Jag kan, jag kan, jag kan! (ibland)
Den som känner mig skulle inte säga att jag älskar att laga mat. Nej, de skulle nog snarare påstå att jag skyr det som pesten och hellre tar hand om stöket som blir efter en måltid. Idag blev regeln ett undantag...
Istället för att som så många gånger tidigare sucka miljontals gånger åt falukorven innan jag ens plockat upp, stekt den och kokat pasta (överkokt och osaltat) till tänkte jag i helt andra banor. Som en blixt från klar himmel var jag väldigt inspirerad till att göra något lite spännande och framförallt ätbart av den vardagliga falukorven. En kvart senare finner jag mig själv blanda en sås med massor av spännande kryddor och ingredienser för att någon minut senare riva ost, skiva falukorv, koka pastavatten, plocka fram en ugnsform, skölja tomater, duka, tända ljus och tillslut stoppa in en variant av pastagratäng i ugnen. (Om jag ska vara riktigt ärlig ska jag berätta att jag vid den tidpunkten i princip dansade en galen segerdans i köket). Mot all förmodan var den här improviserade maträtten helt klart ätlig och mer än halva ugnsformen försvann ner i hungriga magar. Jag känner mig minst en decimeter längre, tänk att jag lyckades fixa ihop en maträtt på egen hand som gick att äta, såg snygg ut och detta utan att skapa ett kaos i köket!
Visst är jag värd en kaffekopp och lite sött nu?
TJINGELING!
Istället för att som så många gånger tidigare sucka miljontals gånger åt falukorven innan jag ens plockat upp, stekt den och kokat pasta (överkokt och osaltat) till tänkte jag i helt andra banor. Som en blixt från klar himmel var jag väldigt inspirerad till att göra något lite spännande och framförallt ätbart av den vardagliga falukorven. En kvart senare finner jag mig själv blanda en sås med massor av spännande kryddor och ingredienser för att någon minut senare riva ost, skiva falukorv, koka pastavatten, plocka fram en ugnsform, skölja tomater, duka, tända ljus och tillslut stoppa in en variant av pastagratäng i ugnen. (Om jag ska vara riktigt ärlig ska jag berätta att jag vid den tidpunkten i princip dansade en galen segerdans i köket). Mot all förmodan var den här improviserade maträtten helt klart ätlig och mer än halva ugnsformen försvann ner i hungriga magar. Jag känner mig minst en decimeter längre, tänk att jag lyckades fixa ihop en maträtt på egen hand som gick att äta, såg snygg ut och detta utan att skapa ett kaos i köket!
Visst är jag värd en kaffekopp och lite sött nu?
TJINGELING!
Kommentarer
Postat av: saralovisa
hahahaha åååh du är så sjukt underbar! TUMMEN UPP!!!
Postat av: Anna
sv: JA TACK!
Trackback