Ska ta och skriva ner en del funderingar svart på vitt för att se om min egen åsikt klarnar i och med detta. Vad som ska diskuteras nu är huruvida jag ska genomföra tandreglering och käkoperation för att rätta till mitt underbett.
Själva behandlingen skulle se ut som följer, i stora drag:

18 månader tandreglering där de "förvärrar" underbettet genom att vinkla ut tänderna i underkäken. Detta eftersom att dessa i nuläget har sökt sig inåt, bakåt mot övre tandraden för att kompensera underbettet. Här pratar man också om att ta bort visdomständer och eventuellt en av de främsta tänderna i underkäken samt putsa bort en del emalj mellan några tänder. Allt för att över och under tandrad ska passa så bra ihop som möjligt efter käkoperationen.

Käkoperation där man pratar om att flytta både under och övre käkbenet för att förändra utseendet så lite som möjligt. För att flytta överkäken frigör man överkäken från ansiktsskelettet och flyttar fram det ca 3 mm. Sedan flyttar man bak underkäken ca 3 mm. Där finns det två tekniker att använda. Den ena har nackdelen att man kan skada en nerv som sedan gör att man får en bedövad känsla i underläppen. Med den andra tekniken är nackdelen att man måste fixera käkarna i ca 6 veckor.

6 månader tandreglering med gummiband i alla möjliga riktningar för att dra och passa in bettet så bra som möjligt.

Då är alltså frågan - ska jag göra det här? Vill jag göra det här? Varför vill jag/ska jag göra det här?
Jag har inga funktionella besvär av mitt underbett som motiverar en behandling. Jag har heller inte några egentliga besvär med hur jag ser ut, jag mår inte dåligt av mitt underbett. Betyder det att jag då bara gör det här av kosmetiska skäl, rent bara för att det går att göra? Enda skälet är faktiskt kosmetik, att rätta till underbettet och få ett "normalt" bett. Samtidigt har jag inte problem med hur jag ser ut nu så är det kosmetiska skälet tillräckligt motiverande?

Att behandlingen tar dryga två år är också en faktor som måste ses över. Hur blir mina framtidsplaner, hur lägger jag upp de närmaste åren med allt jag vill göra? Ifall jag påbörjar behandlingen nu till våren kan man räkna med att vara klar till hösten 2013. Det låter som en otroligt långt tid i mina öron. Speciellt när det ligger under den perioden då jag är mest sugen på att inte vara kvar i Umeå. Samtidigt finns världen kvar och två år går snabbt.

Så om jag skulle hoppa på det här nu kan jag vara kvar i Umeå under behandlingstiden, jobba och spara pengar för att sedan ta mig ut på en redig resa när allt är klart. När jag sedan kommer hem, låt säga efter ett år, har det gått ca 3 år sen studenten och jag kanske har kommit underfund med vad jag vill plugga så småningom. Rent ekonomiskt är det absolut smartast att hoppa på det så snabbt som möjligt eftersom att jag då går under barn/ungdomsvård och den personliga insatsen blir betydligt mindre. Skulle jag välja att vänta blir utgifterna för behandlingen större och jag kommer förmodligen vilja plugga samtidigt. Att studenter lever knapert är ingen nyhet, så tandreglering och studier i kombination är ingen underbar idé.

Frågan är då om jag har motivationen? Vill jag det tillräckligt mycket för att lägga två år till detta? En sak som jag självklart funderar över är hur jag kommer se ut efter en operation där mina käkar flyttas. Det innebär oundvikligen en förändring av min karaktär, min profil och utseende som jag levt och vant mig vid under 18 år. För att försöka göra sig en bild av hur det kommer att se ut skulle man föreställa sig ett lite fylligare "mellanansikte" och att hakan blir mindre framträdande. 3 mm fram med överkäken och 3 mm bak med underkäken. Det kanske inte låter mycket men jag är övertygad om att det tar ett tag att vänja sig vid. Det här är nog det största problemet just nu eftersom jag inte i nuläget känner ett behov av att ändra på mitt utseende. Jag gillar det som det är idag. Att göra en förändring känns en gnutta läskigt, ändra på originalet liksom. Men å andra sidan tror jag inte heller att jag skulle se ut som en helt annan person. Det är supersvårt att veta!

Dessutom är det inte heller 100% säkert att en behandling skulle bli av. Mitt falls måste skickas till landstinget som ska bedöma om det är relevant och motiverat att göra denna på mig. Så även om jag bestämmer mig för att jag vill genomföra denna behandlingen så kan jag få ett avslag och då blir det såklart ingenting av det hela. Jag var på tandtekniska i torsdags och på fredag den 25 februari ska jag lämna ett besked om jag vill skicka ansökan nu eller lägga det på is ett tag.

Det är alltså mycket att fundera på nu och jag behöver diskutera det här många vändor om. Så många synvinklar, åsikter, andra erfarenheter och andra tankar som möjligt är guld värt. Sitter någon inne på något som kan tänkas sätta funderingar i andra ljus - skriv till mig, diskutera med mig!

TJINGELING!