Ljuva (trötta) fredagskväll!
Jag måste erkänna mig besegrad av sömnbrist, spinningströtta ben och en tung skolvecka. För tillfället är jag så pass trött att jag inte orkar tänka på hur mycket plugg jag kommer ha under söndagen. Nu vill jag bara snabba mig ut med Sofia på MAXI och handla lite til våran tacos-middag/mys-kväll. Sen ska jag minsann sova som en stock i natt, för inte blir det tal om någon sovmorgon på lördag. Nej, då blir det jobb för fulla muggar. Hoppas jag kan trösta mig med ett lock från en semla i alla fall?
Det som göms i snö, kommer upp i tö!
Ellen och hellen blev på smällen på kvällen när de lekte med kantarellen i fjällen. I rondellen sa hellen att det börjar med enda cellen och att det faktiskt är rena bagatellen och inte värsta skrällen. När de sedan kom hem öppnade ellen spjällen ocg började grilla fina forellen. Då frågar hellen om det skedde på flera ställen, ja sa ellen fast mest på klipphällen och i en del gömställen, och så är det faktiskt i välfärdssamhällen. Dessutom kan man faktiskt dra parallellen mot att det faktiskt skapar arbetstillfällen på bordellen.
Den ovanstående fräckisdikten, skriven på rim med mitt eget namn som utgångspunkthittade jag i arkivet för inkomna medelanden i mailverktyget på datorn. Den verkar ha skrivits ihop av anonym författare någon gång under förra året. Feel free to enjoy!
TJINGELING
Pappa Bergström - Måndagskväll.
Hur man vet att pappa är trött och less efter en måndag på jobbet och i gymmet:
- "GAAAAAAAAH" (halvkvävt vrål från källaren där pappa befinner sig).
- Jag kliver i pappas för stora skor och drar amos för stora jeansjacka över axlarna och klampar ner.
- Hittar pappa på alla fyra i källaren.
- Ser små mörka runda kulor på golvet, det är blåbär.
- "NISSE också, ghskjjg&%wef" kommer det från pappa emellanåt medan han plockar upp de små bären.
- "Jag ska INTE LÄMNA ett enda bär, jag har PLOCKAT DEM SJÄLV, ska skölja av dom", (dammråttor fastnar i blåbären).
- Klampar osmidigt upp för trapporna igen med iskalla, skitiga blåbär i händerna.
- Tänder ljus, kvällsfikar och pratar strunt.
Så kan det låta när pappa är trött, less och extremt noga med att inte låta något förfaras. Speciellt inte om man har lagt ner tid och energi på de dyyyra bären.
TJINGELING
Skaka, skaka, skaka!
Vem trodde att Ellen Bergström frivilligt skulle anmäla sig till två danspass, av latinamerikansk karaktär, inom loppet av två dagar? Allra minst jag själv skulle jag vilja påstå. Men så är fallet - jag har lyckats flytta på fötter, veva med armar och skaka på alla kroppsdelar som kan skakas på. Allt ihop samtidigt och i relativt bra synk med (och framförallt åt samma håll som) resten av de ca 110 deltagarna.
Nu njuter jag av att vara nytränad, nyduschad och få mysa framför sista Morden i Midsommer.
Nu njuter jag av att vara nytränad, nyduschad och få mysa framför sista Morden i Midsommer.
TJINGELING
Jag kan, jag kan, jag kan! (ibland)
Den som känner mig skulle inte säga att jag älskar att laga mat. Nej, de skulle nog snarare påstå att jag skyr det som pesten och hellre tar hand om stöket som blir efter en måltid. Idag blev regeln ett undantag...
Istället för att som så många gånger tidigare sucka miljontals gånger åt falukorven innan jag ens plockat upp, stekt den och kokat pasta (överkokt och osaltat) till tänkte jag i helt andra banor. Som en blixt från klar himmel var jag väldigt inspirerad till att göra något lite spännande och framförallt ätbart av den vardagliga falukorven. En kvart senare finner jag mig själv blanda en sås med massor av spännande kryddor och ingredienser för att någon minut senare riva ost, skiva falukorv, koka pastavatten, plocka fram en ugnsform, skölja tomater, duka, tända ljus och tillslut stoppa in en variant av pastagratäng i ugnen. (Om jag ska vara riktigt ärlig ska jag berätta att jag vid den tidpunkten i princip dansade en galen segerdans i köket). Mot all förmodan var den här improviserade maträtten helt klart ätlig och mer än halva ugnsformen försvann ner i hungriga magar. Jag känner mig minst en decimeter längre, tänk att jag lyckades fixa ihop en maträtt på egen hand som gick att äta, såg snygg ut och detta utan att skapa ett kaos i köket!
Visst är jag värd en kaffekopp och lite sött nu?
TJINGELING!
Istället för att som så många gånger tidigare sucka miljontals gånger åt falukorven innan jag ens plockat upp, stekt den och kokat pasta (överkokt och osaltat) till tänkte jag i helt andra banor. Som en blixt från klar himmel var jag väldigt inspirerad till att göra något lite spännande och framförallt ätbart av den vardagliga falukorven. En kvart senare finner jag mig själv blanda en sås med massor av spännande kryddor och ingredienser för att någon minut senare riva ost, skiva falukorv, koka pastavatten, plocka fram en ugnsform, skölja tomater, duka, tända ljus och tillslut stoppa in en variant av pastagratäng i ugnen. (Om jag ska vara riktigt ärlig ska jag berätta att jag vid den tidpunkten i princip dansade en galen segerdans i köket). Mot all förmodan var den här improviserade maträtten helt klart ätlig och mer än halva ugnsformen försvann ner i hungriga magar. Jag känner mig minst en decimeter längre, tänk att jag lyckades fixa ihop en maträtt på egen hand som gick att äta, såg snygg ut och detta utan att skapa ett kaos i köket!
Visst är jag värd en kaffekopp och lite sött nu?
TJINGELING!
Magiskt minneskort.
Man skulle kunna tro att blogga fungerar på samma sätt som att cykla. "Har man en gång lärt sig så kan man det alltid". Jag är mer eller mindre ett levande bevis på att så är inte fallet. För ett år sedan hade jag grymt flyt i skrivandet. Inläggen flödade och nästan skrev sig själva utan att jag funderade över det. Så vad är då skillnaden mellan då och nu. Har jag tappat skrivförmågan? Skrivlusten? Tänker jag inte på något längre? Händer det inget omkring mig? Faktum är att jag nog tänker och funderar mer än förut. Skillnaden är att funderingar och dialoger i mitt huvud är snabba och ersätts snabbt av något annat innan jag fått ned dem som ord på ett papper eller dokument. (För att förstå vad jag menar under kommande meningar är det en fördel om man läst om eller sett Dumbledore från Harry Potter). Jag skulle vilja påstå att jag är i stort behov av ett system som liknar det Dumbledor använder sig av för att samla minnen och upplevelser. Det vore guld värt när hjärnan inte hinner lagra intryck av sig självt.
Tjingeling
Tjingeling
Ring klocka, ring - 2010/2011.
Önskar jag hade ett dussintal bilder som kunde tala för sig självt när det kommer till att bearbeta och beskriva hur nyårsaftonen förflöt. Förhoppningsvis ska jag kunna knycka åt mig ett antal härliga bilder och publicera dom inom en inte allt för avlägsen framtid. Kort och gott ska jag tills vidare fatta mig kort angående nyårsfirandet 2010/2011:
En kväll som innefattade det bästa av världar - Mysig middag med kära vänner. Applåder, i stor folkmassa, till centrala umeås fyverkerier. Ostbricka och dans med mamma, moster, syskon, kusin och vänner.
Det får duga tillsvidare, TJINGELING!
