Det är aldrig någon idé att stressa i stallet, allt har sin stilla gång och det får ta den tid det tar helt enkelt. Idag blev jag kvar i fyra timmar allt som allt. Vi tog en mysig barbackatur genom röd-, orange-, gul-sprakande skogsstigar. För mig är det här med hästar avkoppling, och träning på samma gång. Svårt att förstå om man inte hållit på med hästar, men det är på något vis meditativt. 

 

Hade dock sjukligt ont i skallen, så på väg hem i bilen övervägde jag att göra som min skalle ville och stänga ögonen och lita på att min lyckostjärna någonstans skulle ta mig hem i alla fall. Gjorde inte som huvudet ville, för jag kände inte att jag kunde lita på den där lyckostjärnan. Om man får vara ofin i kanten och berätta detaljrikt var jag inte långt ifrån att kasta upp frullen där ett tag också. Tänk att ett huvud kan vara ett sånt problemområde. Går ju inte att plocka bort direkt även om jag gärna skulle vilja emellanåt.. På något mirakulöst vis bev ändå lägenheten fixad och fejad så det är fint på fredag när mamsen kommer hem igen.

 

Dags att plocka ur och hänga tvätten innan det drar i ihop sig till en timme bakom skämskudden medan Gunilla hittar på mer tokigheter.

 

Tjingeling!