Bytte bort ett skönt morgonpass mot ett lite mer slitigt kvällspass med all stress och höga ljudnivåer. På ett sätt gillar jag när det händer mycket, tiden går snabbt. Men i efterhand, efter de där åtta timmarna är avklarade, då är man mer än färdig för dagen. Vet inte vad det var med mig idag, tappade grejer, sa fel saker, glömde bort beställnigar, smaker på drycker, började på flera saker samtidigt och gjorde inte klart en enda. Dessutom fick jag helt plötsligt ett vansinnigt obehagligt tryck över bröstet, som om någon tryckte in bröstkorgen ett par centimeter, och mådde illa för en liten stund. Stod och tänkte för mig själv bredvid diskmaskingen "nu får jag en hjärtattack, jag borde säga till någon", "20 år gammal - dör på jobbet", känslan släppte men obehaget sitter kvar än. Tänk om det var något som hände i kroppen? Jag vill inte dö, jag har ju knappt börjat leva! Kanske fåningt att oroa sig men satan vad det var otäckt. Kanske man ändå inte ska träna när man känner sig pyttelite krasslig?

 

Fick indiskt och ett glas vitt hos M's pappa, mumisgt även om jag sällan är just hungrig efter en dag på jobbet. Sötsakerna förtar allt när det kommer till ätbara grejer.. Hem kan jag visst inte åka, det är upptaget på Teg. Antar att jag inte kan kräva första tjing alla gånger. Men min säng skulle vara skön att krypa ner i och somna tills jag vaknar närmare 12 imorgon. Skulle behöva en rejäl sovmorgon snarast. Kanske ta en söndagspromenad och avsluta med ett par timmars läsning på ett mysigt fik och en kopp rykande kaffe? Har ju min engelska chickflik att plöja igenom innan mitten på oktober..

 

Nattis, tjingeling!