Ellen Bergström

För nu är det sista chansen innan det blir nytt år. Ikväll, eller inatt sover Hellan här och lisen har bakat en cheescake till imorgon med hjälp av helena. jag städade medan och nu tänker vi sova en sista natts sömn innan vi går in i 2010.
TJINGELING!

hur kan man göra en låt om, en skoter? jag undrar faktiskt lite var världen är på väg.

tummen är illa fortfarande. blöder och dunkar. jag hoppas verkligen att den läker ihop snart för allt blir tusen gånger svårare att göra när inte tummen fungerar korrekt. jag ska göra mitt allra bästa idag på NK i stan. kom gärna förbi och skratta åt mina försök att jobba obehindrat!

TJINGELING!

Hej. Hallå. Tjena. Tja! Läget?

jag har jobbat idag, woow.. på nk, ooh - wooow. på stömpilen - WHAT?
jag låg alltså i min säng när telefonen ringde och jag svarade, det var min chef som ringde och hade lite kris på jobbet. - kunde jag tänka mig jobba? med start så snabbt som möjligt? stängning? visst, typ egentligen inga problem om man bortser från att jag blir tvungen att dissa min och annas hängardag. men pengar är pengar. bra att ha, inte sant? dock fanns en liiten hake.. du behövs på strömpilen, sa jag det? eh, nej det uppfattade jag inte! jag har ju inte ens fikat på strömpilen och nu är det tänkt att jag ska jobba där, och STÄNGA!?


det gick i varje fall mer eller mindre bra. jag sopade, skurade, plockade och fixade. allt flöt på fint tills jag skulle rengöra espressomaskinen. det var en liten spak som var trög och tillslut blev jag less och tog i allt vad jag hade med lill-tummen min tills den plötsligt gav med sig. grejen var bara att jag då skar upp en djupt sår i tummen på en metallkant. jag säger en sak: bloder droppar, bloder rinner, blodet sprutar! jag har aldrig skurit mig så att det har kommit så mycket blod, aldrig någon gång. urs vad djupt och ont! samtidigt som jag sökte febrilt efter plåster och tillfälligt virade in tummen i papper ringde telefonen. när jag stod och pratade i telfonen såg jag hur espressomaskinen bubblade upp vatten ut på mitt nyskurade golv. YES, så underbart! Efter ett aburbt avslut på samtalet och en sanslöst blodig och dunkande tumme började jag torka upp kletet. jag hittade inget plåster, men med tummen inlindad i ett ton papper fick jag tillslut av beslysningen, larmade och låste stället.

nu är jag hemma och har varvat ner lite. imorgon ska jag jobba på vanliga stället i stan. tack och lov. det är skönt att känna sig "hemma" - inte som att man är världens klantigaste vad man än försöker göra!
nu raffar jag ut på en kvällsprommis istället. vad sägs om det?
TJNGELING!

purjon fräste, vattnet var precis på vippen att börja koka och magen vrålade av hunger. allt jag villa ha var: KÄK.
det hade precis börjar lukta ljuvligt när det hände

POFF - hela lägenheten blev svart. perfekt, precis nu när jag aldrig varit hungrigare. strömavbrott. men när jag kollade ut på de andra husen runt omkring lyste fortfarande all belysning. då var det alltså i vårat hus som strömmen lämnat oss. eller? mamma öppnade dörren till trapphuset där det: LYSTE. Det var alltså bara i våran lägenhen strömmen hade gett upp. UNDERBART... gosh, jag var så hungrig! så där stod jag i köket med tre stearinljus, en ofärdig middag och kurrande mage.

men även detta löste sig tillslut och vi fick mat. kl halv tio.. jag ringde anna - hon skrattade åt problemet. och krille skrattade lika gott. tror jag fick ett 2 sidor långt sms med endast "hahahahah". underbart... Men vad gör man inte för att underhålla andra? 

TJINGELING!
ps. hoppas jag kommer till sängen utan större missöden nu bara.

Himmel och pannkaka vad det har snöat inatt. Helt otroligt men bilarna är ju i princip helt övertäkta med snö. Jag ska löpa iväg genom pudersnön och jobba tre timmar innan det bär av till IKSU spa. Dags att vårda själen tänke jag. Så jag må då få önska alla en förträfflig dag och råda er att göra en och annan snöängel i dagens snöväder.

TJINGELING!

Granne nr 1, i källaren: "Sjunger högt och utan att veta om att det låter.. inte så underbart"
Granne nr 2, i lägenhet övanför: "Sluta sjunga för helvettee...!"
Granne nr 3, jag: "Haha, äntligen någon som säger ifrån.."

Resultat: Granne nr 1 där under, sjunger vidare som om han går omkring och lyssnar på musik och sjunger med i låten utan att höra sig själv. Granne nr 2 inser att det är lönlöst med att försöka få tyst på granne nr 1. Granne nr 3 märker först när det blir onaturligt tyst att granne nr 1 nu har slutat öva på "do-re-mi-fa-so-la-ti-do"...

TJINGELING.

Julen är en underlig tid. Inte direkt hälsosam på något vis egentligen. Om man tänker efter.. det finns konstant något att tugga på och det finns nästan ingen hejd för hur mycket som hamnar i magen. Sen kommer vi till stressen - även om man har fått lov från skolan så stressas det för att hinna träffa folk, fixa julklappar, laga all maten som ska ätas 24 timmar om dygnet i två veckor.


Julafton för familjerna Bergström blev fenomenal i varje fall. Vi började med att släppa vilddjuren (de härliga ungarna under 10 år + hunden) lös i gympahallen för att trötta ut dem lite. När Kalle Anka och hans vänner drog igång sedan var alla hyfsat sansade! Men glögg och kakor i magen och kalle avklarat begav vi oss till Micke och Helen för att göra klart.. ännu mer KRUBB!
När vi hade käkat i ytterligare två timmar eller så tyckte vi att en lek skulle sitta fint! Det blev då dags för den årliga paketleken där man ska byta paket med varandra under tidspress. Brukar bli helt hysteriskt och otroligt roligt vilket det också blev i år. Jag slutade med Viktväktarnas smörkola som min vinst. Den kolan kan man väl ändå käka med gott samvete?

När vi sedan kom hem vid halv tolv på kvällen hade vi inte öppnat våra julklappar. Vi tände massvis med ljus hemma hos pappa och hade en egen julklappsutdelning där vi i godan ro öppnade paket för paket. Precis som förra året, lövli. I år fick jag bland annat:
- presentkort till valfri behandlig på FACE,
- bidrag till utlandsresa,
- parfym, nagellack och fil
- mm.
Dessutom hade jag unde rmorgonen varit en trevlig medmänniska och skickat ut personliga julehälsningar till alla möjliga personer. Under dagen trillade det in totalt 57 "tillbaka-hälsningar" som jag ansåg vara en liten julklapp till mig. Dessa sparade jag till sist och öppnade med spänning. HAHA, vilket påhitt.

Nu sitter jag rätt utslagen i min säng och har tänk se på tv tills jag somnar. Undvika allt ätbart och liksom sluta tänka! TJINGELING!

Mamma - river upp den nya hårtorken och stoppar ivrigt in den i uttaget, "vi testar"...
Resultat: Det luktar bränt!

tjingeling!

1. Det hade snöat dundermycket under natten och morgonen. Att cykla var i princip omöjligt men jag ville absolut ha med min tjåhjulta vän så jag kämpade mig fram meter för meter på sliriga hjul. Jobbet var segt och jag var mer eller mindre död när jag kom hem.

2. Planen var då sen att ta sitg till bion för att se på Avatar med killarna. Bion startade nio och när det endast åtrestod 40 minuter hade jag inte hört av någon så jag jagde fatt på sebastian som då satt på något "lan".. När jag kom till bion sprang ja nästan rakt in i mårten som bar på en stor sprite-flaska. Efter en stund anlände även robin och sebastian. Robin köpte lite slisk och de öppnade insläppet till filmen. Då hade max och gustaf ännu inte dykt upp. Jag ringde säkert fyra gånger till max utan resultat och sebbe försökte få tag i gustaf. Tillslu fick vi tag på gustaf som sa att max hade sagt att bion började halv tio. när de väl kom och vi tog oss till biosalen hade de släckt ner och vi hade lyckligvis missat nästan ALL reklam. Det var mest bara superskönt! Så själva filmen då: det var en ny version av pocahontas, samma story liksom. 3d'n var inte alls något att hurra över men jag trivdes bra ändå. I slutet var jag helt inne i slutstriden och hejade på avatarerna för fulla muggar!! Det roligaste var ändå glajjerna, alla såg otroligt fancy ut!

3. Bion tog slut och mårten var ivrig som ett litet barn för han ville att vi skulle ta oss till vänortsparken där det så här års står en kälke som man kan styra runt, runt, runt  i en cirkel. Robin och sebbe droppade av på väg till parken men resten lekte som små barn med kälken tills alla föll ihop skrattandes mer eller mindre flåsiga efter att ha styrt den d'r makapären runt flera varv.

4. Redan innan bion var max hungrig så när vi hade lekt av oss lite försökte vi hitta någon stans att käka. Eftersom det var vardag hade i princip NOLL ställen öppet. Tillsut hittade vi ett ställe i bågenhuset där grabbarna grus precis hann beställa två pizzor innan den stackars arbetande ville stänga för natten. Inte konstigt med tanke på att klockan var närmare två vid det här laget. Dags för oss att ta pizzan och knata till max. Skämtsam och kille som gustaf är gick han in genom en port med galler och mårten tänkte noll sekunder innan han sedan drog igen grinden som gick i lås. Där stod gustaf inlåst som en tjuv bakom galler och grinden medan paniken växte. Vi försäkte få honom att klättra ut lite högre upp där hålen var större men han tyckte det var läskigt. När han hängde halvvägs ut genom hålet komm två killar och gick förbi. Jo, de kollade rätt knepigt på oss och när de gått förbi oss stannade de till för att sedan vänta om, vifta med ett par nycklar och fråga ifall vi behövde hjälp.. HAHA. det var outstanding! En liten detalj som gjorde allt hundra gånger roligare var att efter gustaf kommit ut upptäckte vi att det fanns en "låsa-upp-knapp" på insidan av grinden!

5. Pizzan slizades upp hemma hos max och jag smakade en yttepytte smal bit innan vi helt enkelt blev utkörda och hemskickade. Lika bra det med tanke på att det var uppstigning för min del dagen därpå!

Tack för en trevlig kväll, skulle jag vilja säga!
TJINGELING!

Jag har varit knepigt klumpig de två dagarna då jag jobbat i helgen. Tillexempel "spillde" jag ut en macka och törnade in i en kant så att jag flög åt helt motsatt håll med en tokigt öm höft som resultat. Men jag har några dagar på mig att skärpa till alla mina sinnen och jobba ÄNNU bättre. För trots allt så går det väldigt bra. Idag tittade vår käre rektor in i sällskap av vår halvkända biologilärare Sören. Jag kan informera er alla om att vår rektor ännu inte har tagit det sista steget in i vuxenvärlden och börjat dricka kaffe än.. Det fick han sig allt en pik för. (hans svar på mitt retsamma uttalande kom ganska trögt vilket var väntat för den varit med förr..) men han var nöjd med att snart få lov. Sören beklagade sig över sitt tillfälliga extraknäck som livscoach åt en student med förvirrade idéer om sin studietid. Jag var lite lättad när jag kunde se "skolan" avlägsna sig och ta för sig kaffe/sörpla på sin varma choklad.. Någon timme senare duckade ett stort krulligt hår under dörrkarmen in till oss blan lussekatterna. Det var Nima från klassen min som var ute och sprang med en kvinna som jag antog var hans mamma. Det häftiga var ändå då de beställde två koppar kaffe och det gick upp för mig att: NIMA DRICKER OCKSÅ KAFFE! "Jippie, jag är inte ensam bland massa torra typer som hävdar attt jag fejkar min kärlek till kaffe!"

När jag kom hem stod en gran på balkongen (för övrigt var den inhandlad av sofia som säljer julegranar på ica, teg.) och signe var dunderladdad på att klä den full med krimskrams. Nu är det så att den ska stå i min mors lägenhet och kan därför inte se ut hur som helst. Helt enligt min mammas regler placerades den på en julgransmatta som är vit med stora "oplåttriga" silver-snöflingor. I granens topp finns en enkel, silvrig julstjärna. Däremellan hänger silvriga kulor och silvrigt tunt glitter. Jag hörde att det diskuterades om röda kulor men då fanns ett problem: det finns alltid gulddetaljer på dessa och det går definitivt inte för sig. De röda kulorna fick helt enkelt skippas. Nu finns de ändock ett fel i granen. Det är vanliga traditionella "ljus" som sitter huller om buller i det gröna julträdet. Det optimala hade enligt mamma varit att kasta dom all världens väg och istället vira en eller två ljusslingor med små lampor från topp till tå i granhistorien.
Jag är inte alls så brydd i hur slutresultatet ser ut eller om det ens står en gran i lägenheten. Den hade kunnat få stå kvar hos sofia. Men det är egentligen väldigt jättemysigt med en tänd gran under jul i mörkret så den kan gärna få stå kvar här med.

TJINGELING!

ÄNTLIGEN! Äntligen har vi gjort bort halva gymnasietiden och det är nu jullov för fulla muggar. Vi har lämnat skolan och dess lokaler för några väl förtjänta veckor kring julen. En tid som är tillägnad godheten, givmildheten hos oss människor och så klart: MAT. Aldrig äter man så mycket som under jul. Det finns alltid något i närheten som man kan tugga på och utan att man tänker på det har alldeles för mycket mumsigt slunkit ner i magen. Är det inte för härligt?



Idag fikade vi (återigen krubb och godsaker) på skolan medan vi hade frågesport och maskerad. det var otroligt kul och många hade fantastiska utklädnader. Till exempel kunde man se:
- Marge (simpson)
- Mario & Luigi
- Shrek
- Foki
- Oskar Önneby (lärare)
- Julgranar
- Magnus Uggla                             
- Militären
- Spionninjor
- Tingeling
- Pippi Långstrump
- Jättebebisar
- Björnbusar
- Clownen från Batman
- Pirater
.. och mycket mer.

Vinnaren vann en turkos iPod nano, helt klart ett värdigt pris!

Efter avslutet på skolan skuttade alla förr eller senare ner till stan där jag och Helena träffade Annsi och shoppade en liten juleklapp. Sedan mötte vi upp med killarna från min klass som hade varit runt på varenda matställe i stan och letat något som inte var smockat med folk. Det slutade med att vi hamnade utspridda på Avenyn och käkade pizza. Avenyn ligger som bekant vägg i vägg med Grafit där alla underbara Apple-produkter finns att fingra på. Där stod vi alltså, sju personer och bara njöt av hur härliga teknikgrejer kan vara! Krille dök också upp men suckade mest över hur krångliga datorerna var.

Nu är jag hemma och ska inviga lovet med en kväll hemma tillsammans med kusin Elsa och resterande kvinnofolk i familjen. TJINGELING!

När blev det så förunderligt, förbaskat kallt egentligen? Termometern i bilen visade -22 grader ute i stöcke. Det bränner öveallt på kroppen där man inte har byltat på sig eskimåplagg. Max tog inte på sig vantar när han och Karl skulle filma utomhus på esteten så när de kom in igen lyste max fingrar knallröda och de var iskalla. HU se kyligt, tur att jag hade varma vantar att låna ut när de skulle ut för andra gången. Vilken hjältinna allstå!

Jag sov lite för länge imorse när jag itne hörde väckaren som tyst och stilla försökte väcka mig till liv. Med den misslyckade väckningen missade jag årets sista idrott. Helt uppriktigt blev jag besviken över att inte få vara med då jasmin lärde vår klass att hiphoppa lite grann. Rykten har sagt att Gustaf kom dig iförd plattkepa (NY, sån med ett stort blänkande klistermärke på den platta, stora skärmen), hiphop-byxor och stor tröja. Kanske hängde blingblinget med också? Jag missade hela härligheten så jag kan tyvärr inte bekräfta något rykte över huvud taget.

Efter ridningen ikväll tog jag en varm dusch och lät vattnet rinna över ansiktet på mig och skölja bort allt som varit tufft och kämpigt de senaste månaderna. Ut ur duschen klev jag som en ny människa. Det var så otroligt skönt att smörja in huden med mumsig lotion och ta på sig de mysigaste, mjukaste kläderna jag har för att sedan låta håret självtorka. Jag är mer än redo för lov nu - BRING IT ON!

TJINGELING!