Är det här enda fiket i stan..?
Idag verkade det faktiskt vara den kaosartade sanningen. För det var längesen så många familjer, par och kompisgäng trängdes i kö, kring bord och kaffekannor samtidigt på NK. När jag började jobba för drygt tre år sedan såg varenda lördag likadan ut. Alltid var något slut - servetter, vatten, skedar, mjölk, koppar, bullar osv. och hur vi än slet låg alltid diskberget ett steg före med fulla brickställ. Senaste tiden har varit mer kontrollbar, men idag upprepade historien sig. Man kan jämföra det med ett krig. Vi står bakom vår kyldisk, som får agera första frontlinje, och för ett krig mot "världen" utanför. Att vi i slutet av dagen känner oss så trötta och less beror nog på att vi inser det underläge vi ligger i. Med endast fyra tappra soldater mod flera hundratals hungriga fikagäster är det svårt att vinna..
Med det vill jag bara säga, välkommen in på NK, jag är dödligt sugen på att serva fika och dryck..!
ps. vi har visst stans godaste semlor?
Tjingeling
Med det vill jag bara säga, välkommen in på NK, jag är dödligt sugen på att serva fika och dryck..!
ps. vi har visst stans godaste semlor?
Tjingeling
Perfectly lonley
Redan använda ord ter sig tämligen passande för sinnesstämmingen även denna dag.
A simple little a kind of free
Cause I don't belong to anyone
Nobody belongs to me
Is it really hard to see?
I'm perfectly lonely
That's the way that I want it
- John Mayer -
TJINGELING GOBITAR!
Efter mötet på tandtekniska med tandspecialist och käkkirurg.
Ska ta och skriva ner en del funderingar svart på vitt för att se om min egen åsikt klarnar i och med detta. Vad som ska diskuteras nu är huruvida jag ska genomföra tandreglering och käkoperation för att rätta till mitt underbett.
Själva behandlingen skulle se ut som följer, i stora drag:
18 månader tandreglering där de "förvärrar" underbettet genom att vinkla ut tänderna i underkäken. Detta eftersom att dessa i nuläget har sökt sig inåt, bakåt mot övre tandraden för att kompensera underbettet. Här pratar man också om att ta bort visdomständer och eventuellt en av de främsta tänderna i underkäken samt putsa bort en del emalj mellan några tänder. Allt för att över och under tandrad ska passa så bra ihop som möjligt efter käkoperationen.
Käkoperation där man pratar om att flytta både under och övre käkbenet för att förändra utseendet så lite som möjligt. För att flytta överkäken frigör man överkäken från ansiktsskelettet och flyttar fram det ca 3 mm. Sedan flyttar man bak underkäken ca 3 mm. Där finns det två tekniker att använda. Den ena har nackdelen att man kan skada en nerv som sedan gör att man får en bedövad känsla i underläppen. Med den andra tekniken är nackdelen att man måste fixera käkarna i ca 6 veckor.
6 månader tandreglering med gummiband i alla möjliga riktningar för att dra och passa in bettet så bra som möjligt.
Då är alltså frågan - ska jag göra det här? Vill jag göra det här? Varför vill jag/ska jag göra det här?
Jag har inga funktionella besvär av mitt underbett som motiverar en behandling. Jag har heller inte några egentliga besvär med hur jag ser ut, jag mår inte dåligt av mitt underbett. Betyder det att jag då bara gör det här av kosmetiska skäl, rent bara för att det går att göra? Enda skälet är faktiskt kosmetik, att rätta till underbettet och få ett "normalt" bett. Samtidigt har jag inte problem med hur jag ser ut nu så är det kosmetiska skälet tillräckligt motiverande?
Att behandlingen tar dryga två år är också en faktor som måste ses över. Hur blir mina framtidsplaner, hur lägger jag upp de närmaste åren med allt jag vill göra? Ifall jag påbörjar behandlingen nu till våren kan man räkna med att vara klar till hösten 2013. Det låter som en otroligt långt tid i mina öron. Speciellt när det ligger under den perioden då jag är mest sugen på att inte vara kvar i Umeå. Samtidigt finns världen kvar och två år går snabbt.
Så om jag skulle hoppa på det här nu kan jag vara kvar i Umeå under behandlingstiden, jobba och spara pengar för att sedan ta mig ut på en redig resa när allt är klart. När jag sedan kommer hem, låt säga efter ett år, har det gått ca 3 år sen studenten och jag kanske har kommit underfund med vad jag vill plugga så småningom. Rent ekonomiskt är det absolut smartast att hoppa på det så snabbt som möjligt eftersom att jag då går under barn/ungdomsvård och den personliga insatsen blir betydligt mindre. Skulle jag välja att vänta blir utgifterna för behandlingen större och jag kommer förmodligen vilja plugga samtidigt. Att studenter lever knapert är ingen nyhet, så tandreglering och studier i kombination är ingen underbar idé.
Frågan är då om jag har motivationen? Vill jag det tillräckligt mycket för att lägga två år till detta? En sak som jag självklart funderar över är hur jag kommer se ut efter en operation där mina käkar flyttas. Det innebär oundvikligen en förändring av min karaktär, min profil och utseende som jag levt och vant mig vid under 18 år. För att försöka göra sig en bild av hur det kommer att se ut skulle man föreställa sig ett lite fylligare "mellanansikte" och att hakan blir mindre framträdande. 3 mm fram med överkäken och 3 mm bak med underkäken. Det kanske inte låter mycket men jag är övertygad om att det tar ett tag att vänja sig vid. Det här är nog det största problemet just nu eftersom jag inte i nuläget känner ett behov av att ändra på mitt utseende. Jag gillar det som det är idag. Att göra en förändring känns en gnutta läskigt, ändra på originalet liksom. Men å andra sidan tror jag inte heller att jag skulle se ut som en helt annan person. Det är supersvårt att veta!
Dessutom är det inte heller 100% säkert att en behandling skulle bli av. Mitt falls måste skickas till landstinget som ska bedöma om det är relevant och motiverat att göra denna på mig. Så även om jag bestämmer mig för att jag vill genomföra denna behandlingen så kan jag få ett avslag och då blir det såklart ingenting av det hela. Jag var på tandtekniska i torsdags och på fredag den 25 februari ska jag lämna ett besked om jag vill skicka ansökan nu eller lägga det på is ett tag.
Det är alltså mycket att fundera på nu och jag behöver diskutera det här många vändor om. Så många synvinklar, åsikter, andra erfarenheter och andra tankar som möjligt är guld värt. Sitter någon inne på något som kan tänkas sätta funderingar i andra ljus - skriv till mig, diskutera med mig!
TJINGELING!
Själva behandlingen skulle se ut som följer, i stora drag:
18 månader tandreglering där de "förvärrar" underbettet genom att vinkla ut tänderna i underkäken. Detta eftersom att dessa i nuläget har sökt sig inåt, bakåt mot övre tandraden för att kompensera underbettet. Här pratar man också om att ta bort visdomständer och eventuellt en av de främsta tänderna i underkäken samt putsa bort en del emalj mellan några tänder. Allt för att över och under tandrad ska passa så bra ihop som möjligt efter käkoperationen.
Käkoperation där man pratar om att flytta både under och övre käkbenet för att förändra utseendet så lite som möjligt. För att flytta överkäken frigör man överkäken från ansiktsskelettet och flyttar fram det ca 3 mm. Sedan flyttar man bak underkäken ca 3 mm. Där finns det två tekniker att använda. Den ena har nackdelen att man kan skada en nerv som sedan gör att man får en bedövad känsla i underläppen. Med den andra tekniken är nackdelen att man måste fixera käkarna i ca 6 veckor.
6 månader tandreglering med gummiband i alla möjliga riktningar för att dra och passa in bettet så bra som möjligt.
Då är alltså frågan - ska jag göra det här? Vill jag göra det här? Varför vill jag/ska jag göra det här?
Jag har inga funktionella besvär av mitt underbett som motiverar en behandling. Jag har heller inte några egentliga besvär med hur jag ser ut, jag mår inte dåligt av mitt underbett. Betyder det att jag då bara gör det här av kosmetiska skäl, rent bara för att det går att göra? Enda skälet är faktiskt kosmetik, att rätta till underbettet och få ett "normalt" bett. Samtidigt har jag inte problem med hur jag ser ut nu så är det kosmetiska skälet tillräckligt motiverande?
Att behandlingen tar dryga två år är också en faktor som måste ses över. Hur blir mina framtidsplaner, hur lägger jag upp de närmaste åren med allt jag vill göra? Ifall jag påbörjar behandlingen nu till våren kan man räkna med att vara klar till hösten 2013. Det låter som en otroligt långt tid i mina öron. Speciellt när det ligger under den perioden då jag är mest sugen på att inte vara kvar i Umeå. Samtidigt finns världen kvar och två år går snabbt.
Så om jag skulle hoppa på det här nu kan jag vara kvar i Umeå under behandlingstiden, jobba och spara pengar för att sedan ta mig ut på en redig resa när allt är klart. När jag sedan kommer hem, låt säga efter ett år, har det gått ca 3 år sen studenten och jag kanske har kommit underfund med vad jag vill plugga så småningom. Rent ekonomiskt är det absolut smartast att hoppa på det så snabbt som möjligt eftersom att jag då går under barn/ungdomsvård och den personliga insatsen blir betydligt mindre. Skulle jag välja att vänta blir utgifterna för behandlingen större och jag kommer förmodligen vilja plugga samtidigt. Att studenter lever knapert är ingen nyhet, så tandreglering och studier i kombination är ingen underbar idé.
Frågan är då om jag har motivationen? Vill jag det tillräckligt mycket för att lägga två år till detta? En sak som jag självklart funderar över är hur jag kommer se ut efter en operation där mina käkar flyttas. Det innebär oundvikligen en förändring av min karaktär, min profil och utseende som jag levt och vant mig vid under 18 år. För att försöka göra sig en bild av hur det kommer att se ut skulle man föreställa sig ett lite fylligare "mellanansikte" och att hakan blir mindre framträdande. 3 mm fram med överkäken och 3 mm bak med underkäken. Det kanske inte låter mycket men jag är övertygad om att det tar ett tag att vänja sig vid. Det här är nog det största problemet just nu eftersom jag inte i nuläget känner ett behov av att ändra på mitt utseende. Jag gillar det som det är idag. Att göra en förändring känns en gnutta läskigt, ändra på originalet liksom. Men å andra sidan tror jag inte heller att jag skulle se ut som en helt annan person. Det är supersvårt att veta!
Dessutom är det inte heller 100% säkert att en behandling skulle bli av. Mitt falls måste skickas till landstinget som ska bedöma om det är relevant och motiverat att göra denna på mig. Så även om jag bestämmer mig för att jag vill genomföra denna behandlingen så kan jag få ett avslag och då blir det såklart ingenting av det hela. Jag var på tandtekniska i torsdags och på fredag den 25 februari ska jag lämna ett besked om jag vill skicka ansökan nu eller lägga det på is ett tag.
Det är alltså mycket att fundera på nu och jag behöver diskutera det här många vändor om. Så många synvinklar, åsikter, andra erfarenheter och andra tankar som möjligt är guld värt. Sitter någon inne på något som kan tänkas sätta funderingar i andra ljus - skriv till mig, diskutera med mig!
TJINGELING!
En bild säger mer än tusen ord.
Väljer att beskriva min dag i bilder då jag inte orkar riva av den här vidervediga dagen ännu en gång.
(Till er som fått stå ut med en gnällig och jobbig och helt omöjlig ellen idag - bra jobbat, en eloge till er!)
6 bilder säger därför mer än 6 tusen ord?
TJINGELING
(Till er som fått stå ut med en gnällig och jobbig och helt omöjlig ellen idag - bra jobbat, en eloge till er!)
6 bilder säger därför mer än 6 tusen ord?
TJINGELING
vardag
ett möte på bussen, en man som lagt upp fötterna på kontorsbordet och läser sina papper, en busschaufför vinkar och ler till sin kollega, en trött student släpar på en tung axelväska,
människor uppslukade av telefonsamtal som korsar varandra utan att lägga märke till den andre, vänner som tar en snus, hundar i koppel och resväskor som smattrar mot asfalten.
människor uppslukade av telefonsamtal som korsar varandra utan att lägga märke till den andre, vänner som tar en snus, hundar i koppel och resväskor som smattrar mot asfalten.
alla dessa små pusselbitar bidrar till att bygga en vardag, ett samhälle, kort och gott livet med olika livsöden som är på väg till eller från något. såna dagar, när jag inte är så insyltad i var jag själv är på väg och istället lägger märke till dessa små pusselbitarna runt omkring mig älskar jag vardagen och livet. hur kan man vilja missa något av detta?
tjingeling!
tjingeling!
bädda sängen med spikmatta?
ännu en rätt seg eftermiddag är förbi, passerad och avverkad. jag har varit seg som kola idag, eller egentligen inte. gick ett tag på den energi man får innan man kollapsar som en strandad val någonstans. var på alla ställen samtidigt, fysiskt och psykiskt men stannade av på svenskan när dryga 30 svenska ord slängdes fram under näsan för att pluggas in på 40 min. (zzZZzZ efter 5 min).
fick en grym knut (eller något) i ryggen under helgen som var ilsken igår. tog därför fram den undangömda spikmattan och tänkte ge den en chans när inget annat ville fungera. råkade dock bli dryga 2,5 h på mattan istället för de 15 min som jag hade tänkt. så en lite för kort och störd sömn ledde till en strandad val idag kl 13.05 i sal 55 på minerva gymnasium.
tog sen en svängom (med 100 blytunga kassar och väskor) hos helena som ligger inne på barn 2 för grundlig undersökning. idag fastade hon och fick bara dricka en massa. så jag kände mig inte som världens underbaraste, snällaste vän när jag dukade upp en krämig fläskfilégryta med helena dregglandes i sjuksängen. passade dessutom på att trycka i mig två fantastiska blodapelsiner, en himmels mazarin, en kopp ljuvligt kaffe och två smaskiga klubbor (hellan har faktiskt också fått käka klubbor idag).
dags att stänga igen för dagen,
tjingeling
fick en grym knut (eller något) i ryggen under helgen som var ilsken igår. tog därför fram den undangömda spikmattan och tänkte ge den en chans när inget annat ville fungera. råkade dock bli dryga 2,5 h på mattan istället för de 15 min som jag hade tänkt. så en lite för kort och störd sömn ledde till en strandad val idag kl 13.05 i sal 55 på minerva gymnasium.
mallis 2009 - schööönt
tog sen en svängom (med 100 blytunga kassar och väskor) hos helena som ligger inne på barn 2 för grundlig undersökning. idag fastade hon och fick bara dricka en massa. så jag kände mig inte som världens underbaraste, snällaste vän när jag dukade upp en krämig fläskfilégryta med helena dregglandes i sjuksängen. passade dessutom på att trycka i mig två fantastiska blodapelsiner, en himmels mazarin, en kopp ljuvligt kaffe och två smaskiga klubbor (hellan har faktiskt också fått käka klubbor idag).
dags att stänga igen för dagen,
tjingeling
