Tänka sig, nu (eller för att vara exakt, imorgon) har det runnit förbi 5 månader, 20 veckor, 140 dagar, 3360 timmar och en massa minuter och sekunder sen jag opererades. Känns som en evighet sen, även om det känns alldeles nyss. Tiden är en lustig grej!

 

 

Känns som jag har klippkort hos tandläkarna på 4e våningen uppe på NUS. Vi har nästan blivit kompisar vid det här laget och det känns lite tåkigt och väldigt konstigt att när det här är klart inte träffa teamet med jämna mellanrum. Jag var där senast i tisdags och fick en glugg bedömd eftersom de tidigare sagt att de vill ha bort alla gluggar och få en bra ihoppassning av tänderna innan skrotet åker ut. Så jag tyckte det var lite underligt att gluggen kommit tillbaka när jag använder gummibanden de gett mig. Fick det förklarat för mig att det kommer måsta vara en liten glugg mellan två tänder i underkäken för att få en så bra ihoppassning som möjligt när det hela är klart. Detta beror dels på att jag har en tand mindre än normalt i underkäken eftersom de dragit ut en av de små framtänderna, men också för att två tänder i överkäken som sitter på samma plats, men höger och vänster sida, är olika breda vilket gör att det måste bli en liten förskjutning mellan tänderna i underkäken på höger sida för att kompensera för detta. Dock kunde jag få "välja" lite var gluggen skulle vara och flytta den "ett steg" fram eller bak i munnen, såklart vill jag har alla typer av gluggar så osynliga som möjligt så de fick börja flytta gluggen mer bakåt i munnen. Sen är det där så litet så det är inget som skulle synas. Speciellt inte som det är i underkäken, den tandraden visar man så sällan om man inte har för avsikt att göra det.

 

Så nu är det väl hög tid att börja nedräkningen inför befrielsen från rälsen? Idag är det 18 härliga dagar kvar. Heja, heja, heja..

 

Ha en skön lördagskväll, tjingeling!