Om någon, den 16 juni 2011, skulle påstått att jag ett halvår senare skulle bläddra i arkivet efter inlägg från skoltiden och drömskt läsa rad efter rad hade jag varit snabbare än blixten att sänka det påståendet till botten. Men faktum är att jag längtar, längtar tillbaka till de stressande kraven och färväntningarna, sysselsättning dygnet runt. Att ständigt vara på gång. Att efter en hel dag inte vara trött i kroppen men trött i hjärnan, på ett positivt sätt. Att vara less på att alla ämnen krockar med varandra och att argumentera för varför arbete skulle vara så mycket bättre än skola. Jag saknar att träffa likasinnade och se människor med stressade, skrattande, sura, nollställda och lätt förtvivlade ansiktsuttryck flimra förbi i korridorerna.

Jag saknar den jag var när jag gick i skolan.