det är ett evigt pockande på uppmärksamhet från denna bloggen på mitt ständigt halvdåliga samvete. det är så fasligt många gånger jag fungerar, grubblar och konverserar med mig själv tyst i huvudet när jag ser, hör och krockar med diverse vardagshändelser. nästan varenda gång hinner tanken "det här vill jag slänga ur mig på bloggen, för jag vill komma ihåg vad jag funderade på och grubblade över som 18-åring" fara genom huvudet. men efter alla gånger jag tänkt så och ändå inte smattrat ner en enda mening på denna bortglömda sida har jag insett att funderingarna och grubbleriet är ute ur systemet lika snabbt som det dök upp. vore det inte perfekt med en slags dagbok som är sammankopplad med hjärnan och på det viset kan uppdateras minut för minut?

idag blir en sån där dag när det mesta som fastnar här varken har mening eller mål. en sån dag där jag är tillräckligt pratsjuk för att prata mig själv via ett elektroniskt papper. en dag när orden kommer från ingenstans. en dag när jag gör allt möjligt som tar tid bara för att få tiden att gå. en dag när jag lyssnar på eros ramazzotti och försöker lära mig att skriva utan att titta på tangentbordet. en dag när jag river ut allt ur mina skåp och sitter mitt i röran bara för att en kort stund senare bli less på röran och slänga det mesta av prylarna. en dag när jag läser gamla dagböcker och förundras över hur man går igenom olika perioder i livet och funderar på att återuppta det hederliga dagboksskrivandet med papper och penna.

nepp, kanske jag skulle ta och rycka upp mig lite. ta tag i något som är kopplat till skolan. kanske vara den duktiga flicka jag är. kanske lyssna på mia törnbloms "självkänsla nu" och bli galen på hur hon inte kan läsa upp sin bok på ett behagligt sätt. kanske blindskriva på mitt pa100, eller friskvårdsarbete, eller varför inte läkemedelsarbetet på kemin?

hur som havre är det dax att lämna den här burken innan mina ögon brinner upp. de är inte riktigt fit for fight ännu, därav detta slöa och oproduktiva sportlov. tjingeling!