Håll tillgogo med den mobilbild, kameran tar för lång tid att fippla med!

 

En månads intervaller verkar bli standard här, kanske vad som är rimligt att hinna med när man både jobbar heltid och pluggar matte fullt på distans i knappa två månader.

 

Nu undrar ni säkert vad som hände med rälsen och varför jag inte gett ifrån mig ett jätte-tjihoo ännu. Jag hade som väntat hoppats lite, lite för mycket förra gången när det var sagt 21 mars. Kanske var jag lite slarvig med gummibanden där sista dagarna eller så var min tandläkare slravig när hon gjorde bedömningen. Det lönar sig att vara noga med gummibanden om man vill att det ska gå undan. Hur som helst fick jag ändå komma tillbaka den 21 mars och fästa bågarna som nu sitter på insidan av framtänderna. De ska sitta där i upp emot fem år för att tänderna inte ska sprätta tillbaka och bli snea och vinda som från början.

 

Fick också ett nytt datum för borttagningen av alltihop, 24 april är mitt nya lyckodatum! Om det nu inte blir något tjafs innan det. Tycker mig se att gluggarna som de ville ha bort med hjälp av gummibanden kommit tillbaka fast jag är noga med att ha de där förbaskade snoddarna i munnen jämt (de är inte så farliga som jag får dem att låta). Känner också av käkleden nu på ett sätt som jag inte gjort förut. Det hugger liksom till emellanåt när jag tuggar/sväljer/gäspar. Om jag inte skulle varit kapad i leden skulle jag förmodligen inte bry mig speciellt mycket om det. Men funderar på om man ska ta det säkra före det osäkra och slå en signal till både kirurg och tandreglerare det första jag gör imorgonbitti.

 

Skönt att våren börjat titta fram nu, finns inget bättre än att vakna av vårsolen som lyser rakt i ögonen istället för den lite lätt uttjatade väckaren på telefonen (som i och för sig ändå måste ställas, men inte behöver ringa lika länge).

 

ps. Det här inlägget är inget aprilskämt, alldeles för seriösa saker att skämta om.. Hehe!