Ellen Bergström

Bara för att få det överstökat och glömt för all framtid - Igår använde jag tillgodokvittot på TheBodyShop som jag fick när jag försökte lämna igen alla snordyra grejer som jag av någon dum anledning köpte hem. OK, nu glömmer vi hur totalt grundlurad jag blev och hoppar vidare till betydligt roligare fakta..

Det går omkring människor iklädda en snorgrön, glänsande, helkropps-speedo-dräkt som dessutom har en gul tuppkam mitt uppe på huvudet. Först såg jag en stå på busshållplatsen vid Universum. Jag cyklade vidare. Bara en kort bit senare på cykelbanan dyker ännu en fågelmänniska upp. Den här spänner ögonen i mig och spricker upp i ett stort leende: "Trampa, trampa du!" och syftade på att jag hade det lite tungt med trampandet på min cykel. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta och i all förvirring över att någon kommenterade mitt cyklande, och att människan faktiskt såg ut som en grön tupp, strålade jag tillbaka som en sol och svarade med ett litet: "Jiihoo, trampa var det..!". Tänk vad ett underligt möte kan göra, den här dagen blev just lite extra rolig.

TJINGELING!

Vem är det som sjunger den låten? Jag skulle gissa på Orup, i kombination med Lena PH. Visst är jag inte helt ute och cyklar? Hur det än är fastnade låten på hjärnan lite efter att jag råkade se tjejerna i "jakten på julia" i lördags när de sjöng den med el romeo - Måns Zelmerlöw.


För övrigt har det här varit världens längsta dag, seg och dryg. Mitt huvud jobbar inte riktigt med mig, det bankar och håller på inifrån och vill bara inte ge sig. Spelar uppenbarligen ingen roll hur mycket mat, kaffe och piller jag matar det med. Idag ville det bara jäklas med mig. Börjar det inte vara dags för en nedräkning snart, eller går dagarna bara ännu trögare då? I dag är det i alla fall 9 skoldagar kvar för min del tills det är slut på det här pajaskalaset. Då är det istället dags för en Stockholmstripp för att glo ut den gamla kvinnan Whitney Houston och kanske svänga på stjärten lite i takt med tha music..!

I kväll kände jag lite såhär att den här textsnutten ville komma fram i ljuset och för bövelen...
- Oh laura skall frälsas en vacker dag (eller, ja kanske inte men de är bra)!

Now you said "Baby I'm not perfect, that's just the way it is."
Well anyone can see that, but I need more than this.

It ain't enough, it ain't half of what you owe me.
It's just my luck to find someone like you.
It ain't enough, it ain't half of what you told me.
It ain't enough, it ain't enough.

Tjingepling folks.

ps. Hehe, jag ÄLSKAR att lägga in gömda pikar och interna skämt! 
Leta noga så hittar du, ifall du känner mig väl nog! 

Dåså mina kära vänner. Nu när ni tappart har klickat in och desperat (för det vet jag att ni har varit) letat efter nya inlägg ska jag ta och stilla er hunger efter ett blogginlägg á la Ellen. Here we go:

Fast egentligen är det frågan om det är en baksida av träning eller om det rent utav är framsidan? Hur som helst så känner jag mig som en fladdrade onyttig hög här hemma vid vardagsrumsbordet. Mår lite psykiskt dåligt över att jag inte har svettats ordentligt som effekt av träning sen i måndags. Ikväll gjorde jag som tidigare nämnt i ordning chokladbollar efter många om och men. Det var i och för sig gott och kändes välförtjänt tills Lisa ringde och stoltserade med att hon precis sprungit en mil. Jag var en sekund från att lägga på utan att säga ett knyst. På direkten ville jag bara spola tillbaka tiden två timmar och INTE rulla de där fettbollarna i kokos utan istället trycka i mig ett äpple och sen svida om till löparkläder. Inte blir det bättre av att vi har så ofantligt mycket plugg att träning får prioritering nr 2. Flottig pizza på lunchmenyn imorgon känns inte heller ett dugg lockande. Ett morgonpass imorgon kanske går för sig? Men i så fall är det absolut för lilla sängelisängen!

Soveligott och TJINGELIPLING!

Ikväll har jag inte varit värdelös på pluggfronten. Okej, det går sakta men det går. Herrejesus, jag är inte mer än en människa! Emellan frågorna i min suveräna religionsbok kollade jag tillbaka på mitt liv de senaste två åren. För det är faktiskt därför jag klottrar ner sådana här små, till synes onödiga tankar och funderingar. Jag får en chans att gå tillbaka och komma ihåg vem jag var då, vad jag har blivit till och vad som har format mig. Faktiskt må jag säga att Ellen-two-years-ago var en lustigkurre av rang. Eller så var hon bara lite klantigare och lite mer tankspridd än dagens Ellen. Eller egentligen bara mer angelägen om att skriva ner allt tokigt. För nog har jag varit med om roliga saker, komiska saker som bara ska hända i serietidningar och komedier. Mycket smart idé det här bloggandet!

Men förutom att skriva ner lättsamma och roliga incidenter skrev hon också ner fler uttryck för vilsna känslor som var tvungna att komma ut. De inläggen har glesnat genom åren och jag undrar varför. Är det för att den nutida Ellen hivar ur sig det på annat håll, eller är det för att hon blivit mer återhållsam och mer brydd om vilka som lägger ögonen på de sårbara tankarna och känslorna? Kanske känns exploaterande av den äldre Ellens inre som en mer avlägsen reaktion nu för tiden. Kanske är hon mer mån om att välja vem som ska få veta vad som rör sig i på djupet? Eller kanske vill hon ge en annan bild utav sig själv nu jämfört med för två år sen. För inte är det så att hon blivit mer nonchalant och befriad från djupa känslomässiga dalar och höga lyckotoppar. De finns kvar, men var och när ger den äldre Ellen utlopp för dem? Blir man helt enkelt försiktigare med åren, mer reserverad och mer sluten?

(Himmel, nu hittade jag visst tillbaka till den där djupa linjen igen. Hittade visst även tillbaka till längden på inläggen, som på den tiden liknade en examinerande uppsats, som ingen orkade plöja igenom. Det finns tusen saker jag skulle vilja skriva ikväll och fingrarna flyger över tangenterna trots att timmen börjar bli sen. Men hur mycket orkar man läsa, och spelar det någon roll vilka som orkar läsa? Jag skriver för min egen skull. Inte sant? Sen är det utan tvekan kul ifall någon annan kan få sig ett gott skratt emellanåt! Men övriga ämnen som jag är sugen på att klottra ner tar jag separata inlägg. Det här var mitt djupa, this time!)

TJINGELING.

Himmel vad roligt det var, alla har haft så rätt. Det blir inte roligare än sådär! Haha, först när vi fick åka med körskoleläraren och testa högfartsbanan var jag suuuupernervös och höll i mig i handtagen som en gammal tant. Sen när jag hade kört iväg (kände mig för övrigt som världens mäktigaste kvinna där jag satt ensam i volvon) och tagit mig igenom första väjningen för "cyklisten" och sladdat lite sprutade adrenalinet ut i kroppen och mitt ben kunde bara inte sluta skaka. Helt omöjligt, samtidigt som jag satt och jublade för mig själv: "Fyyy tuuusan vad roligt det här är, jag vill köra igen"! Sen körde vi den där högfartsbanan några varv, de flesta vet hur det går till redan. De gångerna jag ändå kom åt "cyklisten" eller den "mötande lastbilen" svor jag som attan, kopplade på stenansiktet och tänkte: "nu rackarns ska jag klara det här!"


Sedan bar det av till en smal, krokig väg.  Det helt omöjligt att inte sladda. Jag snurrade några läckra varv. Värre än någon annan, resten hade i princip koll och höll sig på vägen. Medan jag hade liten och ingen kontroll alls så fort det gick över 30 km/h. Men däremot tog jag igen lite i en backe med trafikljus. Visserligen missade vi alla trafikljuset första svängen, men jag höll mig i alla fall på vägen. Andra gången fixade jag att stanna mitt i backen (eftersom jag den här gången hann lägga märke till att det var rött i trafikljuset) och tredje gången när han skulle jäklas med mig genom att ge rött ljus när jag var i princip mitt i backen så fixade jag det också!

Men jäklar vilken adrenalinkick, jag ville sladda mer, och mer, och mer! När man fick ner hastigheten och inte snurrade blev det liksom, tråkigt? Vem hade kunnat tro att jag skulle känna så när jag har gått och gruvat mig i sen den här dagen bokades in i kalendern, inte jag i varje fall!

För att inte glömma det sista - voltandet i bilen... Jag var så nervös när jag satt där och han snackade om hur man skulle ta sig ut från en upp och ned vänd bil och att man har tre minuter på sig innan man tuppar av osv osv. Men sen när bilen började snurra skrattade jag och satte bara upp händer (och fötter) i taket. Dock försökte jag inte ta mig ut, det kändes omöjligt.

ÅH vilken dag! Om det inte vore så dyrt skulle jag absolut göra om det många gånger om! Just det, sa jag att jag råkade hålla in radioknappen när en hopp-spindel attackerade  mig? Haha, tror de andra fick sig ett gott skratt..
TJINGELING!

Vecka 21:
• Måndag - Spanskaprov (muntligt), Religionsprov (buddhism & hinduism).
• Tisdag - Friskvårdsinlämning.
• Onsdag - Kemiprov (labb).
• Torsdag - Musikredovisning av fördjupnigsprojekt.
• Fredag - Matte C (nationellt prov).

Vecka 22:
• Tisdag - Biologiprov, Engelskaredovinsning.
• Torsdag - Fysik A (nationellt prov).

• Hemligt datum i juni - Teoriprov och uppkörning.

K-k-kä-ä-ra n-nå-ån, hur ska det här gå? Det är inte klokt, jag har inte fattat hur det engentligen ligger till. Härmed går jag nog in i en study-bubble. Typ "hej då sköna försommarliv"!
TJINGELING!

Antingen är det någon form utav solsting som uppenbarar sig eller pms eller något helt annat. Jag kan inte svara på det själv. Jag trodde faktiskt att den här dagen skulle flyta fram smärtfritt, den var som upplagd för det. En kortdag i skolan, en varm sol och en gratis sminkning på TheBodyShop. Jag började snyggt med att försova mig till skolan. Sedan blev sminkningen inte alls på några villkor gratis, och det äter upp mig inifrån. Jag har inte råd att leva som om jag vore MADONNA eller någon annan snuskigt rik person för det är jag inte. Så när jag bar hem produkter för nära 1000 kr försökte jag dämpa ångesten med att tänka att det är bra grejer och att jag kan jobba igen pengarna. Ångesten har bara vuxit under eftermiddagen, var ska jag ta vägen med all frustration? Slänga tillbaka den över älven, där den kom ifrån. Nej, jag bara måste gå tillbaka med någon produkt och ordna upp det där. Hur pinsamt det än blir!



Som om det där inte räckte är min pakethållare paj, jag har inte betalat klart körkortet eller boendet i stockholm, tog en alldeled för lång powernap i en fotölj och nu är min nacke lika fräsch som en 90-årings. PLUS att en otäck huvudvärk har smugit sig på och jag måste ta tag i religion och träna lite på kemiredovisningen. Så darlings, hoppas eran dag var allt annat än lik min. Att ni endast njöt av solen och inte drabbades av ångest eller stel nacke!

Tjingeling så länge!

Hemma, less och trött. Nej för tusan, ryck upp dig Ellen. Sluta upp med det där vansinniga klagandet, hur tråkigt är inte det att lyssna på hela tiden. Jag är inte alls less (joo) och inte alls trött (joo), men jag är hemma! Med mig hem från stan idag fick två plagg följa med mig. Det är vansinne, jag borde inte alls slänga ut pengar på något just nu. Inte på ett bra tag alls faktiskt men ändå kan jag inte hålla mig. Jag gillar att ha många valmöjligheter och stå med ett plagg i handen samtidigt som jag ser en bild framför mig som föreställer mig i det plagget i någon passande situation. Kläder är en form av identitet som jag gillar skarpt. Så dessa godingar hamnade hemma i min redan överfulla garderob...

Ja, jag kände mig lite som om jag blivit överkörd av ett tåg när jag klev upp denna morgon. Upp och hoppa, rise and shine klockan 06.00. Men även det gick och en dryg timme senare satt jag på spinningcykeln och trampade så att svetten rann. Problemet när man tränar på morgonen innan skolan är att den där illröda färgen i ansiktet inte på några villkor hinner lägga sig innan det är dags att inte klassrummet. Mumsigt, javissst! Men här kör vi, stenhårt. Nu är det tränarellen som är igång. Hoppas jag, kanske det är slapparellen som skriver nästa gång?


Tanken är nu att jag ska skriva om ett recept från svenska till engelska. Fine, det är vanligtvis inte superjobbigt, OM det inte varit för att jag inte käkat sen spinningen och receptet är på "världensgodaste morotskaka" "american apple pie". Jag menar, COME ON. Inte snällt alls, blir bakning när jag kommit hem alltså!

TJINGELING!

Mixa en promenad till älven med skön musik, lagom mycket plugg, snack och vårsommaren på väg så har du min onsdag. Jag höll mitt svenskatal för Max medan han visade mig runt på en av hans promenadrundor. När vi kom tillbaka låg ett fallet träd rakt över infarten. Som den stolta lantisen jag är måste jag påpeka att jag var med och sågade ner trädet - innan en glad och skäggig farbror med motorsåg tillkallades.


Nu visade Max hur snabbt han kan spela med tummen på gitarren. "Titta Ellen, titta vad snabbt!". Kanske dags för mig att pysa innan det spårar, jag har ingen känsel i stjärten, mattan är mjuk men inte så mjuk. Föresten, när vi var ute och gick mötte vi tre män som undrade var man kunde hitta en pub här i stan. De frågade OSS - alltså måste vi ha sett ut att ha pub-åldern inne. COOLT eller vad?

Tjingeling!

ÄR DET ETT SKÄMT!? NIO OLIKA REKLAMER PÅ RAKEN, SPOTIFY ÄR INTE NÅDIGT IKVÄLL. DAGS FÖR SÄNGGÅNG, DET RYKER UR ÖRONEN.....

tjingeling!

Så var det med det. Inte kunde jag komma ihåg att väga middagen heller. Nu måste jag göra middagsvägningen imorgon. FEJJA! Som om det inte är jobbigt nog att väga allt man käkar - nu är vägningen utspridd på TVÅ dagar. Vansinne!


Men jag hittade en rolig grej när jag letade en kalender att låna ut till Oscar - BWN's debutskiva, yeay! Hur coolt var inte det? Nu rullar den om och om igen. Finns ingen hejd!

TJINGELING!

1. Klä dig i rött: Forskning från det härliga landet USA visar att män attraheras av kvinnor som klär sig i rött. Färgen sägs sända ut sexuella signaler.

2. Ha mens: I Tjeckien har en (ytterst tveksam) studie gjorts som undersökte när i månaden män tycke kvinnor är som mest attraktiva. Svar - när de har mens..

3. Dofta av paj: Ytterligare en undersökning från USA menar att en kombination av dofterna lavendel och pumpapaj ökar blodflödet till mäns dasar. Kort och gott - de blir kåtare.

Ja, jag vet inte riktigt. Den vidrigaste veckan i månaden kombinerat med en klarröd outfit på en vinterblek kropp kna knappast locka till sig en drös av beundrare. Ta råden med en nypa salt och kom inte till mig ifall dessa testas och inte fungerar. Det är trots allt Cosmopolitan som publicerat dem först. Det fanns två ytterligare tips som jag ärligt tror på och de fungerar alla gånger på samma sätt för både tjejer och killar.


4. Dejta: En dominoeffekt kan väntas.. Börjar du träffa en person kommer oftast flera med på köpet.

5. Le och skratta: Det signalerar en varm och inbjudande känsla. Visar att du är en öppen person som gillar kontakt och möten med människor. Andra kommer våga gå fram och prata med dig!

Sådär, lite tips från coachen en söndagskväll är aldrig fel. TJINGELING!

Bergströms-påhittet ikväll: HÅRFRISERING av Amos.
Ansvariga make-overs: Anton och Ellen Bergström.