och utbrister sedan plötsligt "Visst ja! Kommer du ihåg att det är labb idag!? Du ska vara nere på universitetet den här lektionen". Sjäääälvkart kommer jag inte ihåg det och jag har inte heller någon aning om var vi ska vara. Fine, jag blir sen ändå! Min lärare försöker beskriva för mig vart jag ska vara och jag tror mig förstå. Muttrande låser jag upp cykeln och susar ner samma väg som jag nyss trampat uppför. När jag parkerar cykeln utanför det huset som jag tror att jag ska vara i är klockan endast 08.31, jag är ändå inte alls fasligt sen! Så var det bara problemet att hitta rätt lokal då.. JAG HAR ABSOLUT INGEN ANING! Efter en stunds virrande inser jag att det inte kommer gå, jag kommer ha missat halva labben även om jag någon gång hittar fram och dessutom passar det inte så bra för mig att labba den här dagen. Jag har lektion kloss i kloss med denna efteråt som dessutom är i lokalerna på IKSU.

Jag får ett sms av Helena, "men fysiken börjar ju andra timmen...". Jag fattar helt ärligt ingenting och skyndar mig till cykeln och trampar snabbt upp igen till skolan. Det är ju självaste tusan att man verkligen aldrig ska komma i tid, hur man än stressar! När jag står vid skåpet och flåsar tyst för mig själv efter springmarschen upp för trapporna tar jag upp schemat för att kolla var vi ska vara: INGENSTANS! För jag har inte börjat än, jag har sovmorgon på tisdagar. HUUUUR har jag kunnat MISSA det?! Det här är ju bara inte sant. Jag börjar banka huvudet i skåpet bredvid mitt och skrattar lite åt mig själv. Såklart jag ska missa en sån här grej, det är bara att lägga till på listan över konstiga saker jag råkar ut för.


Så nu sitter jag här i ett grupprum och väntar på att fysiken ska börja - på riktigt!
TJINGELING!