Övningskör
Nu är jag äntligen ute på vägarna titt som tätt. Faktiskt har jag varit ute och gasat 4 gånger nu, tror jag att det är. Det är superkul, och jag vill köra så ofta jag kan så att jag kan få köra lite längre sträckor så småningom. Det blir skönt när man får sitt eget körkort och kan sticka iväg när man vill, förutsatt at man har en bil då.
Nu ska jag slänga mig i säng så att jag orkar upp imorgon när jag ska jobba! Nu börjar mina 3 jobb-veckor som slutar 2 dar innan skolan troligtvis börjar.
Tack och hej,
leverpastej!
Hotell och hav.
Jag vet inte riktigt (som vanligt) vad jag ska slänga ur mig. Jag har alldeles för mycket för att egentligen sortera ut något speciellt. I alla fall har jag haft en riktig Anna-period nu. Vi har idag umgåtts i 9 dagar på raken - slå den om ni kan!? Vi har haft det ganska soft i helgen sen vi tog in på hotell, Scandic Plaza, och bara chillade.
Innan vi checkade in så gick vi en runda på stan i den stekande värmen och hittade efter om och men en bikini var. Anna hittade också två stycken långa skjortor på BIKBOK, verkligen superfina! När vi hade installerat oss i rum 904 på våning 9 glassade vi upp till 14:de våningen där relaxen fanns. Vi bastade och duschade hur länge som helst. (Måste utnyttja det som erbjuds). På kvällen åt vi middag på Waynes och senare gick vi till bion och såg på Hancock. Den var faktiskt bra, trots en blek början. Will Smith är inte jobbig att titta på i en och en halv timme, om jag säger så.
När vi kom tillbaka till hotellet var jag verkligen supertråkig och somnade nästan direkt. Jag har aldrig varit tröttare! Men så var sängarna gudomliga också, så det var inte lätt att hålla sig vaken. Anna läste sin tjocka bok innan hon somnade, den måste vara lite intressant ändå eftersom hon envisas med att ha med den lite varstans.
Imorse gick vi ner till restaurangen och åt frukost, eller en del av det som erbjöds till frukost. "Ögonen är större än magen", som en annan hotellgäst sa till mig när jag väntade på våra våfflor. Annars åt jag en ostfralla med philadelphia och paprika och en annan med ost och kalkon, en tallrik med fil och start + russin. Jag drack ett glas apelsinjuice och åt vattenmelon och annanas. SUPERGOTT!
Anna följde också med till havet efter vi hade checkat ut. Det var skönt att gotta sig i solen, men det var kallt i luften. Jag badade inte, trots att min badkruke-mamma var ner och tog ett dopp. Då måste det verkligen varit varmt i vattnet. Jag tog igen det misade doppet ikväll när jag, Amos, Erik, Evelina, Helena och hennes lillasyster Eva åkte till Holken och tog ett kvällsdopp i det ljumna vattnet. (Jag ska lägga upp bilder på bilddagboken.se så snart jag får tid)
Tack och hej,
leverpastej!
Impulsivt.
Idag har jag och Annat varit ena riktiga kämpar och brottats med en hel del vilda växter i trädgårdslandet. Det enda vi egentligen skulle göra var att plocka jordgubbar, men slutade med att hela landet blev rensat från olika gräsarter och brännässlor. Vi fick tillslut hjälp av Annas mamma och tillslut också hennes pappa som tyckte det var jätteroligt att vi tog tag i det övervuxna landet. Och allt detta för att Anna blev så fruktansvärt galen på alla de "överlevnadsskott" som jordgubbsplantorna skickat ut. Nu var det gjort i alla fall. Det får kompensera det faktum att jag inte har klippt gräsmattan hemma.
Just nu sitter jag ute i solen och skriver, Carina löser korsord och gäspar, Anna läser fortfarande den tjockaste bok jag någonsin sett, Gunnar ser nog på tv där inne och Mamma och Pappa med "barnen" är i Håknäs på väg hit. (Nu är de visst redan i Sörmjöle. Nära nu!) Bärbar dator är verkligen skönt måste jag säga. Mobilt och alldeles underbart.
Nu ska jag njuta av ännnu en härlig sommarkväll.
Tack och hej,
leverpastej!
Sommarkväll.
Nu tycker jag ändå det kan räknas som sommar. Det är juli och vi har ätit middag utomhus, så gott som. Det var lagomt varmt i luften och solen värmde, då den väl kikade fram bakom molnen. Det tycker jag räknas som sommar, plus att jordgubbarna hemma i landet har börjat mogna. Svensk sommar - Underbart!? Och för att inte glömma igår när jag jag tog med Anna till världens gulligaste familj, och hästar i Innersjö. Jag är säker på att Anna fick blodad tand och vill göra om det. För vad kan vara härligare än att sätta sig på hästryggen och bara softa i skogen och kvällssolen? Jag vet då inte.
Jag jobbade på cafét idag och det var inte mycket att kalla jobb. Ändå har det varit en utav av de jobbigaste jobb-dagar jag varit med om hitills sen jag började i höstas. grejen r att även om man inte gör saker hela tiden så går/står man alltid upp, i 6 timmar frånsett en rast på en kvart. Nu kan jag inte riktigt gå ordentligt, eller jo, det kan jag. Men det är inte skönt i mina ben, som värker. Konstigt nog hjälper det inte att slänga upp benen på en stol och bara slappa. Det är snarare så att läget försämras. Antar att det beror på att jag känner efter då. Hur som helst, jag skulle faktiskt komma till en sak när jag började snacka om jobbet. Det är faktiskt ingen bra arbetsplats för den som har ett hotande sötsaks-beroende. Som idag till exempel. Eftersom det inte har varit så många kunder på cafét idag så blir det väldigt mycket mackor över när vi gör iordning inför en storsäljande lördag - som aldrig kommer. Vilket betyder att de mackor som inte säljs ska slängas vid dagens slut. Det tycker jag, och många fler, är totalt onödigt så då plockade jag med mig en hel hög med mackor hem idag. Utöver de färdiggjorda mackorna kunde jag också rädda ett antal ciabata-bröd som också skulle slängas. Som om det inte räckte med det hade vi också en hel del krämbullar, några danska wienerbröd och ett par wienerkammar kvar när dagen skred mot sitt slut. Så jag förbarmade mig även över de flesta utav dem och tog med mig dem när jag tillsammans med familjen blev bjuden på middag i min gamla hemby Degernäs. Godsakerna var uppskattade, och det är alltid kul att kunna bidra med något.
Nu ligger jag och Anna ute i hennes "lillstuga" på gården i Stöcke. Hon läser den tjockaste bok jag någonsin sett. En japansk bok som jag inte tänkte berätta mer om. Jag funderar på att se en film innan jag somnar. Fast just nu känner jag mig pigg, det är synd bara att alla andra verkar känna sig trötta. Igår skrev jag av mig, för hand och det var lite jobbigt. Jag måste öva upp mina "skriv-muskler" så att jag orkar skriva lite. Det har blivit lite av den varan på senaste tiden då jag bloggar istället, det fördelar fingrarnas ansträngning lite mer jämnt än att skriva med en penna på papper. Fast det är bra att ibland skriva av sig om saker som man inte kan nämna på bloggen.
Imrogonkväll kommer min, min riktigta familj hem efter en veckas semester i Göteborg. Det kan bli trevligt, fast jag önskar att jag hade klippt gräset eller något sånt innan de kommer hem så att det är fint när de rullar in på gården. Nu får de nöja sig med vad det är, för jag är som sagt i Stöcke och har inte tänkt åka hem för att klippa gräs! Nu ska jag ge mig, nästa gång ska jag skriva max en tredjedel av vad jag skrev idag.
Hare gött!
Tack och hej,
leverpastej!
Veckan framför mig.
Nu har jag lite planerade saker i veckan. Idag var jag som sagt och handlade mat. Senare på kvällen var jag i Innersjö och red ut i naturen på två av de mysigaste pållar jag vet. Det enda som störde var horden av bremsar och småknort. Imorgon ska jag åka in till stan på eftermiddagen och köpa ojla till moppen och senare äta middag hos kusinerna på Böleäng. Det ska bli riktigt trevligt att få lite sällskap. Det är skönt att vara själv, men männsikan behöver lite sällskap då och då. På onsdag tror jag att jag ska ta ett dopp med hästarna och Charlotte, ifall vädret är fint och vi är sugna på det. Onsdagskvällen är lite osäker eftersom Lisa nu ska vara i Ö-vik den kvällen och inte kan komma till mig och hälsa på. Hoppas på att i alla fall AnnaSara orkar sig hit! På torsdag kommer förmodligen Anna hit efter hon tagit ett besök hos frisören. (Det behövs)
Jag och anna har mycket som vi ska göra. Det jag är mest taggad på nu, förutom att slappa på Plaza, är att sätta upp anna på en av hästarna jag berättade om tidigare. Det vore så mysigt att fara ut en kväll och bara njuta av att lunka omkring. Nu väntar den väldigt sköna sängen på mig.
Tack och hej,
leverpastej!
Forma ditt liv.
Det blir inte alltid som man tänkt det och det är bara att leva med det. Ibland får man ändra på sina planer i sista stund. Det känns ofta vädligt snöpligt. Idag var det jag som fick ändra på min planer inför veckan. Tanken var att jag skulle följt med Helena och hennes familj till fjällen imorgon och stanna där till fredag. Igår fick jag veta att det inte var på fredag vi skulle hem, utan på lördag. Det funkade inte alls eftersom jag hade tagit på mig att jobba på lördag i tron om att vi skulle vara hemma på fredag redan. Det blev lite paniksökande efter en ersättare till jobbet idag, men jag hittade ingen. Så då blir det ännu några oplanerade dagar för mig. Jag är förövrigt ganska fri, när jag tänker efter. Ingen familj hemma. Bara jag och minst 7 stycken 24-timmars dygn innan någon familj närmar sig hemmet. Snöpligt, tomt, men samtidigt kommer jag nog inte att gräma mig i en månad över detta direkt. Tacka vet jag moppen, utan den vore jag så gott som fängslad här i Kasamark.
Men tänk att jag missat denna utsikt i veckan, Oxtindarna i Norge..
Imorgon ska jag städa mitt rum. På något vis har jag lyckats hålla resten av huset fint, medan mitt egna rum som vanligt ser ut som.. ett tonårsrum, av den stökiga typen. Det ligger kläder överallt på golvet, masor med olika papper (viktiga som oviktiga) på olika olämpliga ställen. Prylar som jag inte vet vad det är eller var de kommer ifrån ligger och tar plats lite var stans. Sen ska jag inte glömma de gigantiska dammråttorna i rummet som är omöjliga att missa - de ska bort. Efter jag har rensat ur rummet ska jag planera vad jag måste handla nu när jag blir hemma längre än väntat. Det känns som en ganska vuxen sak att göra, men jag måste om jag ska klara veckan. Jag kan inte leva en hel vecka utan mjölk, frukt, bröd, pålägg, och såklart grönsaker! Så då blir det en moppetur in till stan.
SKOLAN:
Nästa vecka måste jag tacka ja (eller nej) till gymnasiet. Åh, vad jobbigt det känns, och det blir inte ett dugg bättre av att majoriteten av de jag snackat med förbereder mig på sjukt mycket plugg. Och vad vill jag egentligen komma ifrån nu? Jo, just pluggandet! Samtidigt vill jag inte höra att det går att byta linje. För det kommer förmodligen inte kännas bättre. Det är själva upplägget i skolan som jag vill bort från, slippa prestera, slippa visa färdigheter och kunskaper, bli bedömd och få ett godkänt eller icke godkänt resultat, slippa att omedvetet jämföra sig med andra. Listan på vad jag vill slippa kan göras lång. Jag kommer inte byta linje om jag ändå har gårr 2-3 månader. Då kommer jag ändå traggla mig igenom de 3 åren för att jag är för bekväm för att byta till en annan linje. Slutresultatet kommer bli att jag kommer vara körd i bottnen när jag går ut skolan. Men vad vet jag. Det här kan också bli ett av det bästa valen jag gjort här i livet. Men varför känner jag mig så styrd och låst av det här beslutet. Varför känns det som om det inte finns någon återvändo när jag en gång tackat ja? Shit alltså. Det är jag som måste bestämma, jag och endast jag. Då kan jag undra varför det känns om det är andra som har valt program åt mig. Kan det vara för att jag bestämde mig sista möjliga kvällen? Kan det ha varit för att jag funderat alldeles för lite på det här valet. Något är det i alla fall som gör att jag inte vill tänka på hösten. Ändå närmar den sig med stormsteg utan att jag kan göra någonting alls. Jag kan tänka att det här beslutet gäller en tidsperiod som handlar om 3 år. Bara 3 år... Eller så kan jag tänka att 3 år ändå är 3 år. Och 3 år är ändå lång tid som det kan hända mycket på, både positivt och negativt. 3 år kan vara länge, men det kan också gå snabbt som attan. Jag vägrar att hoppa av skolan ett år. Det komer innebära att jag aldrig får en gymnasieutbildning eftersom jag med säkerhet kan säga att jag aldrig kommer orka sätta mig i skolbänken efter ett år av ledighet. Så skola blir det, men ska det vara såhär svårt?
Himmel, det där stycket behövs inte läsas. Jag grubblar så galet mycket. Och det där är bara bråkdelen av vad som snurrar i huvudet mitt. Nu ser jag ändå fram emot att försöka norpa åt mig lite tid av Anna om hon har tid med mig nu när jag är ute i sista stund. Och kanske tillbringa lite tid i mormors lägenhet i stan. Vi ser väl. Jag tar dagens som den kommer. Det jag inte kommer kunna göra, som jag verkligen vill göra - är att övningsköra! Ring om det är något, jag har nästan alltid på mig telefomen!
Tack och hej,
leverpastej!
Men tänk att jag missat denna utsikt i veckan, Oxtindarna i Norge..
Imorgon ska jag städa mitt rum. På något vis har jag lyckats hålla resten av huset fint, medan mitt egna rum som vanligt ser ut som.. ett tonårsrum, av den stökiga typen. Det ligger kläder överallt på golvet, masor med olika papper (viktiga som oviktiga) på olika olämpliga ställen. Prylar som jag inte vet vad det är eller var de kommer ifrån ligger och tar plats lite var stans. Sen ska jag inte glömma de gigantiska dammråttorna i rummet som är omöjliga att missa - de ska bort. Efter jag har rensat ur rummet ska jag planera vad jag måste handla nu när jag blir hemma längre än väntat. Det känns som en ganska vuxen sak att göra, men jag måste om jag ska klara veckan. Jag kan inte leva en hel vecka utan mjölk, frukt, bröd, pålägg, och såklart grönsaker! Så då blir det en moppetur in till stan.
SKOLAN:
Nästa vecka måste jag tacka ja (eller nej) till gymnasiet. Åh, vad jobbigt det känns, och det blir inte ett dugg bättre av att majoriteten av de jag snackat med förbereder mig på sjukt mycket plugg. Och vad vill jag egentligen komma ifrån nu? Jo, just pluggandet! Samtidigt vill jag inte höra att det går att byta linje. För det kommer förmodligen inte kännas bättre. Det är själva upplägget i skolan som jag vill bort från, slippa prestera, slippa visa färdigheter och kunskaper, bli bedömd och få ett godkänt eller icke godkänt resultat, slippa att omedvetet jämföra sig med andra. Listan på vad jag vill slippa kan göras lång. Jag kommer inte byta linje om jag ändå har gårr 2-3 månader. Då kommer jag ändå traggla mig igenom de 3 åren för att jag är för bekväm för att byta till en annan linje. Slutresultatet kommer bli att jag kommer vara körd i bottnen när jag går ut skolan. Men vad vet jag. Det här kan också bli ett av det bästa valen jag gjort här i livet. Men varför känner jag mig så styrd och låst av det här beslutet. Varför känns det som om det inte finns någon återvändo när jag en gång tackat ja? Shit alltså. Det är jag som måste bestämma, jag och endast jag. Då kan jag undra varför det känns om det är andra som har valt program åt mig. Kan det vara för att jag bestämde mig sista möjliga kvällen? Kan det ha varit för att jag funderat alldeles för lite på det här valet. Något är det i alla fall som gör att jag inte vill tänka på hösten. Ändå närmar den sig med stormsteg utan att jag kan göra någonting alls. Jag kan tänka att det här beslutet gäller en tidsperiod som handlar om 3 år. Bara 3 år... Eller så kan jag tänka att 3 år ändå är 3 år. Och 3 år är ändå lång tid som det kan hända mycket på, både positivt och negativt. 3 år kan vara länge, men det kan också gå snabbt som attan. Jag vägrar att hoppa av skolan ett år. Det komer innebära att jag aldrig får en gymnasieutbildning eftersom jag med säkerhet kan säga att jag aldrig kommer orka sätta mig i skolbänken efter ett år av ledighet. Så skola blir det, men ska det vara såhär svårt?
Himmel, det där stycket behövs inte läsas. Jag grubblar så galet mycket. Och det där är bara bråkdelen av vad som snurrar i huvudet mitt. Nu ser jag ändå fram emot att försöka norpa åt mig lite tid av Anna om hon har tid med mig nu när jag är ute i sista stund. Och kanske tillbringa lite tid i mormors lägenhet i stan. Vi ser väl. Jag tar dagens som den kommer. Det jag inte kommer kunna göra, som jag verkligen vill göra - är att övningsköra! Ring om det är något, jag har nästan alltid på mig telefomen!
Tack och hej,
leverpastej!
Nattdjur.
Nattugglan hoar dovt och de fjäderklädda vingarna längtar efter att sträcka ut i den ljusa sommarnatten. Fast samtidigt försöker nattugglan ta sitt förnuft tillfånga igen och erbjuda den bortschasade dagsugglan en plats i sitt näste igen. Nattugglan vill ibland också bli en dagsuggla, i stunder då den ser anda dagsugglor som piggt susar förbi dess bo mitt på ljusa dagen. Den som pratat med dagsugglan vet att den mer än gärna vill slå sig ner i boet med nattugglan. Eller helst skulle nog dagsugglan vilja fösa iväg nattuglan och ha det lilla nästet för sig själv. Speciellt då det lilla nästet egentligen endast rymmer en av dem. Det finns ingen tydlig härskare över boet. Nattugglan kan verka som den starkare av de två. Trots det upphör inte dagsugglan att förvåna då och då. Nu återstår bara en spänd väntan på att utforska huruvida nattugglan kommer vidbehålla sin roll som den starkare av de två.
Tack och hej,
leverpastej!
Deep under - SNIFFE.
Haha, knäpp utformning av texten..hahaha.. kl. 01.35...
Frågan är varför jag alltid tycker att jag måste skriva djupa och meningsfulla inlägg. Det är ändå inte det som är meningen, meningen är att.. Är att... Um, jag vet inte vad meningen är.
Jag kan hur som helst berätta att jag har tagit upp mitt forna The Sims-spelande som inte alltid är populärt hos familjen som oftast tycker jag är i vägen när jag blockerar datorn så. Snacka om att det ska bli skönt med en egen dator som man kan göra precis vad man själv vill med. Jag taggar den mer än någonsin!
Jag taggar också att övningsköra. Fast det var hur läskigt som helst, och pappa som ville att jag skulle starta med att backa ut från gården, innan jag ens hade rullat frammåt! (IDIOT) Jag vill köra imorgon, för det är ändå en häftig känsla att ha kontroll (nåja, försöka få kontroll) över ett sånt monster till bil.
Något som jag också taggar för tillfället är att någon gång, någon dag ha världens myskväll med flickorna och grilla, bada badtunna och mysa järnet. Hoppas det blir snart bara. Jag hoppas också att vissa föräldrar är övertalningsbara. Det vore tråkgt att lämna några kvar i kalla Sverige när resten sticker iväg till varmare tillhåll, men det ska vi lösa. Mycket kan hända på ett år och vi hoppas på det bästa!
Fast semestra behöver jag inte mycket mer av just nu. Jag, Lisa, AnnaSara och helena hade faktiskt ett par riktigt lugna,matrika och soliga dagar i en stuga vid havet utanför Byske. Vi tog oss dit på våra kära 2-hjuliga vänner som inte klagade ett dugg över den långa och tröttsamma färden. (Mopederna) Där drog jag på mig en förkylning, just för att jag tog det lugnt. Är det inte tråkigt, att förkylningen kommer när man slappnar av. Jag har inte tid att vara sjuk annars, så då slår det till när jag äntligen får lite lugn och ro. Dåligt Dåligt. Nämnde jag att vi en kväll var 2 minuter från det ljuva kändisskapet, ordnat av P4's Karlavagnen?
Jag har tänkt på vad jag och AnnaSara snackade om en gång för inte så länge sedan. Det vore skönt att vara kille ibland tror jag, jag har inte någon mer specifik idé på vad som skulle vara så bra. Men ibland skulle jag bara vilja byta ut alla typiska samtalsämnen och problem som vi tjejer ofta har. Det blir ju så uttjatat i längden. Eller vad säger resten av halva jordens befolkning?
På fredag blir jag lämnad själv hemma. Då far alla andra till Gothia i Göteborg. Jag hoppas verkligen att Anna har makat sig hem från underbara Bergön till helgen. Tror inte jag kommer klara mig utan henne annars. Det var verkligen längesen vi umgicks, som vi brukar umgås. Sådär flummigt och galet skrattrikt. Faktiskt är det bara vi som kan flumma sådär underbart roligt och hel-snurrigt. Jag hoppas också att Anna kan lägga upp rimmet som fanns med på hennes 18-års present från mig, eftersom jag faktiskt tyckte det var helt ok och ganska kul. (Tack mamma för det!) Jag kom på ännu en sak som jag taggar - HOTELL MED ANNA!
Det blir inga bilder i nattens inlägg, är jag rädd. Men det kan bero på skrivarens väldigt sömniga tillstånd...
- Nu är klockan alldeles för mycket för att jag ska få ur mig ett enda vettigt ord till.
(som om jag fått det hitills.. nej!)
Tack och hej,
leverpastej!
Frågan är varför jag alltid tycker att jag måste skriva djupa och meningsfulla inlägg. Det är ändå inte det som är meningen, meningen är att.. Är att... Um, jag vet inte vad meningen är.
Jag kan hur som helst berätta att jag har tagit upp mitt forna The Sims-spelande som inte alltid är populärt hos familjen som oftast tycker jag är i vägen när jag blockerar datorn så. Snacka om att det ska bli skönt med en egen dator som man kan göra precis vad man själv vill med. Jag taggar den mer än någonsin!
Jag taggar också att övningsköra. Fast det var hur läskigt som helst, och pappa som ville att jag skulle starta med att backa ut från gården, innan jag ens hade rullat frammåt! (IDIOT) Jag vill köra imorgon, för det är ändå en häftig känsla att ha kontroll (nåja, försöka få kontroll) över ett sånt monster till bil.
Något som jag också taggar för tillfället är att någon gång, någon dag ha världens myskväll med flickorna och grilla, bada badtunna och mysa järnet. Hoppas det blir snart bara. Jag hoppas också att vissa föräldrar är övertalningsbara. Det vore tråkgt att lämna några kvar i kalla Sverige när resten sticker iväg till varmare tillhåll, men det ska vi lösa. Mycket kan hända på ett år och vi hoppas på det bästa!
Fast semestra behöver jag inte mycket mer av just nu. Jag, Lisa, AnnaSara och helena hade faktiskt ett par riktigt lugna,matrika och soliga dagar i en stuga vid havet utanför Byske. Vi tog oss dit på våra kära 2-hjuliga vänner som inte klagade ett dugg över den långa och tröttsamma färden. (Mopederna) Där drog jag på mig en förkylning, just för att jag tog det lugnt. Är det inte tråkigt, att förkylningen kommer när man slappnar av. Jag har inte tid att vara sjuk annars, så då slår det till när jag äntligen får lite lugn och ro. Dåligt Dåligt. Nämnde jag att vi en kväll var 2 minuter från det ljuva kändisskapet, ordnat av P4's Karlavagnen?
Jag har tänkt på vad jag och AnnaSara snackade om en gång för inte så länge sedan. Det vore skönt att vara kille ibland tror jag, jag har inte någon mer specifik idé på vad som skulle vara så bra. Men ibland skulle jag bara vilja byta ut alla typiska samtalsämnen och problem som vi tjejer ofta har. Det blir ju så uttjatat i längden. Eller vad säger resten av halva jordens befolkning?
På fredag blir jag lämnad själv hemma. Då far alla andra till Gothia i Göteborg. Jag hoppas verkligen att Anna har makat sig hem från underbara Bergön till helgen. Tror inte jag kommer klara mig utan henne annars. Det var verkligen längesen vi umgicks, som vi brukar umgås. Sådär flummigt och galet skrattrikt. Faktiskt är det bara vi som kan flumma sådär underbart roligt och hel-snurrigt. Jag hoppas också att Anna kan lägga upp rimmet som fanns med på hennes 18-års present från mig, eftersom jag faktiskt tyckte det var helt ok och ganska kul. (Tack mamma för det!) Jag kom på ännu en sak som jag taggar - HOTELL MED ANNA!
Det blir inga bilder i nattens inlägg, är jag rädd. Men det kan bero på skrivarens väldigt sömniga tillstånd...
- Nu är klockan alldeles för mycket för att jag ska få ur mig ett enda vettigt ord till.
(som om jag fått det hitills.. nej!)
Tack och hej,
leverpastej!
