Äntligen är min jobbperiod gångkickad med ett sju timmars arbetspass i värmen. En hel del turister rör sig i stan, främst norrmän som vanligt, en del tyskar och övriga engelsktalande. Idag kom två läckra medelålderskvinnor in på cafét och skulle beställa fika. De gick fram och tillbaka, tittade och pekade, skrattade hjärtligt åt varandra och skämtade om att de var två kärringar som stod och putade med stjärten mot de övriga gästerna för att kunna se ordentligt vad som fanns i kylarna. Så frågade den ena hur den franska kolatårtan smakade, varpå den andra kvinnan utbrast "den é niiice". Jag kunde inte låta bli att le åt uttrycket som lite oväntat kom från den här härliga personen. Summan av kardemumman blev att de köpte bl.a en fransk kolatårta (som förhoppningsvis uppfattades som niice, även denna gång).


Imorgon väntar ytterligare en arbetsdag, men på kvällen blir det desto roligare. Då är det nämligen förhandsvisning av den sista och sorgligt avslutande delen av Harry Potter historien. Kan man tänka sig att den där fiktiva figuren varit en del av mitt liv (dramatiska ordval, helt medvetet) i mer än halva mitt liv. Det är inte klokt, avskedet blir nog rätt tungt..

Tjingeling